14-årige Oliver tvingas dela träning med vuxen lagkamrat

En 14-årig innebandyspelare med intellektuell funktionsnedsättning utsattes för sexuella meddelanden från en betydligt äldre lagkamrat. Trots att föreningen först stängde av mannen har han senare fått återvända till verksamheten. Nu måste pojken, som här kallas Oliver, turas om med den vuxne om träningstiderna.

Varje onsdagskväll väntar Oliver utanför idrottshallen för att försäkra sig om att den tidigare lagkamraten inte är där. Han håller sig undan bakom ett tegelhus med uppsikt över entrén. Om mannen dyker upp går pojken hem i stället för att delta i innebandyträningen.

Situationen har fortsatt under hösten 2026, mer än ett år efter att familjen upptäckte vad som hade hänt. För mamman har försöken att skapa en trygg idrottsmiljö för sonen blivit en utdragen kamp.

Kontakten mellan Oliver och den vuxne lagkamraten David inleddes under våren 2025. Pojken var då 14 år och mannen närmare 40. Båda har intellektuella funktionsnedsättningar och spelade i samma innebandyförening eftersom det fanns få alternativ inom parasporten på orten.

Till en början välkomnade mamman vänskapen. Hon såg positivt på att sonen hade fått någon att umgås med även utanför träningarna. Under sommaren märkte hon däremot förändringar i hans beteende. Han blev mer tillbakadragen, kunde reagera med plötsliga utbrott och började dölja sin mobiltelefon.

I augusti 2025 hittade mamman telefonen under en madrass. När hon gick igenom meddelandena upptäckte hon att den äldre lagkamraten hade skickat upprepade kärleksförklaringar och uttryckliga sexuella förslag till pojken.

Konversationerna visade hur kontakten hade utvecklats. Mannen ville veta om känslorna var besvarade och frågade vid ett tillfälle om en tidigare händelse hade varit bra. I ett meddelande som skickades klockan 03.50 bad han om ursäkt för en bild. Ungefär tre timmar senare framförde han ett önskemål om oralsex.

Oliver hade inledningsvis huvudsakligen svarat med korta meddelanden, ofta bara ja eller nej. Ibland skickade han länkar till musikvideor eller idrottsresultat. Efter hand började han besvara kärleksförklaringarna och gick även med på förslag om fysisk närhet.

Det framgick också att de hade diskuterat olika möten. Vid ett tillfälle skickade pojken information om busstider och vid ett annat planerades en träff på en toalett på Ica Maxis toalett.

I meddelandena berättade Oliver dessutom att han mådde dåligt och hade förlorat vänner. Den äldre lagkamraten uppmanade honom att avbryta kontakten med ytterligare en vän. Mannen fortsatte samtidigt att beskriva sexuella handlingar som han ville genomföra med pojken.

Mot slutet av konversationen hänvisade David till sexuella handlingar som de enligt hans egna meddelanden redan skulle ha utfört tillsammans. Han beskrev också att deras relation hade blivit närmare och att pojken hade börjat våga mer.

När mamman upptäckte innehållet kontaktade hon både polisen och innebandyföreningen. Hon uppfattade att sonen kände lättnad över att kontakten hade avslöjats.

Under hösten 2025 fick Oliver stöd från Barn- och ungdomspsykiatrin för att bearbeta upplevelserna. Polisen inledde en utredning och hämtade information från hans mobiltelefon. Föreningen beslutade samtidigt att stänga av den äldre lagkamraten från samtliga träningar.

För pojken innebar avstängningen att han kunde fortsätta med sitt stora fritidsintresse. Han tränade regelbundet med lagkamraterna och återvände hem både trött och glad.

Inför höstsäsongen 2026 förändrades dock förutsättningarna. Innebandyföreningen meddelade att mannen inte längre kunde utestängas och att de båda spelarna därför skulle behöva dela på möjligheten att delta.

Den första lösningen gav Oliver företräde till träningarna. David skulle endast få närvaro om pojken meddelade att han inte kunde komma. Men även den ordningen ändrades.

En tränare förklarade senare i ett meddelande till mamman att mannen hade blivit lovad att delta och att föreningen behövde börja tillämpa ett system där spelarna tränade varannan vecka. Annars skulle uppehållen bli för långa för den äldre deltagaren.

