20 personer avvisas efter kontroll vid svensk industri

20 utländska medborgare som påträffades vid en myndighetsgemensam arbetsplatskontroll i Oxelösund bedömdes sakna rätt att arbeta i Sverige. Polismyndigheten meddelade den 9 oktober 2026 att personerna hade tagits i förvar och skulle avvisas från landet med återreseförbud. Insatsen har samtidigt aktualiserat säkerhetsrisker kopplade till utstationerad arbetskraft vid samhällsviktiga verksamheter.

Kontrollen genomfördes på ett industriområde där ett större underhållsstopp pågick samtidigt som omfattande nybyggnation utfördes. Arbetsmiljöverket uppgav den 9 oktober att insatsen hade initierats av Center mot arbetslivskriminalitet Öst i Norrköping. Ett tiotal företag omfattades av myndigheternas granskning.

Arbetsmiljöverkets samordnare Lizette Eriksson uppgav att omkring 20 personer som arbetade på området inte fanns registrerade i det svenska utstationeringsregistret. En arbetstagare lämnade dessutom industriområdet när kontrollen inleddes. Arbetsmiljöverket meddelade att de upptäckta bristerna i utstationeringen skulle utredas vidare.

Polismyndighetens samordnare Benjamin Prom uppgav att myndigheterna även genomförde ett stort antal personkontroller och granskade säkerheten kring byggställningar och lyftanordningar. Bland de deltagande myndigheterna fanns Arbetsmiljöverket, Arbetsförmedlingen, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket och Jämställdhetsmyndigheten.

Polismyndigheten bedömer att det svenska regelverket för utstationering har brister som försvårar kontrollen av vilka personer som arbetar vid samhällsviktiga anläggningar. Utstationeringsregistret innehåller inte uppgifter om arbetstagarnas medborgarskap, samtidigt som myndigheten beskriver ett omfattande mörkertal av personer som aldrig anmäls till registret.

Helena Lans, samordnare mot arbetslivskriminalitet inom Polismyndigheten, anser att kontrollen i Oxelösund återigen visar hur reglerna kan missbrukas. Hon framhåller att myndigheterna saknar tillräcklig information om vilka arbetstagare som vistas vid känsliga verksamheter och vilka arbetsuppgifter de utför.

Enligt Helena Lans finns en risk att utstationeringssystemet utnyttjas av personer som vill samla in information, kartlägga anläggningar, bedriva otillbörlig påverkan eller komma över teknik och kunskap. Hon bedömer att det i dagsläget inte går att få en fullständig bild av vilka som arbetar på sådana platser utan fysiska inspektioner. Lans beskriver därför delar av utstationeringen som en form av arbetskraftsinvandring som myndigheterna har begränsade möjligheter att kontrollera.

Liknande problem har tidigare uppmärksammats vid andra samhällsviktiga verksamheter. Under 2025 genomförde flera myndigheter gemensamma kontroller bland annat vid skyddsobjekt i Göteborgs Hamn och på Preems anläggning i Lysekil. Vid inspektionerna påträffades utstationerade arbetstagare, däribland många medborgare från länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som bedömdes arbeta utan nödvändig rätt att göra det i Sverige.

Polismyndigheten varnar också för att missbruk av utstationeringsreglerna kan förekomma tillsammans med organiserad arbetslivskriminalitet. Myndigheten pekar på risker för exploatering av arbetstagare, snedvriden konkurrens och uteblivna skatteintäkter och sociala avgifter när utländska företag inte fullgör sina skyldigheter.

Utstationering innebär att ett företag i ett annat land tillfälligt skickar anställda till Sverige för att utföra arbete. Systemet är en del av den fria rörligheten för tjänster inom Europeiska unionen. Om en person i stället anställs direkt av ett företag registrerat i Sverige räknas arbetet inte som utstationering.

Europeiska kommissionen klargör att reglerna även kan omfatta personer som inte är medborgare i något EU-land. En tredjelandsmedborgare som lagligen bor och arbetar i ett medlemsland kan under vissa förutsättningar skickas till ett annat medlemsland av sin arbetsgivare.

Europeiska kommissionen redovisade 2024 att tredjelandsmedborgare som regelbundet och lagligen arbetar för en tjänsteleverantör etablerad inom EU inte automatiskt behöver ett separat arbetstillstånd i mottagarlandet vid utstationering. Kommissionen betonade samtidigt att reglerna om inresa och vistelserätt måste hållas åtskilda från de arbetsrättsliga bestämmelserna.

