Villornas driftskostnader stiger – över 33 000 kronor skiljer kommunerna

Kostnaderna för att bo i villa fortsätter att öka i Sverige. En undersökning från Villaägarnas Riksförbund visar att en genomsnittlig villaägare får betala omkring 3 000 kronor mer per år för el, vatten, avlopp och sophämtning jämfört med föregående år. Samtidigt är skillnaderna mellan landets kommuner stora.

Villaägarnas Riksförbund presenterade den 8 oktober 2026 en kartläggning av driftskostnaderna i Sveriges samtliga 290 kommuner. Undersökningen bygger på en likadan typvilla med en årlig elförbrukning på 20 000 kilowattimmar. Genom att använda samma förutsättningar har organisationen jämfört kostnaderna mellan olika delar av landet.

I Lycksele är den beräknade årskostnaden 43 642 kronor, vilket är lägst i landet. Högst ligger Trosa med 77 122 kronor. Skillnaden mellan kommunerna uppgår därmed till 33 480 kronor om året.

I Pajala har kostnaderna ökat mest under det senaste året. Där har den årliga driften blivit 10 646 kronor dyrare, vilket motsvarar en ökning på 21,6 procent. Enligt uppgifter som publicerades den 8 oktober är det framför allt höjda avgifter för vatten och avlopp som ligger bakom förändringen.

Även bland villaägare i Västerbotten märks de högre utgifterna. Roger Johansson i Sorsele beskriver en situation där kostnaderna fortsätter att stiga.

I Lycksele uppger Vilma Nilsson och hennes sambo Anton att de betalar mellan 3 000 och 4 000 kronor per månad för husets drift. Paret hade först funderat på att flytta till en lägenhet men kom fram till att ett hus skulle innebära en lägre månadskostnad.

Elkostnaderna är ett återkommande ämne i diskussionen om villaboendet. Flera personer har framfört synpunkter på hur elpriserna bestäms och hur kostnaderna fördelas mellan norra och södra Sverige.

En person som skriver under namnet Karl anser att prisskillnaderna mellan landsdelarna är rimliga eftersom en stor del av elproduktionen finns i norr. Han menar att södra Sverige behöver bygga ut sin egen elproduktion, bland annat genom vindkraft, i stället för att lägga ansvaret på begränsningar i elnätet.

John Larsson lyfter i sin tur motståndet mot att bygga och transportera el i närheten av bostadsområden. Han anser att lokala protester under lång tid har försvårat utvecklingen av energisystemet och riktar även kritik mot vad han uppfattar som motsägelser i människors syn på miljöfrågor och konsumtion.

En annan person ifrågasätter hur den gemensamma europeiska elmarknaden påverkar hushållen i norra Sverige. Personen anser att skillnaderna i klimat och energibehov mellan norra och södra Europa inte får tillräckligt utrymme i systemet. Som exempel nämns elbehovet vid industrietableringar i Finland och Skellefteå samt möjligheten för enskilda hushåll att minska förbrukningen med lågenergilampor och 20 kvadratmeter solceller.

Den 1 januari 2026 sänktes energiskatten på el från 43,9 till 36,0 öre per kilowattimme. Skatteverket meddelade samtidigt att det särskilda skatteavdraget på 9,6 öre per kilowattimme behölls för hushåll och företag som omfattas av reglerna i vissa kommuner.

Elnätsavgifterna har samtidigt ökat kraftigt under en längre period. Energimarknadsinspektionen redovisade i juni 2026 att avgifterna för svenska hushåll hade stigit med sammanlagt 115 procent mellan 2005 och 2026. Under perioden fram till 2025 hade konsumentprisindex ökat med 49 procent.

Granskningen genomfördes på regeringens uppdrag och omfattade både avgiftsutvecklingen och elnätsföretagens ekonomiska situation. Energimarknadsinspektionen redovisade att medianvärdet för företagens vinstmarginaler låg mellan 16 och 23 procent under åren 2020–2024.

I Sverige fanns enligt myndighetens kartläggning 168 elnätsföretag. Av dessa var 103 kommunägda och 38 privatägda.

Konsumenternas Energimarknadsbyrå förklarar att hushållen inte själva kan välja vilket elnätsföretag de ska anlita. Elnäten fungerar som lokala monopol och avgifterna består bland annat av en fast abonnemangskostnad och en rörlig del som påverkas av elanvändningen.

En villaägare i Göteborg, som skriver under namnet Gunnar, beskriver hur flera olika avgifter har förändrats. Han uppger att elnätsavgiften har stigit trots att själva elpriset inte har ökat. Även anslutningsavgiften för vatten och avlopp har enligt honom höjts, samtidigt som priset för vattenförbrukningen har sänkts något.

Gunnar uppger dessutom att sophämtningen har blivit betydligt dyrare efter införandet av källsortering vid varje fastighet. Han är särskilt kritisk till att både matavfall och restavfall numera vägs vid hämtningen. Enligt honom kan vägningen minska motivationen att sortera, särskilt när matavfallet är blött och väger mer.

Förändringarna i avfallshanteringen sker samtidigt som kommunerna har fått ett utökat ansvar. Avfall Sverige redovisar att kommunerna den 1 januari 2024 tog över ansvaret för insamlingen av hushållens förpackningsavfall. Senast den 1 januari 2027 ska kommunerna ha infört fastighetsnära insamling av förpackningar från hushåll.

Även avgifterna för vatten och avlopp följs nationellt. Svenskt Vatten genomför varje år en taxeundersökning som omfattar samtliga svenska kommuner. Organisationen har publicerat en nationell resultatrapport för 2026 samt uppgifter om de enskilda kommunernas avgifter.

En person som skriver under namnet Bo framhåller att kommunala verksamheter för vatten, avlopp och avfall ska finansieras genom avgifter från användarna och inte användas för att skapa vinster åt kommunerna. Han anser att motsvarande principer borde gälla för elnätsverksamheten och riktar kritik mot statliga bolags avkastningskrav.

Flera andra personer tar upp hushållens ekonomi i ett bredare perspektiv. Ronny anser att avgifterna har blivit för höga i förhållande till löneutvecklingen och efterlyser tydligare regler för kommunala verksamheter.

En person som skriver under namnet Pensionär ifrågasätter om stigande kostnader kan kopplas till skattesänkningar på arbete. Niklas framför en liknande kritik mot hushållens ekonomiska utveckling och uppger att priserna ökar snabbare än lönerna. Han hänvisar till prisökningar på mellan 4 och 7 procent per år och löneökningar på mellan 2,5 och 3,5 procent samt uttrycker missnöje med jobbskatteavdragens betydelse.

Inför vintern har även Energimyndigheten presenterat en ny bedömning av Sveriges energiläge. Underlaget publicerades den 28 oktober 2026 och kommenterades av myndigheten dagen därpå.

Energimyndigheten bedömer att förutsättningarna inför den kommande vintern är något mer utmanande än normalt. Myndigheten fortsätter därför att följa utvecklingen och de faktorer som kan påverka energiförsörjningen och elpriserna.