22-årige Alex flydde rysk ockupation efter inkallelseorder

Efter mer än fyra år under rysk ockupation lyckades 22-årige Alex lämna sin hemstad i Zaporizjzjaregionen i södra Ukraina. Han hade fått två ryska militära inkallelseorder och fruktade att tvingas delta i kriget mot sitt eget land. Flykten gick genom ockuperade ukrainska områden, Ryssland och Belarus innan han nådde ukrainskt kontrollerat territorium.

Resan omfattade omkring 250 mil. Hjälporganisationen Save Ukraine bistod med planeringen sedan Alexs syster förmedlade kontakten. Under färden stoppades han vid flera kontroller, men kunde fortsätta utan att frihetsberövas. Han berättade för kontrollpersonalen att han skulle resa till Kiev och därefter till Norge.

Alex befinner sig nu på en hemlig plats i Ukraina tillsammans med andra människor som lämnat ryskockuperade områden. Platsens läge hålls hemligt av säkerhetsskäl. Han beskriver en stark lättnad över att åter kunna bestämma över sitt liv och vill fortsätta med boxningsträning och studier.

Hans riktiga namn offentliggörs inte eftersom familjemedlemmar fortfarande befinner sig i hemstaden. Hans föräldrar har inte kunnat lämna området eftersom fadern har en funktionsnedsättning och är sängliggande. Alex vet inte om han kommer att återse dem.

När den ryska invasionen inleddes befann sig Alex i hemstaden tillsammans med sin sjuka mormor. Regionen Zaporizjzja omfattar området kring Europas största kärnkraftverk. Han berättar att invånarna försökte stoppa de framryckande soldaterna genom fredliga demonstrationer med ukrainska flaggor och genom att upprätta barrikader.

Alex beskriver hur ryska soldater besvarade protesterna med skottlossning och granater. Han såg hur en man förlorade ett ben och fördes bort av andra människor. Därefter infördes ryska regler i staden. Skolorna stängdes och invånarna fick inte vistas utomhus mellan klockan 16.00 och 07.00.

Ryska soldater började senare söka efter personer som deltagit i demonstrationerna. Alex berättar att lokala personer som samarbetade med ockupationsmakten angav vissa invånare. Själv höll han sig gömd.

En granne fördes bort med en påse över huvudet och transporterades till ett skogsområde. Där bands mannen fast och misshandlades med slag mot bland annat nacken och njurarna. En beväpnad soldat hotade honom, vilket fick honom att tro att han skulle dödas. Mannen lämnades senare vid en väg. Alex såg därefter skadorna som grannen hade fått.

FN:s människorättsövervakare i Ukraina konstaterade i en rapport den 20 mars 2026 att ryska myndigheter systematiskt infört diskriminerande åtgärder i ockuperade områden. Åtgärderna hade tvingat tusentals invånare att lämna sina hem. Rapporten behandlade bland annat krav på ryskt medborgarskap, militärtjänstgöring och begränsningar av grundläggande friheter.

Alex berättar att han efter två års ockupation tvingades skaffa ett ryskt pass för att kunna besöka en vårdcentral. När han hämtade handlingen fick han samtidigt en inkallelseorder till ett ryskt militärkontor.

Han följde inte ordern. Tre månader senare kom ytterligare en inkallelse till gymmet där han arbetade som biträdande boxningstränare. Alex fruktade att de ryska myndigheterna skulle tvinga honom att tjänstgöra i armén och delta i strider mot ukrainska soldater.

FN:s människorättsövervakare dokumenterade under 2025 att invånare i ockuperade områden som saknade ryskt medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd drabbades av nya begränsningar i tillgången till sjukvård och pensioner. Ryska myndigheter hade också infört administrativa böter för uttryck för ukrainsk kulturell identitet och kritik mot ockupationsstyret.

Human Rights Watch redovisade i sin årsrapport för 2026 att Rysslands president Vladimir Putin i mars 2025 undertecknade ett dekret om militära inkallelser som även omfattade ockuperade ukrainska områden. Organisationen dokumenterade dessutom att vissa barn hade fått inkallelsebesked redan ett år innan de uppnått värnpliktsåldern.

Förhållandena i Alex hemstad försämrades successivt under ockupationen. Han beskriver återkommande och långvariga strömavbrott, vattenbrist och förlorade internet- och mobilförbindelser. Livsmedelspriserna steg, vissa varor försvann från handeln och människor hade svårt att få tillräckligt med mat.

Han berättar också om upprepade drönarattacker mot civila. Den 3 maj befann han sig på väg hem från en affär efter att ha tagit ut kontanter när en drönare plötsligt stannade framför honom i luften.

Eftersom det saknades skydd i närheten kastade han sig in i en buske och försökte skydda nacken. Drönaren närmade sig i hög hastighet men passerade honom och slog ned i en civil bil. Alex berättar att han vid flera andra tillfällen också varit nära att dödas av drönare.

Han beskriver hur ryska soldater regelbundet använde drönare för att angripa eller skrämma stadens invånare. Vid tillfällen då ukrainska styrkor besköt ryska militära positioner skickades drönare mot civila områden, enligt hans vittnesmål. Han säger sig själv ha observerat detta från bostadshuset.