Mamman reagerade kraftigt och försökte förklara hur sonens tidigare upplevelser kunde aktualiseras på nytt. Hon framhöll att ett barn måste kunna känna trygghet under sin fritidsaktivitet och få möjlighet att bearbeta det som inträffat.

Enligt mamman svarade föreningen att träningarna var en särskilt säker miljö eftersom personal fanns på plats och kunde övervaka verksamheten. Hon ansåg att det resonemanget inte tog hänsyn till pojkens rädsla, även om personalens närvaro kunde förhindra nya sexuella handlingar.

Familjen har övervägt att lämna laget eller söka sig till en annan innebandyklubb. Något lämpligt alternativ finns emellertid inte på orten. Mamman ifrågasätter dessutom varför sonen skulle behöva sluta med sin idrott när han inte har gjort något fel.

För Oliver är innebandyn en central del av fritiden. Han följer sina prestationer, funderar över hur han ska utvecklas och sammanställer statistik över målen på träningarna. Pojken kommer även ihåg resultat från äldre cuper, missade målchanser och egna lyckade insatser.

Att berätta om kontakten med den tidigare lagkamraten är betydligt svårare. Därför har han valt att besvara frågor om händelserna skriftligt.

I sina svar beskriver Oliver att han blev besviken när mannen började skicka sexuella meddelanden. Han hade inte velat att deras vänskap skulle utvecklas till en sådan relation.

Pojken berättar också att han känner rädsla, stress och panik inför möjligheten att möta mannen igen. Han anser att det är fel att behöva avstå träningar och upplever att föreningen inte lyssnar på honom.

Oliver vill inte redogöra närmare för vad som hände när de träffades under 2025. Däremot uppger han att den äldre lagkamraten vid upprepade tillfällen rörde honom på rumpan.

Mamman beskriver det nuvarande träningssystemet som osäkert. Eftersom mannen återigen får delta i verksamheten oroar sig sonen för att ett missförstånd kring träningstiderna ska leda till att de möts. Det är anledningen till att han väntar utanför hallen innan han vågar gå in.

Polisens förundersökning mot David lades ner i oktober 2025. Den ansvarige åklagaren uppger att han inte längre minns anledningen till beslutet.

Att mannen har en intellektuell funktionsnedsättning innebär inte i sig att han saknar straffrättsligt ansvar. Enligt 29 kap. 3 § brottsbalken ska domstolar beakta om den tilltalade haft nedsatt förmåga att förstå gärningens innebörd. Sådana omständigheter kan få betydelse vid bedömningen av uppsåt och påföljd, men leder inte automatiskt till ansvarsfrihet eller ett lindrigare straff.

För familjen är frågan om straffansvar inte längre det huvudsakliga. Det viktigaste är att Oliver ska kunna fortsätta spela innebandy utan att vara rädd och utan att behöva avstå hälften av träningstillfällena.

Parasport Sveriges generalsekreterare Bo Sköld beskriver situationen som mycket allvarlig. Han framhåller att alla barn och ungdomar har rätt att känna trygghet inom idrotten och anser att uppgifterna väcker tydliga frågor om pojkens säkerhet.

Generalsekreteraren kan inte avgöra i vilken utsträckning den vuxne förstod konsekvenserna av sitt agerande. Han betonar däremot att de inblandades intellektuella funktionsnedsättningar inte förändrar den grundläggande frågan om barnets trygghet.

Enligt Bo Sköld kan pojken behöva ytterligare stöd. Även den äldre lagkamraten kan behöva hjälp med att förstå sitt handlande och följderna av det. Det avgörande är dock att barnet får känna sig säkert under träningarna.

Parasport Sveriges handlingsplan anger att föreningar ska agera vid misstankar om kränkningar och övergrepp även när beteendet inte bedöms vara brottsligt. Om den utsatta personen är ett barn ska vårdnadshavarna informeras omedelbart.

Svenska Innebandyförbundet har också infört en nationell trygghetspolicy som omfattar alla inom svensk innebandy. Där anges att tryggheten ska ges företräde framför idrottsliga resultat och ekonomiska intressen. Förbundet framhåller dessutom att vuxna med ledaruppdrag har ett särskilt omfattande ansvar.

