EU slopar krav på oljestopp i Arktis

EU har ändrat sin hållning till olja- och gasutvinning i Arktis. I den nya Arktisstrategin, som presenterades den 20 oktober 2026, har kravet på ett internationellt rättsligt bindande förbud mot nya utvinningsprojekt tagits bort. EU-kommissionen behåller samtidigt målsättningen att regionens reserver av olja, kol och gas ska lämnas i marken.

Förändringen välkomnas av Norge, som länge motsatt sig ett globalt förbud mot utvinning av fossila bränslen i Arktis. Norges Sverigeambassadør Niels Engelschiøn anser att det är positivt att den nya strategin inte längre innehåller någon hänvisning till ett moratorium. Han framhåller samtidigt att Norge vill samarbeta med EU för att skydda känsliga områden, även om parterna inte alltid har samma uppfattning om olje- och gasutvinning.

Norges statsminister Jonas Gahr Støre klargjorde redan i början av oktober att landet avser att fortsätta söka efter råvaror i Arktis, oavsett om EU skulle behålla sin tidigare hållning.

Den norska regeringen har också vidtagit konkreta åtgärder för att utöka petroleumverksamheten. Norges energidepartement meddelade den 5 maj 2026 att ytterligare 70 block i Nordsjön, Norska havet och Barents hav skulle erbjudas för prospektering inom licensrundan APA 2026.

Sista ansökningsdag fastställdes till den 1 september 2026. Norges energidepartement har som målsättning att dela ut nya utvinningslicenser i början av 2027. Någon separat 26:e licensrunda ska däremot inte genomföras under 2026.

EU:s förändrade hållning kommer samtidigt som klimatförändringarna påverkar Arktis i snabb takt. Temperaturen i regionen stiger nära fyra gånger snabbare än det globala genomsnittet. Den smältande isen gör tidigare svårtillgängliga naturresurser möjliga att nå.

Beslutet har också mött kritik. I ett uttalande till Politico varnade en kvinnlig kritiker, vars namn inte framgår av underlaget, för att den nya inriktningen öppnar för att fler länder ska kunna exploatera ett av världens mest känsliga ekosystem.

Den nya strategin omfattar även andra områden än naturresurser. EU-kommissionen presenterade den 20 oktober ett förslag om ett maritimt säkerhetscentrum i Arktis. Centrumet ska stärka övervakningen och skyddet av kritisk infrastruktur, däribland undervattenskablar. Kommissionen vill också förbättra Europas tillgång till isbrytare.

Ekonomisk utveckling inom förnybar energi, kritiska mineralråvaror och hållbara marina näringar ingår också i strategin. Därutöver vill EU-kommissionen utveckla digitala förbindelser och transportmöjligheter mellan Arktis och övriga Europa.

Den europeiska forskningsorganisationen European Polar Board välkomnade den 20 oktober planerna på ett nytt centrum för polarforskning. Organisationen framhöll särskilt att European Polar Coordination Office ska få större ansvar för att samordna europeisk forskning och vetenskapliga underlag om polarområdena.

På den norska ögruppen Svalbard är effekterna av temperaturökningen redan märkbara. Glaciärer täcker närmare 60 procent av ögruppens yta, samtidigt som uppvärmningen i området når upp till sju gånger den globala genomsnittstakten.

I Longyearbyen har tinande permafrost orsakat problem med dricksvattenförsörjningen. Tungmetaller läcker från berggrunden till Isdammen, som används som vattentäkt. Föroreningarna har gjort att invånarna inte längre kan dricka vatten direkt ur kranen.

Marjolaine Verret, permafrostexpert och docent i arktisk geologi vid Universitetscentret på Svalbard, förklarar att problemen orsakas av en kombination av tinande permafrost och berggrund som innehåller skiffer och pyrit, som även kallas kattguld.

Longyearbyens lokalstyre redovisade i april 2026 förhöjda halter av flera ämnen i dricksvattennätet. Nickelhalten uppmättes till 30 mikrogram per liter, vilket överstiger det norska gränsvärdet på 20 mikrogram per liter. Manganhalten låg omkring 200 mikrogram per liter, medan sulfathalten närmade sig 1 000 milligram per liter.