När agenter från den ryska säkerhetstjänsten FSB började undersöka tomma lägenheter och knackade på hans dörr medan han var borta, beslutade Alex att lämna staden följande morgon.

En del av flykten genomfördes med buss längs en väg som på grund av farorna kallades Dödens väg. En civil minibuss framför deras fordon körde på en mina. Alex berättar att han senare läste att en människa hade omkommit och fyra skadats i händelsen.

Save Ukraine, som hjälpte honom att organisera resan, grundades av Mykola Kuleba. Han är organisationens verksamhetschef och var Ukrainas barnombudsman mellan 2014 och 2021. Verksamheten omfattar evakueringar av barn, äldre och personer med funktionsnedsättning från ockuperade områden och samhällen nära frontlinjen.

Organisationen redovisar att den har räddat 1 867 barn från Ryssland och tillfälligt ockuperade ukrainska områden. Därutöver har över 165 000 barn och familjemedlemmar evakuerats från områden nära fronten, enligt Save Ukraine.

En central del av Alex berättelse handlar om hur barn påverkas av ockupationsmakten. Han beskriver hur ryska myndigheter öppnade egna skolor och försökte tvinga barn att delta i undervisningen.

En vän till Alex fördes till en polisstation. Vännens föräldrar fick en vecka på sig att placera barnet i en rysk skola. Om de inte följde kravet hotade myndigheterna med att föra barnet till Ryssland, berättar Alex.

I skolorna tvingades eleverna, enligt hans vittnesmål, sjunga Rysslands nationalsång varje morgon med handen över hjärtat. Barnen fick också genomgå militära övningar. Alex beskriver undervisningen som systematisk påverkan av barnens uppfattning om Ryssland och Ukraina.

Human Rights Watch konstaterade i en granskning den 16 juli 2026 att omkring 1,6 miljoner barn fortfarande befann sig i ryskockuperade ukrainska områden. Omkring 600 000 av dem var i skolåldern. Organisationen dokumenterade att elever kunde behöva ryska pass för att avsluta skolgången och att pojkar styrdes mot rysk militärregistrering och värnplikt.

En kartläggning från Yale School of Public Health, presenterad den 16 september 2025, identifierade minst 210 anläggningar i Ryssland och ockuperade ukrainska områden dit ukrainska barn hade förts sedan februari 2022. Forskarna dokumenterade omskolningsverksamhet vid 62,9 procent av anläggningarna och inslag av militarisering vid minst 18 procent.

FN:s oberoende undersökningskommission för Ukraina redovisade i september 2026 att rysk militär och patriotisk undervisning i ockuperade områden omfattade barn från tre års ålder. Kommissionen dokumenterade också obligatorisk utbildning i vapenkunskap och militära övningar för barn från 14 års ålder.

Den 9 juli 2026 publicerade Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, en särskild rapport genom kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter, ODIHR. Rapporten behandlade överträdelser av internationell humanitär rätt, mänskliga rättigheter och internationell straffrätt i samband med Rysslands militarisering och indoktrinering av ukrainska barn.

Internationella brottmålsdomstolen, ICC, utfärdade den 17 mars 2023 arresteringsorder mot Rysslands president Vladimir Vladimirovitj Putin och Rysslands barnrättskommissionär Maria Aleksejevna Lvova-Belova. Domstolen fann skälig grund att misstänka dem för krigsbrott genom olaglig deportation och överföring av ukrainska barn från ockuperade områden till Ryssland.

Alex beskriver samtidigt hur möjligheterna att uttrycka ukrainsk identitet begränsades under ockupationen. Han berättar att människor riskerade att gripas för sina åsikter och att det inte ens var tillåtet att lyssna på ukrainsk musik.

Efter flera år under dessa förhållanden började han själv påverkas av den ryska propagandan, trots att han var vuxen. Han är särskilt oroad över barn som växer upp med den ryska skolundervisningen och saknar erfarenheter av livet före ockupationen.

Hans mormor avled medan hemstaden fortfarande stod under rysk kontroll. Alex berättar att hon fram till sin död var orolig för hans säkerhet. Sorgen efter henne och ovissheten om föräldrarnas framtid finns kvar efter flykten.

Han uttrycker också oro över de fredsförhandlingar som USA:s president Donald Trump hävdar att han för genom sin hållning gentemot Ukraina. Trump har framhållit att Ryssland har agerat väl i fråga om Ukraina. Alex fruktar ett fredsavtal där Vladimir Putin får avgörande inflytande över villkoren.

Efter mer än fyra år av rädsla, begränsad rörelsefrihet och hot om frihetsberövande vill Alex nu återuppta ett vanligt liv med utbildning och idrott. Han framhåller att omvärlden behöver förstå hur människor lever under rysk ockupation och varför han anser att Ukraina inte kan acceptera att ge upp.

Alla enskilda uppgifter i Alexs berättelse har inte kunnat kontrolleras oberoende. Västerländska medier saknar möjlighet att rapportera fritt från de ryskockuperade områdena. Hans beskrivningar har samtidigt likheter med ett stort antal andra vittnesmål och stöds i flera delar av dokumentation från hjälporganisationer, däribland Save Ukraine.