Elin Rubensson förklarar beslutet efter den svåra graviditeten

Elin Rubensson har valt en annan väg tillbaka till elitfotbollen efter att ha blivit mamma för andra gången. Den 33-åriga mittfältaren i BK Häcken tog sex månaders föräldraledighet efter en graviditet som präglades av oro och tidigare missfall. Beslutet har väckt frågor från omgivningen, men hon är tydlig med att familjen måste få ta plats vid sidan av fotbollskarriären.

Drygt sju månader har gått sedan dottern Elsa föddes. Elin Rubensson arbetar fortfarande med att återfå styrkan i kroppen och genomför regelbundna träningspass på BK Häckens anläggning Gothia Park Academy i Göteborg. Hon har försökt delta i lagets fotbollsträning, men efter några intensiva pass märkte hon att kroppen ännu inte klarade belastningen.

Framför allt handlar det om att återuppbygga den djupa bålmuskulaturen. Elin Rubensson beskriver hur försöken på fotbollsplanen gjorde det tydligt vilka fysiska begränsningar som fortfarande finns. Därför har hon återgått till mer kontrollerad styrketräning i gymmet.

Träningsprogrammet innehåller bland annat tåhävningar med kettlebell och höftlyft med skivstång. Elin Rubensson förklarar att övningarna kan framstå som enkla, men att de är viktiga för hennes återhämtning. Hon får stöd av BK Häckens medicinska team och en specialist på bäckenbotten.

Att befinna sig nära fotbollsplanerna utan att kunna delta fullt ut är enligt Elin Rubensson mentalt påfrestande. Samtidigt understryker hon att situationen skiljer sig från en vanlig skadeperiod. Hon har bestämt sig för att inte försöka skynda tillbaka.

Karriären har redan innehållit flera stora framgångar. Elin Rubensson värvades som 17-åring till LdB Malmö, klubben som senare blev FC Rosengård. Två år senare var hon med och sköt Sverige till EM-guld på F19-nivå med fem mål och redan som 22-åring spelade hon från start i samtliga Sveriges matcher under VM i Kanada 2015.

Året därpå blev det OS-silver i Rio och därefter fortsatte medaljhögen att växa. Fotbollen var inte bara ett intresse. Den var vardagen, jobbet och tillvaron som allt annat fick anpassa sig efter.

När sonen Frans föddes 2020 var ambitionen därför att snabbt hitta tillbaka till planen. Rubensson mådde bra under graviditeten och kunde fortsätta träna under stora delar av den. Därför gick det ganska snabbt att komma tillbaka.

Elin Rubensson med familjen. Foto: Anders Deros / Aftonbladet

Sex veckor efter förlossningen var hon tillbaka med laget. Efter tre månader spelade hon match igen.

Tre år senare, 2023, tilldelades hon Diamantbollen som Sveriges bästa kvinnliga fotbollsspelare. Ett kvitto på att hon inte bara lyckats ta sig tillbaka till elitfotbollen, utan att hon dessutom nådde nya höjder.

Det är betydligt mindre glamoröst att nöta styrkeövningar i gymmet. På dagens schema står lugna kontrollerade övningar. Det görs tåhävningar med kettlebell och höftlyft med skivstång.

– Det kan se löjligt ut när man gör det i gymmet och ibland känns det löjligt också, men jag vet hur viktigt det är.

Aviciis ”SOS” strömmar ur högtalarna. Någon nödsignal har Elin Rubensson inte skickat, men nog börjar hon längta efter att byta gymmet mot fotbollsplanen.

– Det är väl det alla skadade spelare sliter med. Nu är inte jag skadad, det är en annan situation, men det är fortfarande mentalt jobbigt att vara så nära och ändå så långt borta.

Vid sidan av arbetet med Häckens medicinska team får hon hjälp av en bäckenbottenspecialist och hon har bestämt sig för att inte forcera återkomsten. Trots att det återstår några matcher den här säsongen siktar hon på nästa.

Kroppen har fått ta stryk under en lång karriär och de senaste åren har innehållit en del skador.

– Jag har en helt annan respekt för kroppen.

Förutom den belastningen som kommit tack vare fotbollen så har hon fött två barn och balanserar ett liv med en sjumånaders bebis och en liten kille som precis börjat skolan.

– Jag sover inte tio timmar per natt som andra i laget kan göra.

Men ambitionen att fortsätta på högsta nivå finns kvar.

