Familjen kräver ny utredning efter Nicoles död i häktet

Familjen till 66-åriga Nicole vill att förundersökningen om hennes död på häktet i Göteborg tas upp på nytt. Nicole avled den 22 oktober 2023 efter att ha blivit akut sjuk i sin cell. Den 29 juni lämnade familjens jurist in en ansökan om att utredningen ska återupptas. Biträdande juristen Johanna Smideland vid advokatfirman Österberg anser att de åtgärder som genomförts inte räcker för att utesluta brott och framhåller att rättsläkaren enligt familjens bedömning inte fått tillräckligt medicinskt underlag samt att förhören med berörda personer varit otillräckliga.

Nicole var häktad misstänkt för ekonomisk brottslighet, bland annat grovt bokföringsbrott. Hon hade varit frihetsberövad i omkring två veckor när hon på dödsdagen hittades av en kriminalvårdare efter att ha tuppat av. Kriminalvårdaren såg att hennes huvud hängde kraftigt och kallade på hjälp. Nicole var blek, sluddrade och förlorade medvetandet när personalen försökte hjälpa henne till sängen. Hon lades därefter i sidoläge på golvet och ett brölande ljud hördes från hennes hals.

Omkring nio minuter efter att Nicole hade hittats kontaktade vakthavande befäl häktets sjuksköterska och uppgav att hon hade ramlat och behövde undersökas. Sjuksköterskan gick för att läsa hennes journal. Kort därefter utlöstes akutlarmet från Nicoles rum. Hon hyperventilerade, var kall, mycket orolig och kämpade för att få luft. Sjuksköterskan försökte hjälpa henne att lugna andningen utan resultat och meddelade larmchefen att ambulans behövde tillkallas. Larmchefen förde beskedet vidare till vakthavande befäl.

Några minuter senare slutade Nicole att andas. Kriminalvårdarna inledde hjärt- och lungräddning, men hennes liv gick inte att rädda. Av handlingarna framgår att ungefär 30 minuter gick från det första medvetandebortfallet till dess att 112 kontaktades. En kriminalvårdare uppgav i incidentrapporten att ambulanspersonalen tycktes ha fått uppfattningen att ärendet gällde en fallolycka.

Obduktionen visade att Nicole avled efter en aortadissektion där blod trängde in i kärlväggen och orsakade ett livshotande tillstånd nära hjärtat. En aortadissektion uppstår när det innersta lagret i kroppspulsådern går sönder och blod pressas in mellan kärlväggens skikt. Det kan bildas en falsk blodkanal och blodförsörjningen till organ påverkas. Tillståndet kan också leda till att kärlväggen brister helt.

Igor Zindovic, biträdande överläkare i thoraxkirurgi vid Skånes Universitetssjukhus, har inte uttalat sig om Nicoles enskilda fall men beskriver aortadissektion som ett tillstånd där snabb vård är avgörande. Han uppger att ett kraftigt blodtrycksfall kan vara ett tidigt tecken och att ambulans bör tillkallas så snabbt som möjligt vid misstanke om tillståndet. Utan operation kan dödsförloppet enligt Igor Zindovic gå på minuter eller timmar, medan omkring 85 procent av dem som opereras överlever.

Forskare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus, där Igor Zindovic ingick, har i en studie av obehandlad akut aortadissektion typ A i södra Sverige funnit att dödligheten utan kirurgisk behandling är mycket hög och att tidigare ofta använda uppskattningar underskattat risken. Nordic Consortium for Acute Type A Aortic Dissection har samtidigt visat att 30-dagarsdödligheten bland 1 159 opererade patienter vid åtta nordiska centrum minskade från 24 procent 2005 till 13 procent 2014.

Vid aortadissektion typ A sitter skadan i den uppåtgående delen av aortan nära hjärtat och kan bland annat orsaka stroke eller sprida sig mot hjärtat. Typ B drabbar den nedåtgående delen av aortan och kan försämra eller blockera blodflödet till organ och kroppsdelar. Kroniskt högt blodtryck är en riskfaktor, liksom kraftig fysisk ansträngning som snabbt höjer blodtrycket. Igor Zindovic uppger att kraftig bröst- eller ryggsmärta är typiska symtom, men att symtombilden också kan vara ospecifik och att omkring hälften av patienterna initialt får en felaktig diagnos.

