Åklagare kräver tydligare ansvar efter dödsolyckor på jobbet

Arbetsmiljölagstiftningen behöver anpassas till dagens arbetsplatser, anser åklagaren Christer B Jarlås vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål. Han vill att huvudentreprenörer ska kunna hållas ansvariga för säkerheten på hela arbetsplatsen, även när arbetet utförs av flera underentreprenörer.

Hittills under 2026 har 26 människor omkommit i arbetsolyckor i Sverige. Av de omkomna är fyra kvinnor och 22 män. Den 19 oktober redovisade Arbetsmiljöverket 24 dödsolyckor bland arbetstagare och egenföretagare samt ytterligare ett dödsfall i kategorin övriga. Myndigheten uppdaterar statistiken när nya uppgifter tillkommer. Olyckor under resor till och från arbetet ingår inte.

Christer B Jarlås har arbetat med arbetsmiljörelaterade rättsfall i 30 år. Han anser att lagstiftningen fortfarande till stor del bygger på förhållanden som rådde för 40–50 år sedan, när det var vanligare att ett enda företag ansvarade för verksamheten på en arbetsplats.

På moderna byggarbetsplatser kan flera tiotal underentreprenörer arbeta samtidigt. Varje företag har ansvar för sina anställdas arbetsmiljö, medan andra aktörer har särskilda skyldigheter att samordna säkerhetsarbetet. Christer B Jarlås anser att denna ansvarsfördelning inte är tillräcklig.

Han framhåller att företag som anlitar underentreprenörer med bristande säkerhetsrutiner kan undgå ansvar trots att de har det övergripande kontraktet och får ekonomisk ersättning för projektet. Liknande kritik har framförts från fackligt håll.

Christer B Jarlås förespråkar därför ett tydligare juridiskt ansvar för den som är kontraktör eller generalentreprenör. Som jämförelse hänvisar han till mediebranschens system med ansvarig utgivare, där en särskilt utsedd person har det juridiska ansvaret för publicerat innehåll.

Samtidigt har reglerna för arbetsmiljöansvar inom byggbranschen förändrats. Den 1 januari 2025 började Arbetsmiljöverkets föreskrifter AFS 2023:3 om projektering och byggarbetsmiljösamordning att gälla. Föreskrifterna ställer krav på att byggherrar organiserar, kontrollerar och följer upp arbetsmiljöarbetet genom hela byggprojektet. De ska också agera när säkerhetsarbetet inte fungerar.

Arbetsmiljöverket anger att byggherrar måste säkerställa att byggarbetsmiljösamordnarna Bas-P och Bas-U har tillräcklig kompetens, tid och resurser för sina uppdrag. Byggherren ska dessutom kontrollera att samordnarna utför sina arbetsmiljöuppgifter.

Arbetsmiljölagens tredje kapitel föreskriver att den som låter utföra byggnads- eller anläggningsarbete ska utse byggarbetsmiljösamordnare för både planerings- och utförandefasen. Sveriges riksdag anger i lagstiftningen att byggherren inte automatiskt befrias från ansvar för samordningsuppgifterna genom att en annan aktör utses till samordnare.

Arbetsmiljöorganisationen Prevent beskriver ansvarsfördelningen som delvis parallell. Byggherrar och byggarbetsmiljösamordnare har särskilda skyldigheter, men varje entreprenör måste fortfarande förebygga risker inom sin egen verksamhet. Entreprenörerna ska också informera samordnaren Bas-U om risker som deras arbeten kan medföra.

Byggbranschen hör till de verksamheter där dödsolyckor är vanligast. Svenska Byggnadsarbetareförbundet redovisade den 26 januari 2026 att åtta personer inom byggbranschen omkom i arbetsolyckor under 2025.

Under perioden 2016–2025 inträffade sammanlagt 97 dödsolyckor inom byggsektorn, enligt förbundets sammanställning. Fallolyckor orsakade 23 av dödsfallen, medan 12 personer omkom i klämolyckor.

Arbetsmiljöverket redovisar att omkring 80 procent av dödsolyckorna i det svenska arbetslivet sker i företag med färre än 100 anställda. Utöver byggverksamhet hör transport och magasinering, tillverkning samt jordbruk, skogsbruk och fiske till de näringsgrenar där flest dödsolyckor inträffar.

Problemen med långa entreprenadkedjor har även uppmärksammats i arbetet mot ekonomisk brottslighet. Ekobrottsmyndigheten beskriver hur oseriösa företag inom bygg- och anläggningsbranschen använder underentreprenörer i flera led för att dölja arbetslivskriminalitet. Myndigheten har identifierat upplägg där låga anbud kombineras med underleverantörer som inte följer lagar eller avtalsvillkor.

Ekobrottsmyndighetens brottsförebyggande specialist Miia Vuolama har betonat vikten av att beställare följer upp sina krav på leverantörer. Myndigheten rekommenderar kontroller både inför upphandlingar och fortlöpande under avtalstiden för att motverka arbetslivskriminalitet och exploatering av arbetskraft.

I september 2026 beslutade regeringen att tillsätta en utredning om skärpt ansvar för användning av illegal arbetskraft i entreprenadkedjor. Utredningen ska bland annat undersöka om fler aktörer kan omfattas av straffansvar och om beställare ska kunna påföras särskilda avgifter.

Regeringen vill även få möjligheten till näringsförbud vid allvarliga eller upprepade överträdelser. Uppdraget ska redovisas senast den 1 november 2027.

Migrationsminister Johan Forssell framhöll i regeringens pressmeddelande den 11 september 2026 att företag som använder illegal arbetskraft inte ska kunna undvika ansvar genom att organisera verksamheten i långa entreprenadkedjor. Utredningen gäller arbetslivskriminalitet och omfattar inte specifikt det straffrättsliga ansvaret vid arbetsplatsolyckor.

När det gäller arbetsmiljöbrott har antalet lagföringar ökat under senare år. Åklagarmyndigheten redovisade i augusti 2025 att antalet lagföringar, räknat som beslut om personligt ansvar och företagsbot, steg från 113 under 2021 till 132 under 2024.

Åklagarmyndigheten framhöll samtidigt att en lagändring från 2020 förbättrade möjligheterna att använda företagsbot vid arbetsmiljöbrott.

Kammaråklagaren Karin Forsberg beskrev i december 2023 hur utredningar om allvarliga arbetsmiljöbrott ofta skiljer sig från utredningar om uppsåtliga våldsbrott. I arbetsmiljömålen handlar det vanligtvis om arbetsgivare eller företag som inte har följt säkerhetsreglerna och där bristerna har orsakat personskador eller dödsfall.

Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, där Christer B Jarlås arbetar, handlägger bland annat arbetsmiljöbrott och överträdelser av arbetsmiljölagen. Enligt Åklagarmyndigheten har enheten fem arbetsställen med geografiskt fördelade ansvarsområden, placerade i Stockholm, Malmö, Göteborg, Jönköping och Östersund.

Christer B Jarlås anser att frågan om ansvarsfördelningen på arbetsplatser inte har fått tillräcklig politisk uppmärksamhet. Han berättar att frågan vid flera tillfällen har tagits upp med ansvariga ministrar och att de har uttryckt förståelse för problemet.

Trots detta har andra politiska frågor prioriterats, enligt Christer B Jarlås. Han ifrågasätter varför förändringar av arbetsmiljöansvaret inte har fått större utrymme, med hänvisning till att människor fortfarande mister livet på svenska arbetsplatser.