EU-projekt ska utveckla skydd för Europas kuster

Forskare vid Lunds universitet ska leda det fyraåriga EU-projektet HARCCA, som ska utveckla och pröva metoder för att skydda utsatta europeiska kustområden när havsnivån stiger. Projektet startar den 1 oktober 2026 och pågår till den 30 september 2030. EU-kommissionens forskningsdatabas CORDIS anger att projektet har avtalsnummer 101295922, en total kostnad på 10 081 426,25 euro och ett EU-bidrag på 9 836 736,63 euro.

Projektet omfattar forskare och myndigheter från nio europeiska länder. Totalt deltar 22 organisationer. Arbetet ska bedrivas i fem demonstratorområden och ytterligare tre områden där metoderna ska prövas för att kunna användas på andra platser. Trelleborg är ett av de åtta europeiska studieområdena och får enligt Trelleborgs kommun omkring 1,4 miljoner kronor inom projektet.

Caroline Hallin, forskare i teknisk vattenresurslära vid Lunds tekniska högskola och samordnare för projektet, beskriver exploateringen nära kusten som ett problem när havet stiger. Sandstränder kan naturligt förflyttas inåt land, men vägar, bostäder, murar och andra hårda konstruktioner kan hindra den processen. Lunds universitet har uppgett att omkring två tredjedelar av Europas sandstränder har vägar, kajer, strandpromenader eller hårda kustskydd så nära stranden att den naturliga anpassningen till stigande hav försvåras.

Enligt Caroline Hallin kan hårda kustskydd också bidra till att vattnet blir djupare utanför konstruktionerna, vilket kan ge större vågor och ökad risk för översvämning. När grunda havsbottnar försvinner påverkas även marina miljöer som fungerar som uppväxtområden för fisk. Hon hänvisar också till globala satellitstudier som visar att omkring en tredjedel av mjuka kuster och sandstränder redan har hårdgjorts.

HARCCA ska bland annat undersöka lösningar som efterliknar naturliga processer, däribland sjögräsängar, konstgjorda rev och återuppbyggnad av eroderade stränder. En av metoderna är strandfodring, där sand tillförs för att återskapa strand och havsbotten i förhållande till stigande havsnivåer.

Ystads kommun använder strandfodring och hämtar sand från en marin sandtäkt vid Sandhammar bank, omkring en mil söder om Sandhammaren. Sanden pumpas till stranden genom ett cirka 1 200 meter långt rör. Kommunen beskriver metoden som en buffert där erosionen kan fortsätta i den tillförda sanden samtidigt som ett bredare strandplan minskar vågornas energi och gör det möjligt för sand att transporteras vidare längs kusten.

Projektet ska även ta fram riskkartor för bland annat kustöversvämning, erosion, stigande grundvatten och saltvatteninträngning. Kartorna ska omfatta scenarier fram till 2050 och 2100. I Trelleborg, där kusten mot Östersjön är mer än tre mil lång och där många vägar och byggnader ligger nära vattnet, ska arbetet bland annat användas för att analysera framtida klimatrisker och utveckla beslutsunderlag för kustkommuner.

SMHI anger utifrån IPCC:s scenarier att det globala medelvattenståndet sannolikt kan stiga med 28–101 centimeter fram till 2100 jämfört med perioden 1995–2014, beroende på utsläppsscenario. Till 2150 anges sannolika intervall på 37–86 centimeter vid mycket låga utsläpp och 98–188 centimeter vid mycket höga utsläpp. SMHI:s tjänst för framtida medelvattenstånd omfattar samtliga svenska kustkommuner och redovisar beräkningar för varje årtionde fram till 2150, justerade för lokal landhöjning.

Caroline Hallin uppger att ansvarsfördelningen för kustskydd i dag är oklar och att fastighetsägare därför ibland vidtar egna åtgärder. Hon bedömer att sådana lösningar inte alltid blir effektiva. Klimatanpassningsutredningen föreslog i SOU 2025:51 att staten ska kunna ansvara för att etablera skydd mot översvämning från havet längs vissa kuststräckor och att kommuner ska kunna låta berörda fastighetsägare medfinansiera åtgärder.

Utredningen föreslog att högst hälften av en kommuns kostnader för en berörd klimatanpassningsåtgärd ska kunna fördelas på fastighetsägare inom ett särskilt medfinansieringsområde. För en enskild fastighet föreslogs avgiften samtidigt få uppgå till högst tio procent av fastighetens marknadsvärde.

Inom HARCCA ska forskarna arbeta tillsammans med regioner och kommuner för att studera lokala förhållanden, utvärdera praktiska åtgärder och följa hur olika kustskydd fungerar över tid.