Vattenläckor blottar miljardbehov i Örnsköldsviks VA-nät

Markrörelser efter stora regnmängder orsakade förra veckan ett brott på huvudvattenledningen i Gälven/Åte. Kort därefter uppstod även en läcka i Domsjö, vilket gjorde att stora delar av Örnsköldsvik med omnejd saknade vatten under flera dagar.

Mivas vd Tomas Toorell uppger att ledningarna är känsliga för rörelser i marken. Enligt Miva uppstod ytterligare skador efter de första reparationsinsatserna. Bolaget kallade därför in semesterledig personal och fick även hjälp av VA-personal från närliggande kommuner.

Huvudledningen i Gälven/Åte var enligt Miva lagad sent fredagen den 31 juli. Därefter behövde ledningsnätet fyllas och trycksättas långsamt för att minska risken för nya skador. När reparationen inleddes blev boende i Svedjeholmen, Västerhus, Själevad och Ås utan vatten. Örnsköldsviks kommun uppgav samtidigt att fler områden kunde påverkas om nivåerna i reservoarerna fortsatte att sjunka.

För att minska vattenförbrukningen stängde kommunen Paradiset, sporthallar och idrottsanläggningar. Även andra kommunala verksamheter med hög vattenanvändning kunde beröras. Region Västernorrland meddelade att Örnsköldsviks sjukhus inte stod inför något omedelbart vattenavbrott under störningen.

Miva införde också en rekommendation om att koka vatten som skulle användas till matlagning, dryck och tandborstning. Vattnet kunde fortfarande användas för tvätt och personlig hygien.

Tomas Toorell uppger att inkallningen av semesterledig personal medförde övertidskostnader. De vattentankar som användes lånades från Livsmedelsverket och stod enligt honom inte för någon större utgift. Han framhåller samtidigt att vattenavbrotten medför omfattande kostnader för samhället.

Mivas vd vill inte ange hur mycket läckorna hittills har kostat. Han beskriver händelsen som ett exempel på behovet av att rusta upp det äldre vatten- och avloppsnätet. Tomas Toorell uppger även att förändringar i omvärlden har gjort det nödvändigt att se över beredskapen kring vattenförsörjningen. Han hänvisar bland annat till situationen i Ukraina som ett exempel på samhällets beroende av dricksvatten.

Örnsköldsviks kommun har i Mivas ägardirektiv för 2026 fastställt att VA-verksamheten ska vara ekonomiskt självbärande. Kostnaderna ska täckas genom långsiktigt stabila taxor, samtidigt som anläggningarna ska underhållas och investeringar genomföras i en takt som säkrar dem för kommande generationer.

Investeringar som överstiger Mivas beslutade årliga investeringsram med mer än tio miljoner kronor måste enligt ägardirektivet godkännas av det kommunala moderbolaget Rodret.

VA-taxan i Örnsköldsvik har höjts vid flera tillfällen under de senaste åren. Svenskt Vatten uppger att de genomsnittliga brukningsavgifterna i Sveriges kommuner steg med 7,5 procent för enbostadshus och 7,2 procent för flerfamiljshus under 2026.

Enligt Svenskt Vatten mer än fördubblades den nationella investeringsvolymen för vatten- och avloppsinfrastruktur mellan 2019 och 2024. Investeringar var samtidigt den vanligaste orsaken till kommunernas höjningar av VA-taxorna.

Miva har beräknat att åtgärder för äldre ledningar och reningsverk, högre säkerhetskrav och klimatanpassning för kraftigare nederbörd och torka sammantaget uppgår till två miljarder kronor under en tioårsperiod.

Tomas Toorell uppger att Mivas styrelse före semestern informerades om ett förslag till taxehöjning nästa år. Frågan kommer enligt honom sannolikt att behandlas av kommunfullmäktige i november eller december.

Regeringen har avsatt 2,1 miljarder kronor till livsmedelsförsörjning och dricksvatten under perioden 2026–2028 för att stärka robustheten och det civila försvaret. Regeringen uppger även att den nationella vattenkatastrofgruppen VAKA kan bistå kommuner och regioner vid akuta problem med dricksvattenförsörjningen. Det operativa ansvaret ligger fortfarande hos de lokalt ansvariga aktörerna.

Europeiska unionen har beslutat att riskhanteringen för dricksvatten ska omfatta hela försörjningskedjan, från tillrinningsområden och vattenuttag till beredning, lagring och distribution. Den första riskbedömningen av tillrinningsområden ska vara genomförd senast den 12 juli 2027. Riskbedömningen av själva försörjningssystemet ska vara klar senast den 12 januari 2029.