– Jag vill kunna spela ett par år till och hålla under de åren. Nu har jag chansen att bygga upp mig ordentligt och förhoppningsvis känna mig riktigt stark.

Den här gången finns det ingen anledning att jaga klockan.

Men det handlar om mer än den fysiska återhämtningen.

Våren 2024 lämnade Rubensson Sverige för amerikanska Houston Dash. Efter många år i svensk fotboll väntade ett nytt kapitel, och familjen följde med över Atlanten.

Under hösten blev hon gravid igen. Frans skulle bli storebror.

Men i november slutade graviditeten i ett missfall och det krävdes operation. Glädjen över att familjen skulle växa byttes mot sorg.

I början av 2025 berättade 33-åringen öppet om den svåra tiden i en intervju med Göteborgs-Posten. Hon vittnar om hur tufft det var att befinna sig långt från släkt och vänner, i ett land där sjukvården fungerade annorlunda än hemma i Sverige.

– Det kommer alltid att vara en sorg och jag kommer alltid att undra vad som kunde ha blivit, berättade hon då.

Efter en kort tid i USA återvände familjen till Göteborg och BK Häcken.

Längtan efter ett andra barn fanns kvar.

När hon berättar om den svåra tiden skruvar Elin lite på sig där hon sitter på den svarta gymbänken. Det präglade den andra graviditeten.

– Det var en konstant oro, skulle jag säga.

När hon väntade Frans hade tanken på att något kunde gå fel knappt slagit henne. Nu var det annorlunda.

– Nu tänkte jag vid minsta lilla att nu går det åt skogen. Vilket jag tror är ganska vanligt när man har gått igenom ett par missfall, som vi gjorde innan.

Orden dröjer sig kvar i det tomma gymmet. Oron ville inte släppa taget.

– Jag tänkte katastroftankar, även om jag försökte att inte göra det.

Den mentala påfrestningen kombinerades med nio månader av illamående och periodvis var hon så trött att träning var det sista hon orkade tänka på.

Ibland orkade hon inte ens åka till Hisingen för att träffa lagkamraterna eller se deras matcher. Inte för att hon saknade viljan, utan för att hon inte hade kraft att möta alla frågor.

– Jag förstår att folk bryr sig och det är jättesnällt, men ibland har man inte energi till det.

Fotbollen, som alltid varit en självklar del av livet, fick för en tid kliva åt sidan.

Efter månader av illamående, oro och katastroftankar fick Frans äntligen sin lillasyster. Familjen hade nått fram till den målbild Elin så länge burit med sig: att få sitta tillsammans med båda barnen.

– Det är det finaste i livet.

Hon blir rörd när hon pratar om det. Fotbollen har alltid varit en självklar mittpunkt i hennes liv. Nu ser prioriteringarna annorlunda ut.

– Fotbollen har alltid varit allt, men nu är barnen allt. Fotbollen är fortfarande jätteviktig och jag är jätteglad att kunna kombinera de sakerna.

Redan under graviditeten hade Rubensson meddelat Häcken att hon tänkte vara mammaledig i ett halvår den här gången. Hon fortsatte träna på egen hand och besökte laget då och då, men utan att låta fotbollen styra vardagen.

För var det något hon lärde sig när Frans var liten var det hur snabbt den första tiden går. Nu har han precis börjat skolan och Rubensson vet att småbarnsåren inte går att få tillbaka när fotbollskarriären väl är över.

Därför ville hon verkligen ta vara på dem så gott det gick den här gången.

Men trots att Rubensson själv varit trygg i sitt beslut har omgivningen inte alltid haft samma bild av hur länge en fotbollsspelare kan vara borta.

– Jag får kommentarer varje vecka. Folk undrar när jag är tillbaka och säger att jag har varit borta länge.

Frågorna kommer framför allt från supportrar och människor som känner igen henne på stan. Från klubben har hon haft fullt stöd och själv tycker hon inte att det är ett kontroversiellt beslut.

– Om man generaliserar är det vanligt att en förälder är hemma i ett år. Jag har valt att vara hemma sex månader och det kan många tycka är väldigt länge.

Hon förstår att frågorna ofta kommer ur välvilja, men tycker samtidigt att förväntningarna säger något om synen på elitidrottande kvinnor.

– Jag tror att det finns någon norm inom fotbollsvärlden att fotbollen ska komma först.

