DNA-träff avslöjade att Gabriela fördes bort som barn

Gabriela kom till Sverige från Brasilien 1981, omkring sex månader gammal. Under uppväxten fick hon veta att hon hade hittats som nyfödd i en korg i en prästträdgård, naken och insvept i en trasig filt. En pastorsfamilj och nunnor uppgavs därefter ha tagit hand om henne tills en nederländsk advokat ordnade adoptionen. Efter mer än fyra decennier har Gabriela fått veta att berättelsen inte stämde och att hon enligt sin biologiska mamma fördes bort sedan föräldrarna motsatt sig en adoption.

Gabriela, som i dag är 45 år, har återförenats med sin biologiska mamma Maria, sina syskon och andra släktingar i Brasilien. I slutet av juni reste hon och hennes dotter till landet. På flygplatsen i Porto Seguro möttes de av Gabrielas halvsyster och hennes familj. Efter en tre timmar lång bilresa till Teixeira de Freitas väntade fler släktingar med tårta, brasilianska flaggor och smällare. Gabriela beskriver mötet som känslan av att komma hem, samtidigt som hennes liv och hem finns i Sverige.

Sökandet efter den biologiska familjen inleddes på allvar sex år tidigare, då Gabriela gjorde ett DNA-test genom släktforskningsplattformen MyHeritage. De första träffarna gav inga svar och hon började i stället efterlysa släktingar i Facebookgrupper. När hon nämnde namnet på den advokat som skött adoptionen hänvisades hon till ett inslag om illegala adoptioner. Där berättade samma advokat om hur hon hjälpt föräldrar att registrera barn som de uppgav sig ha fått på en klinik.

Uppgifterna gjorde att Gabriela började ifrågasätta hela sin bakgrund. Efter flera år utan resultat upplevde hon en identitetskris och en depression. Våren 2025 fick hon därefter en ny DNA-träff med en kusin i Nederländerna. Kusinen kände till att ett barn i familjen hade försvunnit genom en illegal adoption och meddelade senare att han sannolikt hade hittat Gabrielas biologiska mamma.

Kusinen ordnade ett första videosamtal som pågick i flera timmar. Gabrielas mamma, systrar, bröder och ytterligare släktingar deltog. Gabriela såg likheter mellan sig själv och flera av syskonen, men ville invänta ett säkert besked. Maria genomförde därför ett DNA-test i Brasilien. Den 2 juli 2025 bekräftades att de var mor och dotter.

Vid återföreningen berättade Maria att tre nederländska kvinnor som drev en förskola hade försökt övertala föräldrarna att lämna bort Gabriela. När de vägrade ska kvinnorna enligt Maria ha tagit barnet. Maria uppgav att hon försökte få tillbaka sin dotter men fick beskedet att Gabriela redan hade adopterats bort. Kort därefter dog Gabrielas biologiska pappa. Maria blev ensam med de övriga barnen och familjen levde under mycket svåra ekonomiska förhållanden.

Gabriela har också fått veta att hennes brasilianska adoptionshandlingar innehåller förfalskade uppgifter. I födelsebeviset står att hon föddes på ett sjukhus i São Paulo i slutet av maj 1981 och att hennes svenska adoptivföräldrar var hennes biologiska föräldrar. Gabriela var i själva verket redan omkring sex månader gammal, född 1980 och på en annan plats. Datumet då handlingarna undertecknades registrerades som hennes födelsedag.

Adoptivföräldrarna hade kommit i kontakt med den nederländska advokaten genom en svensk som bodde i Brasilien. I de uppgifter som senare lämnades till tingsrätten framgår att advokaten beskrev registreringen som den enda möjligheten för dem att föra barnet ut ur landet. Gabriela anser inte att adoptivföräldrarna gjorde något fel. Hon framhåller att de följde den information de fick och redovisade för tingsrätten hur dokumenten hade upprättats.

Den ideella organisationen Brazil Baby Affair beskriver hur metoden användes systematiskt under perioden. Brasilianska barn registrerades felaktigt som biologiska barn till utländska par och förlorade därmed uppgifter om sin verkliga identitet. Den nederländska advokaten berättade i en tv-intervju 1982 om registrering av barn som påstods ha fötts på kliniker. I senare förhör medgav hon inblandning i flera ärenden med felaktiga uppgifter. En nederländsk polisrapport angav att barn hade förts till bland annat Nederländerna, Västtyskland, Sverige och USA.

