EU-ledare oeniga om migration – skärpta krav stoppades

EU-ländernas stats- och regeringschefer lyckades inte enas om skärpta skrivningar om migration under toppmötet i Bryssel den 15–16 oktober 2026. Efter omfattande förhandlingar begränsades Europeiska rådets gemensamma slutsatser om migrationspolitiken till två punkter. Samtidigt nådde Spanien och Italien en överenskommelse om att de tillfälliga gränskontrollerna mellan länderna ska avvecklas.

Toppmötet avslutades först vid 18.30-tiden fredagen den 16 oktober. Danmark, Italien och Polen hade under förhandlingarna drivit krav på en mer restriktiv migrationspolitik. En central konflikt gällde Spaniens beslut tidigare under året att låta personer som vistats utan tillstånd i landet ansöka om formella uppehållstillstånd genom ettårigt program.

Danmarks statsminister Mette Frederiksen meddelade den 16 oktober att hon begärt en granskning från EU-kommissionen av följderna av Spaniens migrationspolitik. Enligt Frederiksen omfattar den spanska regeringens plan omkring 600 000 migranter. Hon ansåg att den spanska linjen skilde sig från den migrationspolitik som flera andra medlemsländer förordar och pekade på risken att tillståndsprogrammet skulle locka ytterligare migration.

Även Tjeckiens premiärminister Andrej Babiš och Österrikes förbundskansler Christian Stocker framförde invändningar mot Spaniens migrationspolitik. Babiš tog upp möjligheten att införa striktare gränskontroller för att motverka migration mellan EU-länderna. Stocker ansåg att det spanska tillståndsprogrammet kunde påverka andra medlemsstater.

Spaniens premiärminister Pedro Sánchez avvisade kritiken under sin avslutande presskonferens den 16 oktober. Han framhöll att den spanska regeringen arbetar med att begränsa irreguljära gränspassager, genomföra återvändanden och utveckla samarbetet med migranters ursprungs- och transitländer. Sánchez bestred också påståendena om att landets politik skulle orsaka omfattande vidareförflyttningar av migranter inom EU.

Pedro Sánchez betonade att Spaniens migrationspolitik borde bedömas utifrån dess faktiska resultat. Enligt den spanska nyhetsbyrån EFE försvarade han regeringens hantering av både reguljär och irreguljär migration och bemötte kritiken om att möjligheten till uppehållstillstånd skulle locka fler människor till landet.

Migrationsfrågan hade funnits på toppmötets dagordning sedan juni 2026, då Europeiska rådets ordförandeskap fastställde att en strategisk diskussion skulle hållas i oktober. Europaparlamentets utredningstjänst EPRS hade inför mötet beskrivit medlemsländernas skilda ståndpunkter om legalisering av migranters uppehållsstatus och inrättandet av särskilda återvändandecentrum utanför EU.

En annan del av förhandlingarna gällde situationen vid den spanska enklaven Ceuta i Nordafrika. Under den 30–31 juli 2026 tog sig ett stort antal migranter in i området från Marocko. Nyhetsbyrån Reuters redovisade att fler än 72 000 personer hade passerat gränsen under slutet av juli.

Händelserna följdes av tillfälliga gränskontroller mellan Spanien och Italien. Den italienska regeringen införde sina kontroller den 31 juli och beslutade den 16 oktober att förlänga dem med ytterligare sju dagar.

EU-kommissionens sammanställning visade samtidigt att Spaniens tillfälliga kontroller av flyg- och sjöförbindelser med Italien gällde från den 8 till den 22 oktober 2026. Spanien hänvisade till risker för den allmänna ordningen och den inre säkerheten samt vidareförflyttningar av tredjelandsmedborgare inom Schengenområdet.

Under toppmötet nådde Pedro Sánchez och Giorgia Meloni en överenskommelse om att låta de särskilda gränskontrollerna upphöra efter de tillfälliga förlängningarna. Spaniens inrikesminister Fernando Grande-Marlaska och Italiens inrikesminister Matteo Piantedosi fick i uppdrag att inom sju dagar utarbeta alternativa samarbetsåtgärder som skulle kunna ersätta kontrollerna.

Europeiska rådet behandlade även situationen i Ceuta i punkt 73 i sina slutsatser. Där uttryckte medlemsländerna stöd för Spanien efter händelserna den 30–31 juli och välkomnade det ekonomiska och operativa stöd som EU lämnat. Rådet framhöll dessutom att de spanska enklaverna Ceuta och Melilla utgör EU:s enda landgränser på den afrikanska kontinenten.

Trots uppgörelsen mellan Spanien och Italien kvarstod därmed oenigheten mellan medlemsländerna om den gemensamma migrationspolitiken. Europeiska rådet avslutade mötet utan att anta de skärpta formuleringar som bland andra Danmark, Italien och Polen hade efterfrågat.

Har den här konversationen varit till hjälp hittills?