Samtidigt finns särskilda svårigheter när föreningar organiserar verksamhet för vuxna personer med intellektuella funktionsnedsättningar.

Riksidrottsförbundet kräver registerkontroller av ledare som arbetar med mindreåriga idrottsutövare. För tränare som ansvarar för vuxna med intellektuella funktionsnedsättningar finns däremot inte motsvarande lagstöd för samma obligatoriska kontroller.

Parasportförbundet försökte förändra detta genom en motion till Riksidrottsstyrelsen 2023, men förslaget avslogs.

Under 2026 har reglerna för registerkontroller inom idrotten skärpts. Från den 1 mars utökades kontrollerna för vissa personer som arbetar med barn, däribland idrottsledare, till fler brottstyper och uppgifter ur misstankeregistret.

Polismyndigheten förklarar att registerutdrag för föreningsverksamhet med barn även kan innehålla uppgifter om brottsmisstankar när åtal har väckts för brott som omfattas av kontrollen. En tidigare brottspåföljd innebär dock inte automatiskt att personen är förbjuden att få ett uppdrag.

Enligt Riksidrottsförbundets skärpta regler får registerutdragen vara högst sex månader gamla. Förbundet rekommenderar dessutom årliga kontroller av personer som regelbundet har kontakt med barn.

Frågan om föreningarnas möjligheter att få information om misstänkta sexualbrott har också väckt politisk uppmärksamhet. Polisen kan normalt inte lämna ut sekretessbelagda uppgifter ur en pågående förundersökning till en idrottsförening, även när misstankarna gäller en person som är verksam där.

Det skiljer sig från skolans förutsättningar. Eftersom skolor ingår i myndighetsverksamhet kan de få tillgång till uppgifter om misstankar tidigare och använda dem som underlag för beslut om exempelvis avstängning av personal.

Justitieminister Gunnar Strömmer från Moderaterna och Socialdemokraternas rättspolitiska talesperson Teresa Carvalho har båda uttalat att lagstiftningen bör förändras för att ge idrottsföreningar bättre möjligheter att skydda barn.

En genomgång av sexualbrottsdomar inom svensk idrott under de senaste 15 åren visar samtidigt att förövare inte alltid motsvarar föreställningen om socialt isolerade personer som söker sig till föreningar enbart för att begå övergrepp.

I flera fall har de dömda männen varit uppskattade och skickliga inom sina idrotter. De har engagerat sig i barnens utveckling, erbjudit skjuts och extra träning samt gett presenter. Brotten har ibland begåtts först efter flera års föreningsverksamhet.

Genomgången omfattar även fall där sexuellt olämpliga meddelanden har skickats till mindreåriga idrottare. En fotbollstränare i Västsverige dömdes till ett år och tre månaders fängelse efter att ha skickat sexuellt anspelande meddelanden till spelare. En innebandytränare i Norrland dömdes till dagsböter efter att ha skickat olämpliga tilltal och kärleksfulla uttryck till en 13-årig flicka.

Trots att meddelandena till Oliver innehöll uttryckliga sexuella beskrivningar ledde utredningen mot den äldre lagkamraten inte till åtal.

Innebandyföreningen har avböjt att medverka i en intervju. Klubben har inte heller velat utveckla varför avstängningen upphävdes, vilka åtgärder som vidtagits för att utreda händelserna eller hur den bedömer pojkens rädsla.

I ett skriftligt uttalande meddelar föreningen att samtliga deltagare ska behandlas med respekt. Klubben uppger att den hanterar känsliga situationer med omsorg och utifrån den information som finns tillgänglig samt att åtgärder har genomförts för att värna tryggheten.

Den äldre lagkamratens gode man och kontaktperson har sökts utan att återkomma med någon kommentar. Oliver och David är fingerade namn för att skydda de inblandades identiteter.

Under en onsdagskväll hösten 2026 står Oliver återigen bakom tegelhuset och bevakar ingången till idrottshallen. Först klockan 19.01 känner han sig tillräckligt säker för att gå in och byta om.

Senare samma kväll berättar mamman att träningen slutade 5–4 och att sonen hade haft mycket roligt.

Men glädjen begränsas av föreningens schema. Nästa onsdag är det den äldre lagkamratens tur att träna, och då kan Oliver inte delta.