Ängelholms kommun krävs på ersättning efter diskriminering

Diskrimineringsombudsmannen har bedömt att Ängelholms kommun utsatte en kvinna med funktionsnedsättning för direkt diskriminering när hon tvingades acceptera ett ekonomiskt ansvar för städning för att få delta i en utflykt med sin assistanshund. Myndigheten kräver att kommunen betalar 15 000 kronor i diskrimineringsersättning.

Beslutet fattades den 7 oktober 2026 och registrerades under diarienummer DO 2026/6904. Diskrimineringsombudsmannen klassificerade händelsen som direkt diskriminering med samband till funktionsnedsättning inom samhällsområdet sjukvård och socialtjänst.

Kvinnan deltar i daglig verksamhet i Ängelholms kommun och behöver sin assistanshund. Inför en utflykt fick hon besked om att hunden fick följa med under förutsättning att hon själv bekostade eventuell rengöring av fordonet. Kommunen krävde att hon undertecknade ett avtal om betalningsansvaret.

Enligt Diskrimineringsombudsmannens bedömning behandlades kvinnan mindre förmånligt än övriga deltagare. Kommunen hade inte motsvarande regler om städkostnader för andra personer som kunde smutsa ner fordon under verksamhetens utflykter.

Diskrimineringsombudsmannens sektionschef Karin Henriksson har förklarat att avtalet dessutom innebar ett ekonomiskt åtagande utan någon fastställd kostnad. Det var inte heller klarlagt om hundens närvaro över huvud taget skulle medföra ytterligare rengöring.

Kvinnan anmälde själv kommunens hantering till Diskrimineringsombudsmannen i juli 2024. Enligt Karin Henriksson ville kvinnan få prövat om kommunens krav och det avtal hon hade fått underteckna var förenliga med diskrimineringslagstiftningen.

Diskrimineringsombudsmannen offentliggjorde sitt beslut den 8 oktober 2026. Ängelholms kommun fick fram till den 14 oktober på sig att ta ställning till ersättningskravet. Myndigheten meddelade samtidigt att den kunde väcka talan vid tingsrätten om någon överenskommelse inte nåddes.

Sandra Danowsky, processförare vid Diskrimineringsombudsmannens rättsenhet, framhöll i beslutet att kommuner har ett särskilt ansvar för att stödinsatser till enskilda personer tillhandahålls utan diskriminering.

Ängelholms kommuns verksamhetschef Emilia Olsson har meddelat att kommunen delar myndighetens bedömning och kommer att betala diskrimineringsersättningen på 15 000 kronor till kvinnan.

Kommunens verksamhetschef för funktionsstöd, Ann-Charlotte Hedström, har också uppgett att kommunen efter ett internt möte omprövade sin tidigare hållning. Kommunen beslutade då att kvinnan inte längre skulle behöva stå för eventuell rengöring av en buss i samband med framtida utflykter.

Diskrimineringsombudsmannen förtydligade i en rättelse den 8 oktober att kvinnans dagliga verksamhet bedrivs med stöd av socialtjänstlagen. I den ursprungliga informationen hade myndigheten felaktigt angett lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS.

Ängelholms kommun beskriver att deltagarna i den dagliga verksamheten har individuella genomförandeplaner där verksamhetens mål dokumenteras. Enligt kommunen ska planerna följas upp minst var sjätte månad, samtidigt som deltagandet anpassas efter varje deltagares behov.

Socialstyrelsen anger i sitt kunskapsstöd för daglig verksamhet enligt LSS att verksamheten ska utformas utifrån individuella förutsättningar och stärka deltagarnas möjligheter till ett självständigt liv. Anpassningarna kan enligt myndigheten omfatta såväl verksamhetens lokaler som personligt utformat stöd.

Diskrimineringsombudsmannen beskriver även att diskrimineringsskyddet för personer med ledarhund eller assistanshund gäller vid transporter med kollektivtrafik, färdtjänst och taxi. Verksamhetsansvariga kan enligt myndighetens vägledning behöva genomföra skäliga anpassningar för att personer med assistanshund ska kunna använda tjänster på likvärdiga villkor.

Myndigheten har tidigare behandlat flera ärenden där personer nekats tillträde till verksamheter tillsammans med assistanshundar. Den 23 april 2026 krävde Diskrimineringsombudsmannen att ett företag bakom en snabbmatsrestaurang skulle betala 20 000 kronor till en pojke som inte hade fått komma in med sin hund. Myndigheten bedömde händelsen som diskriminering genom både bristande tillgänglighet och indirekt diskriminering.

I ett annat ärende, som avslutades den 12 november 2025, hade en matbutik erkänt att en 15-årig kund diskriminerades när kunden nekats tillträde med sin assistanshund. Butiken betalade då 15 000 kronor i diskrimineringsersättning.

Har den här konversationen varit till hjälp hittills?