Zelenskyjs ledningsbyten utlöser fortsatt protestvåg

Volodymyr Zelenskyjs återkommande förändringar i Ukrainas politiska och militära ledning har lett till omfattande protester och ny kritik mot presidentens sätt att hantera populära makthavare. Ryhor Nizhnikau, seniorforskare vid Utrikespolitiska institutet i Helsingfors, bedömer att Zelenskyj tenderar att se andra framträdande personer som möjliga politiska rivaler, även när de varit lojala mot honom.

Mychajlo Fedorov utsågs den 14 januari 2026 till försvarsminister av Ukrainas parlament med stöd av 277 ledamöter. Han efterträdde Denys Sjmyhal, som hade haft posten i omkring ett halvår. Efter att Fedorov senare tvingades lämna uppdraget utsågs Jevhenij Chmara till tillförordnad försvarsminister. Någon permanent efterträdare hade enligt Ukrainas försvarsdepartement ännu inte utsetts.

Under sin tid som minister prioriterade Fedorov enligt försvarsdepartementet reformer av militären, bättre infrastruktur vid fronten, minskade korruptionsrisker och en grundläggande tilldelning av drönare till förbanden. Han utsåg även aktivisten Serhij Sternenko till rådgivare i frågor om drönaranvändning. Vid den tidpunkten stod omkring 50 av cirka 400 förband för ungefär 70 procent av de bekräftade träffarna mot ryska mål.

Fedorovs avgång ledde till några av de största gatuprotesterna i Ukraina sedan Rysslands fullskaliga invasion inleddes. Protestorganisatören och krigsveteranen Dmytro Koziatynskyj uppgav att demonstrationerna skulle fortsätta tills Fedorov återinsatts. Den 24 juli inleddes en protest utan fastställt slutdatum utanför presidentkansliet i Kyiv.

President Volodymyr Zelenskyj erbjöd Fedorov en ledande befattning med ansvar för att samla och utveckla Ukrainas tekniska kapacitet. Fedorov avvisade de alternativa uppdragen eftersom han ansåg att de inte gav tillräcklig beslutanderätt för att fortsätta försvarsreformerna. Demonstranternas huvudsakliga krav har därför varit att han ska återfå ministerposten.

Ryhor Nizhnikau beskriver Zelenskyj som både en respekterad krigsledare och en politiker som fortfarande agerar utifrån valtaktiska överväganden. Enligt Nizhnikau blir presidenten orolig när andra personer får ett starkt folkligt stöd och försöker då undanröja möjliga framtida utmanare. Forskaren bedömer att liknande ommöbleringar sannolikt kommer att fortsätta oavsett hur väl de berörda personerna sköter sina uppdrag.

Konflikten berörde även dåvarande överbefälhavaren Oleksandr Syrskyj. Demonstranterna gav Zelenskyj fram till den 24 juli att avsätta honom, men presidenten meddelade redan den 21 juli att Mychajlo Drapatyj skulle ta över. Syrskyj och Fedorov hade enligt uppgifterna hamnat i en maktstrid om militärens inriktning och reformarbete.

Fedorov uppgav att Syrskyj hade utfärdat tre reprimander mot Drapatyj och att militärledningen hade motarbetat befäl som försökte genomföra reformer. Drapatyj har av analytiker beskrivits som mer anpassad till en mindre hierarkisk krigföring där moderna drönarförband får större frihet att fatta beslut ute i fält.

Den 21 juli gav Zelenskyj Drapatyj i uppdrag att tillsammans med Jevhenij Chmara och Pavlo Palisa utarbeta en ny försvarsstrategi, fortsätta omvandlingen av armén till en kårstruktur och förbättra tillgången till vapen, drönare och annan militär utrustning.

Drapatyj ledde 2014 en pansarkolonn in i centrala Mariupol för att bistå belägrade poliser och territorialförsvarare. Han förde senare 260 soldater och fler än 30 fordon ut ur en inringning nära den ryska gränsen. Drapatyj lämnade tidigare posten som chef för markstyrkorna efter en rysk attack mot ett militärt övningsområde och uppgav då att han tog personligt ansvar för att hans säkerhetsorder inte hade genomförts.

Nizhnikau jämför den nuvarande krisen med protesterna sommaren 2025 mot inskränkningarna av antikorruptionsorganen Nabus och Sapos självständighet. Den kritiserade lagen hade nummer 12414 och placerade organens utredningar under riksåklagaren. Den 22 juli 2025 hölls protester i minst 15 ukrainska städer, bland annat Charkiv, Odesa, Sumy, Lviv och Ivano-Frankivsk.

Mindre än 72 timmar efter att Zelenskyj hade undertecknat lagen lade han den 24 juli 2025 fram ett nytt lagförslag för att återställa Nabus och Sapos oberoende. Nizhnikau anser att presidenten den gången backade efter allmänhetens reaktioner, medan han i den nuvarande konflikten inte har tillmötesgått kravet på att återinsätta Fedorov.

Enligt Nizhnikau är utvecklingen bekymmersam eftersom Zelenskyj fortsätter att agera som om andra makthavare vore konkurrenter i ett kommande val. Ukrainas grundlag och landets krigslagar tillåter inte att val hålls så länge krigstillståndet består.

Volodymyr Zelenskyjs femåriga mandatperiod löpte ut våren 2024. Grundlagen anger både när presidentval normalt ska hållas och att den sittande presidenten behåller sina befogenheter tills en efterträdare kan tillträda. Politiker som deltog i arbetet med grundlagen från 1996 har uppgett att den senare bestämmelsen infördes med tanke på risken för en framtida rysk invasion.

Förändringarna i Ukrainas försvarsledning följs noga internationellt eftersom ansvarsfördelningen påverkar hur kriget leds. Nizhnikau bedömer att de europeiska reaktionerna är återhållsamma eftersom EU och flera europeiska stormakter har investerat stort politiskt förtroende i Zelenskyj som krigsledare. Ryssland fortsätter samtidigt sina tidigare försök att destabilisera Ukraina.

Nizhnikau anser att Zelenskyj sannolikt inte kommer att ändra sitt politiska beteende och att omvärldens grundläggande hållning också består. Enligt forskaren blir det därför det ukrainska folkets reaktioner som får störst betydelse för hur den politiska konflikten utvecklas under det fortsatta kriget.

Volodymyr Zelenskyj föddes 1978 och växte upp i Kryvyj Rih i centrala Ukraina med ryska som modersmål. Han utbildade sig till jurist men arbetade senare som komiker och skådespelare. Genombrottet kom genom tv-serien Folkets tjänare, där han spelade en historielärare som oväntat blev Ukrainas president.

I presidentvalet 2019 besegrade Zelenskyj den sittande presidenten Petro Porosjenko. Under valrörelsen beskrev han sina politiska erfarenheter som begränsade, uttryckte en positiv hållning till Nato och EU och sade att konflikten i östra Ukraina skulle lösas diplomatiskt. Han är gift med Olena Zelenska. Paret träffades under gymnasietiden, gifte sig 2003 och har två barn, födda 2004 och 2013.