Nederländernas regering slog 2021 fast att landets myndigheter under lång tid hade känt till missförhållanden vid internationella adoptioner utan att ingripa tillräckligt. Uppgifterna om illegala adoptioner av brasilianska barn under 1970- och 1980-talen blev den direkta bakgrunden till den oberoende Joustrakommissionens granskning. Kommissionen fann strukturella problem med bland annat dokumentförfalskning, barnhandel, bedrägeri, korruption, vilseledande av biologiska föräldrar och utnyttjande av familjers fattigdom.

Efter Joustrakommissionens rapport beslutade Nederländernas regering att staten inte längre skulle hänvisa till preskription när adopterade väcker rättsliga krav som rör internationella adoptioner. FN:s människorättsorgan har samtidigt uppmanat stater att föra korrekt och aktuell statistik över illegala internationella adoptioner och att ge drabbade tillgång till information om sitt ursprung.

Haagkonferensen för internationell privaträtt anger att ansvariga myndigheter ska kontrollera barns och biologiska föräldrars identiteter mot tillförlitliga handlingar. En adoptionsprocess ska avbrytas när födelseuppgifter, föräldraskap eller samtycken inte kan verifieras eller visar tecken på manipulation. Haagkonferensen har också pekat ut avsaknaden av centrala register och förvaring av handlingar enbart hos privata aktörer som risker för att adopterade ska förlora uppgifter om sitt ursprung.

Brasiliens internationella adoptioner ökade under 1980-talet, samtidigt som uppgifter framkom om barnhandel och andra oegentligheter vid privata adoptioner, även till Sverige. År 1990 förbjöd Brasilien privata adoptioner. Ärendena skulle därefter hanteras genom en statlig myndighet och regionala barn- och ungdomsdomstolar. Brasilien anslöt sig 1999 till 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner.

Omkring 60 000 barn har kommit till Sverige genom internationell adoption sedan 1950-talet. Antalet har minskat kraftigt och under 2025 kom 50 barn genom svenska adoptionsorganisationer. Efter återkommande uppgifter om bland annat stulna barn, falska dokument och adoptioner utan föräldrars samtycke tillsattes en statlig adoptionskommission hösten 2021.

I juni 2025 föreslog utredaren att Sverige helt skulle avveckla den internationella adoptionsförmedlingen. Förslaget grundades bland annat på fall av barnhandel, främst från 1970- och 1980-talen, och på att biologiska föräldrars samtycke i många ärenden inte kunde styrkas. Adoptionskommissionen föreslog även ett förstärkt och långsiktigt stöd för adopterade och deras familjer.

Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd erbjuder sedan mars 2026 kostnadsfritt stöd vid ursprungssökning för internationellt adopterade över 18 år. Under 2022 och 2023 tog stödet emot 141 nya ärenden. Hjälpen omfattade bland annat kontakter i ursprungsländer, översättning av adoptionshandlingar och praktisk vägledning i sökprocessen.

Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd beskriver DNA-databaser som ett verktyg både för att hitta biologiska släktingar och för att kontrollera om personer som uppger sig vara föräldrar eller släktingar verkligen är genetiskt besläktade. I maj 2026 meddelade myndigheten att ett nationellt resurscentrum ska arbeta med stöd till adopterade och andra adoptionsfrågor. Myndigheten framhöll att behovet av att söka sitt ursprung ofta uppstår först i vuxen ålder eller i samband med större förändringar i livet.

Gabriela har nu fått veta att hennes ursprungliga namn är Creuza Pereira Dos Santos. Hon vill använda sin historia för att uppmärksamma andra adopterades rätt till sin identitet och sitt ursprung. Hon anser att blivande adoptivföräldrar måste ställa frågor om barnets bakgrund och se till att det finns uppgifter som barnet senare kan få tillgång till.

Återföreningen har enligt Gabriela varit avgörande efter många år av ovisshet. Hon uppger att både hon och familjen i Brasilien behövde mötet. Släktingarna vill att hon ska stanna kvar, men Gabriela beskriver samtidigt Sverige som sitt andra hem.