Vilda idisslare släpper ut miljoner ton metan

Vilda idisslare beräknas släppa ut omkring 2,95 miljoner ton metan per år globalt. Resultatet kommer från en studie av Theresia Yazbeck, Danilo Custódio, Luana S. Basso och Mathias Göckede, som publicerades i Journal of Geophysical Research: Biogeosciences i juni 2026.

Forskarna vid Max Planck-institutet i Jena kombinerade uppgifter om populationerna av bland annat hjortar, älgar och lamadjur med uppskattningar av utsläppen utifrån djurens kroppsvikt och föda. Underlaget omfattar årliga beräkningar för perioden 2000–2024 och är geografiskt fördelat i ett globalt rutnät som kan användas i atmosfärs- och klimatmodeller.

Mer än hälften av utsläppen kommer enligt studien från sex hjortarter. Vitsvanshjorten står för den största mängden, medan älgen placeras på andra plats. Forskarna bedömer samtidigt att vilda idisslares utsläpp är omkring 38 gånger lägre än utsläppen från tamdjur.

Beräkningen på 2,95 miljoner ton är betydligt lägre än de cirka 15 miljoner ton per år som forskarna uppger att en enklare beräkning med FN:s klimatpanels Tier 1-metod skulle ge. Osäkerheter om djurpopulationernas storlek, säsongsvariationer och att växtätare som inte är idisslare har uteslutits anges som begränsningar i studien.

Naturvårdsverket redovisade att fodersmältningen hos svenska tamdjur orsakade knappt 3,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter under 2024. Uppgiften avser alltså inte 3,3 miljoner ton metan. Utsläppen motsvarade 52 procent av jordbrukssektorns samlade växthusgasutsläpp.

De globala metanutsläppen uppgår till omkring 600 miljoner ton om året. Global Carbon Project konstaterade i Global Methane Budget 2024 att mänskliga aktiviteter står för ungefär två tredjedelar av utsläppen. FN:s miljöprogram uppger att jordbruket svarar för omkring 40 procent av de människoskapade metanutsläppen och fossila bränslen för cirka 35 procent. Avfall och avloppsvatten står för huvuddelen av återstoden.

Metan bildas även naturligt när växtmaterial bryts ned i syrefria miljöer, bland annat i våtmarker, torvmossar och risfält. I Arktis finns stora mängder metanhydrater i frusen havsbotten och tundra, där ämnet är stabilt vid högt tryck och låg temperatur. Metan kan också frigöras när permafrost tinar.

USA:s klimatmyndighet NOAA uppger att metan normalt stannar i atmosfären i ungefär ett årtionde. Räknat över 100 år har gasen 28–34 gånger större uppvärmningsverkan än koldioxid. Halten metan i atmosfären fördubblades under 1900-talet.

FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO uppger att utsläppen från boskap främst uppstår genom idisslarnas naturliga fodersmältning och genom gödselhantering. Förändrat foder samt förbättringar av djurhälsa och genetik ingår enligt organisationen bland åtgärderna som används för att minska utsläppen.