Det norska forskningsinstitutet SINTEF leder nu en omfattande undersökning av vattenförsörjningen tillsammans med Universitetscentret på Svalbard och Universitetet i Bergen. Forskarna ska undersöka hur vattentillgången, vattenkvaliteten och dammkonstruktionen kan förändras under kommande år. Slutrapporten beräknas vara klar under andra kvartalet 2027.

Longyearbyens lokalstyreordförande Terje Aunevik har genom SINTEF meddelat att arbetet med vattenförsörjningen har utvidgats. Från att ursprungligen ha handlat om inköp av avsaltningsanläggningar omfattar projektet nu även reservvatten, släckvattenkapacitet, ledningssystem och skydd av den befintliga vattentäkten.

Parallellt med förändringarna i Arktispolitiken pågår en politisk process inom EU om reglerna för metanutsläpp från fossil energi.

EU:s metanförordning antogs i juni 2024 och trädde i kraft den 4 augusti samma år. Den 29 september 2026 öppnade EU:s energikommissionär Dan Jørgensen för att skjuta upp rapporteringskraven för importörer av fossila bränslen från januari 2027 till januari 2028, vilket redovisats av Europaparlamentets utredningstjänst.

Den 22 oktober godkände Europaparlamentet en förhandlingsposition med ytterligare förändringar. Vissa krav på metanövervakning för olje- och gasimportörer föreslås börja tillämpas 2031 i stället för 2027. För europeiska olje- och gasproducenter föreslås också att vissa rapporteringskrav skjuts upp till 2030.

Ändringarna är ännu inte slutligt antagna utan ska förhandlas med EU:s medlemsländer. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén meddelade i oktober att den inte kunnat lämna något yttrande i sak på grund av förslagets begränsade omfattning och den korta handläggningstiden.

Vänsterpartiets Europaparlamentariker Jonas Sjöstedt kritiserade uppskjutandet på sociala medier. Han anser att den politiska högern inom EU återkommande försvagar och försenar redan beslutad klimatpolitik. Sjöstedt beskrev också förändringarna som ett resultat av fossilindustrins intressen och menade att de gynnar amerikansk gasutvinning genom fracking.

Samtidigt har Storbritannien fattat ett nytt beslut om fossil energiproduktion i Nordsjön. Den brittiska regeringen gav den 21 oktober 2026 klartecken till fortsatt utveckling av gasfältet Jackdaw.

Storbritanniens energi- och nettonollutsläppsdepartement bedömer att Jackdaw vid maximal produktion kan öka landets inhemska gasproduktion med omkring sex procent. Projektets beräknade livslängd är upp till elva år och det ekonomiska bidraget uppskattas till 2,9 miljarder brittiska pund.

Den brittiska regeringen framhåller att gasproduktionen ska kunna försörja miljontals bostäder med energi och säkra hundratals arbetstillfällen.

Tillsynsmyndigheten North Sea Transition Authority bekräftade den 21 oktober att operatören Adura Operations Limited fått tillstånd att gå vidare med Jackdawprojektet. Större delen av den fysiska infrastrukturen hade redan färdigställt inför produktionsstarten.

Storbritanniens energi- och nettonollutsläppsdepartement publicerade uppdaterade beslutshandlingar den 21 oktober 2026. Ärendet har projektreferensen D/4260/2021 och omfattar miljöunderlag som först lämnades in den 6 maj 2021 samt kompletterande handlingar från bland annat juli och augusti 2026.

Samma dag meddelade Storbritanniens finansdepartement att en ny fond, Energy Wealth Fund, ska inrättas med ett startkapital på två miljarder brittiska pund. Fonden ska använda intäkter från olje- och gasverksamheten i Nordsjön till investeringar i förnybar energi och annan energiteknik med låga koldioxidutsläpp.

Beslutet om Jackdaw har samtidigt kritiserats av det brittiska miljöpartiet Det gröna. Partiet anser att Storbritannien behöver prioritera omställningen från fossila bränslen till sol- och vindkraft.

Partiledaren Zack Polanski riktade kritik mot regeringspartiet Labour och ifrågasatte partiets trovärdighet i klimatpolitiken efter godkännandet av gasprojektet.