Andersson väntas få första chansen att bilda regering

Regeringsfrågan är fortfarande öppen efter valet, trots att S, V, MP och C tillsammans har fått ett preliminärt övertag i riksdagen. När samtliga distrikt hade räknats redovisades 176 mandat för de fyra partierna och 173 för M, SD, KD och L. Talmannen Andreas Norlén tog den 17 september emot Ulf Kristerssons avgångsansökan och ska den 18 september hålla enskilda samtal med företrädare för riksdagspartierna inför arbetet med att ta fram ett förslag till ny statsminister.

Statsvetarna Erik Wångmar vid Linnéuniversitetet och Andreas Johansson Heinö, statsvetare och förläggare på den marknadsliberala tankesmedjan Timbro, bedömer båda att Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson har störst möjlighet att återkomma som statsminister. De gör däremot olika bedömningar av hur en sådan regering kan komma att se ut.

Erik Wångmar anser att det mest sannolika är att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet efter svåra förhandlingar når en överenskommelse där Vänsterpartiet står utanför regeringen. Enligt Wångmar väntar då hårda förhandlingar där Socialdemokraterna och Centerpartiet pressar Vänsterpartiet. Han anser samtidigt att Centerpartiet behöver överge kravet på en ren mittenregering och acceptera att regeringsbildningen måste ske inom ramen för de fyra partier som tillsammans har majoritet.

Andreas Johansson Heinö bedömer i stället en regering där samtliga fyra partier ingår som det mest sannolika utfallet. Han hänvisar till att partierna gick till val med samma statsministerkandidat. En sådan lösning skulle enligt Johansson Heinö kräva att Centerpartiet omprövar sina tidigare besked om Vänsterpartiets deltagande i regeringen. Han bedömer att en sådan förändring skulle bli politiskt svår för Centerpartiet men möjlig att hantera.

Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist sade efter rösträkningen att väljarna gett partiet mandat för en politik i mitten. Hon framhöll också att de kommande samtalen kommer att kräva pragmatism och en vilja från flera partier att hitta lösningar över tidigare blockgränser.

Vänsterpartiets vice partiledare Ida Gabrielsson sade den 17 september att Vänsterpartiet vill att samtliga fyra oppositionspartier tar ansvar i regeringen. Hon anser att Centerpartiet behöver börja acceptera samarbeten i stället för att utesluta ytterligare partier. Ida Gabrielsson uppgav också att några samtal på hög nivå mellan Vänsterpartiet och Centerpartiet ännu inte hade ägt rum. Vänsterpartiet accepterar enligt henne inte en lösning där partiet enbart stöder en regering utifrån i utbyte mot politiska reformer.

Erik Wångmar bedömer samtidigt att Vänsterpartiet i slutänden kan komma att frångå sitt kongressbeslut om att endast släppa fram en regering om partiet får ministerposter. Han anser att ett alternativ annars är att möjligheten att bilda regering återgår till Ulf Kristersson. Andreas Johansson Heinö ser däremot större hinder för att Vänsterpartiet skulle ge upp sitt krav på regeringsdeltagande.

Miljöpartiets partisekreterare Katrin Wissing sade den 17 september att Miljöpartiet ser sig som en självklar del av en rödgrön regering och att samtliga partier i det nya majoritetsunderlaget behövs för att regeringen ska kunna få stöd för sin politik. Katrin Wissing bekräftade också att Miljöpartiets gruppledare kommer att delta i ett gemensamt möte sedan Socialdemokraterna bjudit in gruppledarna för S, V, MP och C till samtal om samarbetet i den nya riksdagen.

Magdalena Andersson presenterade redan den 3 augusti principen att en regering ledd av henne ska söka breda samarbeten och arbeta i en ny samarbetsanda. Det beskedet ligger kvar som en tidigare utgångspunkt för hur hon vill arbeta vid en ny regeringsbildning.

Både Erik Wångmar och Andreas Johansson Heinö avfärdar som osannolikt att Centerpartiet skulle byta sida och stödja en regering där Sverigedemokraterna ingår. Wångmar bedömer att de fyra partierna på den rödgröna sidan har starka skäl att nå en överenskommelse för att inte ge Ulf Kristersson en ny möjlighet att bilda regering eller riskera ett extra val.

Ett annat alternativ är att Sverigedemokraterna avstår från krav på regeringsposter och att Centerpartiet accepterar en regering som är beroende av stöd från både C och SD. Statsvetarna bedömer även detta som osannolikt. Andreas Johansson Heinö ser dock en möjlighet för Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna att bilda regering med stöd från Centerpartiet och Sverigedemokraterna om förhandlingarna mellan S, V, MP och C helt bryter samman. Han bedömer att en sådan regering skulle få ett mycket svagt parlamentariskt läge.

Liberalernas partisekreterare Fredrik Brange sade samtidigt att Liberalerna inte är beredda att ingå i en regering tillsammans med Socialdemokraterna. Fredrik Brange uppgav också att Liberalerna inte avser att stödja Magdalena Andersson i en statsministeromröstning.

En regering bestående enbart av Socialdemokraterna är ytterligare ett alternativ om S, V, MP och C kan enas om politiken men inte om vilka partier som ska ingå i regeringen. Erik Wångmar beskriver den lösningen som enklare att genomföra organisatoriskt, men konstaterar samtidigt att regeringen då skulle ha ett svagt eget mandatunderlag. Andreas Johansson Heinö bedömer en sådan lösning som den näst mest sannolika, men endast om de övriga regeringsförhandlingarna misslyckas, Ulf Kristersson inte lyckas bilda regering och partierna inte ser tillräckliga skäl för ett extra val.

Enligt riksdagens regler får talmannen lägga fram högst fyra förslag till statsminister. Ett sådant förslag ska prövas senast den fjärde dagen efter att det lagts fram, och talmannen ska samtidigt ange vilka partier som är tänkta att ingå i regeringen. Om riksdagen förkastar samtliga fyra förslag ska ett extra val hållas inom tre månader.