Handlingar från tiden före dödsfallet visar att Nicole hade mått dåligt under en längre period. I en sjuksköterskeanteckning från den 8 oktober framgår att hon hade fallit i arresten några dagar tidigare och därefter använde rullstol. Den 18 oktober lämnade hon in en skriftlig begäran om sjukvård där hon uppgav att hennes förlamningssymptom hade förvärrats.

En sjuksköterska gick till Nicoles cell den 20 oktober, men då befann hon sig på en förhandling och någon undersökning genomfördes inte. Ett nytt besök planerades till nästa vardag efter helgen. Nicole avled innan den undersökningen hann genomföras. Sjuksköterskan hade enligt uppgifterna inte känt till att Nicole var på förhandling.

Rättsläkaren Ulf Jonsson, som har gått igenom handlingarna, är kritisk till att Nicole inte undersöktes direkt efter att hon uppgett att förlamningssymptomen hade blivit värre. Han framhåller att diffusa symtom, särskilt hos kvinnor, kan förekomma även vid allvarliga tillstånd som hjärtinfarkt. Ulf Jonsson anser att ett system där intagna måste lämna skriftliga vårdbegäranden inte är tillräckligt och att frihetsberövade måste kunna få snabbare kontakt med sjukvården.

Ulf Jonsson bedömer däremot att kriminalvårdarnas agerande under det akuta förloppet den 22 oktober var rimligt. Han beskriver blodtrycksfall som något som i många fall har en ofarlig orsak, medan Nicoles blodtrycksfall i detta fall hade samband med dissektionen.

Riksdagen anger i 5 kap. 1 § häkteslagen att läkare ska tillkallas när en intagen begär det, om det inte är uppenbart att någon läkarundersökning inte behövs. Om en lämplig undersökning eller behandling inte kan genomföras i förvaringslokalen ska den allmänna sjukvården anlitas. Hälso- och sjukvårdslagen anger samtidigt att vården bland annat ska tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet, vara lätt tillgänglig samt bedrivas med den personal och utrustning som krävs för god vård.

Justitieombudsmannen Thomas Norling slog i ett beslut den 28 augusti 2025 fast att häktade som utgångspunkt har samma rätt till hälso- och sjukvård som andra och att Kriminalvården ska förmedla hjälp från den allmänna sjukvården när nödvändig vård inte kan ges på häktet. Samma dag kritiserade Thomas Norling häktet Göteborg i ett annat sjukvårdsärende sedan ett bokat vårdbesök missats och dokumentationen kring en intagens vårdbehov brustit. En av dokumentationsbristerna betecknades som anmärkningsvärd.

Redan 2022 kritiserade Justitieombudsmannen Katarina Påhlsson häktet Göteborg efter att en intagen hade fått vänta mer än en månad på akut tandvård. Katarina Påhlsson slog då fast att häktet måste ha tydliga rutiner för att personer med akuta vårdbehov ska få hjälp så snabbt som möjligt.

Vid en inspektion av häktet Göteborg 2022 konstaterade Justitieombudsmannen också att verksamheten påverkades av nationell platsbrist, höga sjukskrivningstal och hög personalomsättning samt av att anställda inte hade kunnat genomgå grundutbildning. Justitieombudsmannen bedömde att förhållandena hade negativa effekter på den dagliga verksamheten och de intagnas situation.

I Kriminalvårdens incidentrapport efter Nicoles död framgår att sjuksköterskorna hade så hög arbetsbelastning att de inte hann delta i morgonmöten tillsammans med kriminalvårdarna. Paula Seric, tillförordnad häkteschef i Göteborg, medger att det under den aktuella perioden fanns personalbortfall, hög arbetsbelastning och brister i kommunikationen.

Paula Seric uppger samtidigt att Kriminalvårdens interna utredning inte har kommit fram till att personalen gjorde någon felaktig bedömning i samband med dödsfallet. Hon hänvisar även till Sektionen för särskilda utredningars bedömning att personalen inte hade kunnat förhindra Nicoles död.