Hon har försökt förklara varför hon inte har bråttom.

– Jag vill vara mamma. Jag kommer tillbaka när jag är redo för det.

Hur trött är du på att få frågan?

Rubensson vet samtidigt att hon själv bidragit till den bild hon nu vill nyansera.

Efter första graviditeten blev hennes snabba återkomst ett exempel på vad som var möjligt. Det var inte särskilt många som hade gått före och kunskapen var låg. Hon konstaterar själv att de visste inte bättre. Sedan dess har allt fler elitfotbollsspelare blivit mammor och fortsatt sina karriärer.

Spelare som Amanda Ilestedt och Zecira Musovic har visat att det går att kombinera föräldraskap med fotboll på högsta nivå. Sarah Sjöström, Jamina Roberts och Sanna Kallur är andra exempel på kvinnor som kommit tillbaka till elitidrotten efter en graviditet.

Elin Rubensson välkomnar utvecklingen men är kritisk till att återkomster ibland jämförs utifrån hur kort tid de tar. Hon ser exempel i sociala medier där idrottare tränar mycket hårt sent under graviditeten eller återupptar träningen kort efter förlossningen.

Hon betonar att sådana upplägg kan fungera för vissa, men att de samtidigt riskerar att skapa förväntningar på andra kvinnor. Elin Rubensson vill inte framställa sitt eget sätt som det rätta, utan anser att individuella förutsättningar och prioriteringar måste få avgöra.

Den första återkomsten var enligt Elin Rubensson rätt beslut för henne vid den tidpunkten. Nu är hon sex år äldre, har fått sitt andra barn och ser annorlunda på hur tiden ska fördelas. Hon vill fortfarande spela elitfotboll, men inte på bekostnad av den tid hon vill tillbringa med familjen.

Även kroppens tidigare belastning påverkar hennes inställning. Elin Rubensson har haft flera skador under karriären och beskriver hur hon numera har större respekt för behovet av återhämtning. Dessutom innebär vardagen med en sjumånaders bebis och en son som nyligen börjat skolan att sömnen inte alltid räcker till.

Ambitionen är fortfarande att fortsätta spela på högsta nivå under ytterligare några år. Elin Rubensson vill använda den nuvarande perioden till att bygga upp kroppen ordentligt, så att hon kan hålla för belastningen när hon väl återvänder.

Hennes senaste tävlingsmatch spelades i april 2025. Något bestämt datum för nästa framträdande finns ännu inte. I stället är förhoppningen att kunna genomföra en fullständig försäsong inför 2027 och därefter återuppta matchspelet. Kontraktet med BK Häcken gäller redan över den säsongen.

Under frånvaron har Elin Rubensson kunnat följa lagkamraternas framgångar från sidan. BK Häcken har vunnit både UEFA Women's Europa Cup och SM-guld. I den europeiska finalen mot Hammarby IF gjorde Felicia Schröder samtliga fyra Häckenmål, däribland tre i returmötet.

Triumfen innebar att BK Häcken blev den första svenska klubben sedan 2004 att vinna en europeisk klubblagstitel arrangerad av UEFA.

Den 2 november 2026 säkrade BK Häcken dessutom sitt andra raka SM-guld genom att besegra Kristianstads DFF med 4–1. Maja Bodin gjorde två mål och laget hade endast förlorat en seriematch under säsongen fram till guldbeskedet.

Elin Rubensson har också försökt bidra till laget på andra sätt under sin frånvaro. Efter att BK Häcken tappat poäng i slutminuterna mot Malmö i början av september tog hon med sig barnen till en träning dagen därpå.

Besöket fick enligt Elin Rubensson den besvikna spelargruppen att tänka på annat. Hon berättar att även tränaren Elena Sadiku uppskattade att barnen kom till träningsanläggningen och att stämningen förändrades.

För Elin Rubensson har familjelivet på motsvarande sätt förändrat hur hon hanterar fotbollens motgångar. En förlust eller en misslyckad träning följer inte längre med hem på samma sätt som tidigare.

Hon har redan fått uppleva ett av sina stora målbilder: att sitta på läktaren med Elsa i knät och se BK Häcken spela och vinna SM-guld.

Nu återstår ytterligare en förhoppning. Elin Rubensson vill själv kunna spela igen medan barnen finns på läktaren. När den dagen kommer ska dock avgöras av hennes egen återhämtning, inte av omgivningens förväntningar.