Migrationsverket anger att krav på arbetstillstånd, när sådana gäller, även kan omfatta personer som är anställda utomlands, hyrs ut genom bemanningsföretag eller flyttas mellan företag inom samma koncern. Det finns samtidigt särskilda undantag från tillståndskraven.

Arbetsgivare som anställer personer vars rätt att arbeta i Sverige behöver styrkas är enligt Migrationsverket skyldiga att kontrollera relevanta handlingar. Kopior av dokumentationen ska sparas under anställningstiden och i minst tolv månader efter att anställningen har avslutats.

Även reglerna för anmälan av utstationerad personal innehåller särskilda skyldigheter. Arbetsmiljöverket anger att en utländsk arbetsgivare som inte registrerar en utstationering kan påföras en sanktionsavgift på 20 000 kronor. Samma avgift kan bli aktuell om företaget inte anmäler en kontaktperson eller underlåter att lämna föreskriven dokumentation i rätt tid.

Svenska företag och organisationer som anlitar utländska tjänsteleverantörer ska enligt Arbetsmiljöverket få dokumentation om utstationeringsanmälan senast när arbetet inleds. Om handlingarna saknas ska tjänstemottagaren normalt underrätta myndigheten inom tre dagar från arbetets början. Vissa undantag gäller för privatpersoner.

Antalet utstationerade arbetstagare i Sverige ökade under 2025 till närmare 75 000. Det motsvarade en uppgång på omkring tio procent jämfört med 2024, då antalet uppgick till cirka 68 600.

Byggverksamhet var fortsatt den bransch som tog emot flest utstationerade arbetstagare. Antalet inom byggbranschen steg med nästan 3 900 personer under 2025. Tillverkningsindustrin hade samtidigt en ökning med omkring 3 000 arbetstagare. Boden och Gävle utmärkte sig genom en särskilt stor ökning i förhållande till kommunernas invånarantal.

Regeringen gav den 5 februari 2026 Arbetsmiljöverket i uppdrag att förbättra kvaliteten och tillgängligheten i utstationeringsregistret. En del av uppdraget är att göra registeruppgifterna lättare att jämföra med information som finns hos andra myndigheter.

Statistiska centralbyrån, Skatteverket, Försäkringskassan, Polismyndigheten och Migrationsverket ska bistå Arbetsmiljöverket i arbetet. Bakgrunden omfattar bland annat Skatteverkets tidigare bedömning att registeruppgifterna generellt har låg kvalitet, vilket försvårar myndigheternas tillsyn och samarbete. Uppdraget ska redovisas senast den 16 november 2026.

Ytterligare lagstiftningsarbete pågår kring användningen av arbetskraft som saknar rätt att arbeta i Sverige. Genom kommittédirektiv 2026:114 beslutade regeringen den 10 september 2026 att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att föreslå ett skärpt ansvar genom hela entreprenadkedjan.

Utredaren ska undersöka både straffrättsliga och andra möjliga åtgärder mot användningen av illegal arbetskraft. Resultatet ska redovisas senast den 1 november 2027.

Arbetet mot arbetslivskriminalitet omfattar redan ett stort antal gemensamma myndighetsinsatser. Ekobrottsmyndigheten redovisade den 30 mars 2026 att drygt 4 000 gemensamma arbetsplatskontroller genomfördes under 2025. Det var elva procent fler än föregående år.

Enligt Ekobrottsmyndigheten resulterade myndigheternas arbete under året i stoppade utbetalningar och återkrav på sammanlagt 187 miljoner kronor. Arbetsförmedlingen redovisade inom samma myndighetsgemensamma arbete egna beslut om återkrav på 11 214 125 kronor samt stoppade utbetalningar på 4 129 681 kronor.

Även på EU-nivå behandlas förändringar av systemet. Europeiska unionens rådg antog den 22 maj 2025 en förhandlingsposition om en gemensam digital lösning för deklarationer av utstationerad arbetskraft. Förslaget är avsett att förenkla företagens anmälningar och underlätta nationella myndigheters kontroll av att bestämmelserna följs.

Polismyndigheten anser att det svenska regelverket behöver skärpas för att motverka arbetslivskriminalitet och minska säkerhetsriskerna vid samhällsviktiga verksamheter. Myndighetens bedömning är att nuvarande kontrollmöjligheter inte är tillräckliga för att säkerställa vilka personer som arbetar vid dessa anläggningar.