Fem partier vill stoppa industrifisket i Östersjön

Fem av riksdagens åtta partier går inför valet fram med förslag om att stoppa eller begränsa det storskaliga industrifisket av sill och strömming i Östersjön. Samtidigt bedömer både Havs- och vattenmyndigheten och forskare att Sverige inte ensidigt kan stoppa fisket i hela Östersjöområdet eftersom regleringen också berör andra EU-länder.

Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin säger att partiet vill stoppa det storskaliga industrifisket av sill och strömming. Centerpartiet vill stoppa det storskaliga industrifisket, Miljöpartiet vill utestänga industrifisket från den svenska kvoten och Vänsterpartiet vill stoppa det industriella överfisket. Moderaterna vill förbjuda skadlig trålning efter fisk som inte används som livsmedel för människor.

Sverigedemokraterna vill att Sverige ska arbeta inom EU för lägre fiskekvoter i Östersjön. Liberalerna anser att fisket ska begränsas till nivåer som bestånden klarar, medan Kristdemokraterna vill att fångsternas storlek ska vara hållbar i förhållande till respektive bestånd. Landsbygdsminister Peter Kullgren från Kristdemokraterna säger att partiet inte utesluter åtgärder som kan ge bestånden bättre möjligheter till återhämtning, men framhåller att förslagen måste vara möjliga att genomföra.

Regeringen meddelade den 1 september 2026 att den planerade permanenta utflyttningen av trålgränsen ska omfatta fartyg över 24 meter som använder aktiva redskap. Dessa ska inte längre få fiska i svenskt territorialhav i Östersjön från Skanör till Haparanda, inklusive vattnen runt Öland och Gotland. Socialdemokraterna har också utlovat en utflyttad trålgräns.

Regeringen uppgav samtidigt att avsikten är att regleringen även ska gälla finska och danska fartyg som har fiskerättigheter på svenskt territorialvatten. För att det ska kunna genomföras krävs enligt regeringen en ändring av EU-reglerna genom den regionaliseringsprocess som används inom den gemensamma fiskeripolitiken.

Havs- och vattenmyndigheten bedömer att Sverige inte på egen hand kan stoppa industrifisket i Östersjöområdet utan att överenskommelser träffas med andra EU-länder. Inger Dahlberg, enhetschef på Havs- och vattenmyndigheten, har uppgett att nationella åtgärder inte automatiskt gäller fartyg från andra medlemsländer. Håkan Eggert, forskare med inriktning på fiskeförvaltning vid Göteborgs universitet, gör också bedömningen att Sverige inte ensidigt kan stoppa fisket.

Peter Kullgren, som deltagit i de senaste årens EU-förhandlingar om fisket, bedömer att ett stopp för industrifisket för närvarande i praktiken är mycket svårt att nå. De senaste årens förhandlingar inom EU har inte heller resulterat i överenskommelser som ligger nära ett sådant stopp.

Samtidigt pekar de vetenskapliga råden inför 2027 mot högre möjliga fångstnivåer för flera bestånd. Havs- och vattenmyndigheten redovisade den 29 maj 2026 att Internationella havsforskningsrådet ICES råd för sill och strömming i Bottniska viken ligger mellan 80 767 och 90 391 ton. Det motsvarar en höjning med 44 procent jämfört med föregående års vetenskapliga råd. Havs- och vattenmyndigheten angav förbättrad rekrytering och kondition samt en större lekbiomassa som bakgrund.

För sill och strömming i centrala Östersjön rekommenderar ICES inför 2027 ett fångstintervall på 211 363 till 324 914 ton. Den nivå som motsvarar FMSY är 274 322 ton, medan högre uttag inom intervallet enligt EU:s fleråriga plan bara får göras under särskilda villkor.

EU-kommissionen antog den 24 augusti 2026 sitt förslag om fiskemöjligheter i Östersjön för 2027. Förslaget omfattar tio bestånd som förvaltas av EU, däribland sill och strömming i Bottniska viken och centrala Östersjön samt skarpsill.

För 2026 beslutade EU:s ministerråd om ett tre månader långt fiskestopp under lekperioden för sill och strömming i centrala Östersjön och Bottniska viken. Samtidigt höjdes den totala tillåtna fångsten av sill och strömming i centrala Östersjön med 15 procent jämfört med 2025. EU-kommissionen har redovisat att fångsttaket för 2026 fastställdes till 96 463 ton. Kvoten för skarpsill sattes till 201 975 ton, vilket var en ökning med 45 procent från året före.

Sveriges lantbruksuniversitet uppger att det pelagiska trålfisket svarar för den absoluta merparten av fångsterna av sill och strömming. Kust- och fritidsfiskets sammanlagda fångster motsvarar enligt universitetet endast några få procent av totalen.

Sveriges lantbruksuniversitet har också redovisat förändringar i åldersstrukturen i Bottniska viken. Andelen sill och strömming som var fem år eller äldre minskade med drygt 30 procent under perioden 2015–2023 jämfört med 1980–2014. Universitetets analyser visar att en återgång till den tidigare storleksfördelningen skulle kräva betydligt lägre fiskeridödlighet än dagens FMSY under flera årtionden.

Genetiska undersökningar från Sveriges lantbruksuniversitet visar dessutom att vårlekande sill och strömming längs ostkusten kan delas in i en sydlig, en central och en nordlig genetisk grupp samt flera lokala bestånd. Den nuvarande förvaltningen delar samtidigt i huvudsak upp fisken i två större bestånd, ett i Egentliga Östersjön och ett i Bottniska viken.

Kustfiskaren Karl-Åke Wallin välkomnar enligt sina uttalanden att partierna engagerar sig i fiskefrågan men anser att konkreta åtgärder hittills saknas. Han befarar att vallöftena kan stanna vid ord.