Enligt Paula Seric följer Kriminalvården en vårdgaranti där en begäran om sjukvård ska följas upp inom tre dagar. I Nicoles fall försökte en sjuksköterska träffa henne efter två dagar. När Nicole då var på förhandling bokades ett nytt besök till nästa vardag. Paula Seric uppger att en intagen vid akuta besvär förväntas meddela kriminalvårdspersonalen, som i sin tur tar kontakt med sjukvården. Om den intagne inte själv kan göra det ska personalen kontakta vården.

Efter händelsen har rutinerna för informationsöverföring mellan sjukvården och Kriminalvården ändrats. Paula Seric uppger att riktlinjerna för kommunikationen mellan avdelningar, vakthavande befäl och sjukvårdspersonal har gjorts tydligare. Sjukvårdspersonal ska i dag kontrollera uppgifter om bland annat besök, rättegångar och förhör innan vårdbesök bokas, för att undvika krockar.

Paula Seric säger också att häktet efter personalproblemen har ersättningsrekryterat och utökat arbetsgruppen. Enligt henne har häktet i dag en fulltalig sjukvårdsorganisation som följs upp löpande. Kriminalvårdens pressekreterare Ulf Mossberg uppgav 2026 att häktet Göteborg har 340 celler, varav 150 saknar toalett. Den äldre delen av anläggningen är från 1967 och den nyare öppnade 2011.

Paula Seric tjänstgjorde 2026 som tillförordnad häkteschef sedan den ordinarie chefen för häktet Göteborg hade tagits ur tjänst medan Kriminalvården genomförde en intern utredning.

När det gäller att det dröjde omkring 30 minuter innan 112 kontaktades hänvisar Paula Seric till den interna utredningens slutsats att insatserna var adekvata och relevanta. Hon uppger att personal ska larma när det finns fara för liv eller hälsa, men att det saknas en manual för varje möjlig situation och att den enskilde medarbetaren måste göra en bedömning. Kriminalvårdens utbildning bygger enligt Paula Seric på att personalen hellre ska larma en gång för mycket än en gång för lite.

Paula Seric anser att korrekt information vid larmsamtal är avgörande. Efter uppgiften om att ambulanspersonalen kan ha trott att det rörde sig om en fallolycka uppger hon att händelsen visar på ett förbättringsbehov. Kriminalvården tränar enligt henne personalen i larmsituationer och har rutiner för vilken information som ska lämnas så att ambulansen kan prioritera och förbereda insatsen.

Hon uppger vidare att alla medarbetare får sjukvårdsutbildning i grund- och introduktionsutbildningen, årlig utbildning i hjärt- och lungräddning samt en obligatorisk e-kurs om akuta sjukdomsfall varje år. Häktet har enligt Paula Seric blivit bättre på att följa upp att utbildningarna verkligen genomförs.

Paula Seric medger också att dokumentationen i vissa fall kan brista trots att kriminalvårdare har instruktioner och checklistor för hur anteckningar ska göras. Hon uppger att häktet arbetar med uppföljning, information och utbildning för att dokumentationen ska genomföras korrekt.

Nicoles dotter anser att Kriminalvården hade ett särskilt ansvar eftersom hennes mamma som frihetsberövad inte själv kunde kontakta läkare eller ringa 112. Dottern reagerade på att det tog lång tid innan ambulans tillkallades och beskriver incidentrapporten som ett uttryck för bristande respekt för hennes mammas liv.

Dottern misstänker att Nicole kan ha haft högt blodtryck under häktningstiden och tror att frihetsberövandet innebar stor stress för henne eftersom hon tvingades lämna sin gård och sina djur. Hon anser att en tidigare medicinsk undersökning, exempelvis en blodtrycksmätning, möjligen hade kunnat påverka utgången.

Familjen har fortsatt att söka svar efter dödsfallet. Nicoles dotter beskriver hur händelsen påverkat även hennes eget barn och uppger att familjen undviker att köra förbi häktet. Hon säger att hennes förtroende för Kriminalvården har försämrats kraftigt.

Paula Seric har inga invändningar mot att familjens jurist har begärt att förundersökningen ska återupptas. Hon framhåller att rättssystemet finns till för alla medborgare och beskriver möjligheten att få saken prövad som en trygghet.