Unga ser kusten förändras av erosionen

Klimatförändringarnas effekter märks allt tydligare längs Skånes kust, där erosionen under lång tid förändrat landskapet. Vid Löderups strandbad har omkring 300 meter kust försvunnit sedan 1950-talet, och enligt Per Danielsson, nationell samordnare för stranderosion vid Statens geotekniska institut, är området Sveriges mest erosionsdrabbade sandstrand. Han har även uppgett att avsaknaden av landhöjning i området, i kombination med stigande havsnivåer, gör kuststräckan särskilt utsatt. Sveriges geologiska undersökning klassar dessutom området som ett område med pågående betydande erosion i lösa jordlager.

För 18-åriga Totta Ehrenpohl är utvecklingen något som blivit tydlig under promenader med hunden längs stranden i Ystad. Hon beskriver hur havet successivt tagit allt större delar av stranden och berättar att vattennivån ibland når nästan hela vägen upp till där det tidigare gick att promenera. Enligt henne finns en oro bland dem som bor vid kusten eftersom mark redan har rasat på flera håll, och hon anser att förändringarna är märkbara jämfört med när hon var yngre.

Tillsammans med jämnårige Felix Svensson förbereder hon sig inför sitt första riksdagsval i höst. Båda ser fram emot att få rösta och beskriver det som en möjlighet att påverka samhällsutvecklingen. De har ännu inte bestämt vilket parti de ska stödja, men lyfter frågor om brott och straff, hälso- och sjukvård, migration och ekonomi som särskilt viktiga.

Samtidigt anser de att klimatförändringarna blivit svårare att bortse från. Totta bedömer att klimatförändringarna är mer omfattande än många vill erkänna och menar att människor förr eller senare kommer att påverkas. Felix säger att han har svårt att förstå dem som förnekar utvecklingen eftersom han anser att förändringarna går att se i vardagen.

På frågan om vad som kan göras mot klimatförändringarna säger Totta att alla kan bidra, även om hon är osäker på hur stor betydelse enskilda insatser har. Felix, som numera bor i Fyledalen i Tomelilla kommun, uttrycker oro över att tillgången till mat och vatten inte längre känns lika självklar som tidigare. Han hänvisar till återkommande torka, stigande vattennivåer, fler stormar och risken för misslyckade skördar.

Totta lyfter förlusten av djurarter och livsmiljöer som den viktigaste klimatfrågan och anser att djurens betydelse för ekosystemen inte tagits på tillräckligt stort allvar. Felix pekar i stället på stigande havsnivåer och de problem de kan medföra för både människor och jordbruk, samtidigt som han framhåller vikten av att skydda naturmiljöerna. Trots sin oro tror båda att människor har förmåga att samarbeta för att hantera framtidens utmaningar.

Vid Löderups strandbad syns konsekvenserna tydligt. Två rader med stora stenblock har lagts ut för att minska erosionen, samtidigt som en fastighet skyddas av en kraftig stenskoning. Havet fortsätter dock att flytta strandlinjen. Enligt Per Danielsson började problemen förvärras under 1960-talet när hårda kustskydd, såsom hövder, anlades. Han uppger att de störde den naturliga transporten av sand, vilket bidrog till ökad erosion. Kustforskaren Björn Almström vid Lunds universitet har också uppgett att Ystad sedan 2011 huvudsakligen använder strandfodring i stället för hårda erosionsskydd, eftersom konstruktioner som hövder och stenmurar kan minska sandtransporten och förvärra erosionen längre ned längs kusten.

Enligt Statens geotekniska institut är strandfodring en återkommande åtgärd eftersom den tillförda sanden successivt förs bort av naturliga kustprocesser och därför behöver fyllas på. Myndigheten har ett nationellt samordningsansvar för frågor om stranderosion och genomför tillsammans med kommuner och forskare inmätningar av stränderna för att följa hur mycket sand som försvinner och hur kusterna återhämtar sig efter större stormar.

Den senaste kraftiga stormen, Babet, orsakade enligt uppgifter skador för drygt 80 miljoner kronor i de skånska kommunerna under 2024. Statens geotekniska institut uppgav efter stormen att i princip hela Skånes syd- och ostkust drabbades av omfattande erosion där vägar, byggnader, bryggor och andra anläggningar skadades eller rasade. Myndighetens specialist på kusthydraulik Sebastian Bokhari Irminger beskrev händelsen som en av de allvarligaste erosionshändelserna i södra Sverige på mycket lång tid. Per Danielsson säger samtidigt att erosion alltid har varit en naturlig process, men att stigande havsnivåer innebär att arbetet med att skydda eller flytta vägar och bebyggelse längs kusten kommer att behöva fortsätta.