Unga återupptäckte språk och kultur längs Torne älv

Femton unga tornedalingar, kväner och lantalaiset deltog i en kostnadsfri tredagarsresa längs Torne älv med ungdomsförbundet Met Nuoret. Färden gick från Kukkolaforsen till Vasikkavuoma och innehöll bland annat håvfiske, sikhalstring och besök på historiska platser.

Resan, som arrangerades för första gången, fick namnet Väylä. Met Nuorets ordförande Karin Keisu förklarar att ordet används om älven eftersom den tidigare fungerade som huvudled genom Tornedalen. Namnet valdes också för sin koppling till meänkieli och till tiden före gränsdragningen och försvenskningen, då människor på båda sidor av älven delade språk och kultur.

Deltagarna var födda mellan 1995 och 2004. En av dem var 25-åriga Sandra Andersson från Gällivare, som sökte till resan för att lära sig mer om sitt tornedalska ursprung, återknyta till sina rötter och få kunskap om tidigare generationers liv.

Institutet för språk och folkminnen uppger att Met Nuoret bildades 2014. Förbundet arbetar som språkrör för unga och verkar för att stärka meänkieli samt minoritetens kultur, identitet och rättigheter.

Vid Kukkolaforsen fick deltagarna möta en fisketradition med lång historia. Haparanda stad uppger att fisket på platsen kan spåras tillbaka till 1200-talet och att traditionellt håvfiske fortfarande bedrivs från båtar och träbyggda pator. Siksäsongens mest intensiva period infaller enligt Haparanda stad under den sista veckan i juli och fortsätter fram till Larsmäss den 10 augusti. Under denna tid ligger den normala dygnsfångsten på omkring 1 000 sikar.

Resan avslutades i Vasikkavuoma, som Länsstyrelsen Norrbotten beskriver som Nordens och möjligen Europas största slåttermyr. Bönder har skördat starr och fräken på myren i mer än 200 år. Slåttern upphörde i stort sett under 1950-talet, men en restaurering inleddes 1995. I dag slås området varje år av de omkringliggande byarna.

Vasikkavuoma har även tidigare använts för verksamhet med fokus på meänkieli. Met Nuoret uppgav att ett språkbad arrangerades där 2015 av Svenska Tornedalingars Riksförbunds Pajalaavdelning i samarbete med ABF.

Benämningen tornedalingar, eller tornionlaaksolaiset på meänkieli, etablerades när arbetet för att bevara meänkieli växte under 1980-talet och nådde riksdag och regering. Språket kallades tidigare tornedalsfinska. Begreppet tornedalingar omfattar dock inte alla som delar språket och kulturen, eftersom personer utan geografisk anknytning till Tornedalen kan uppleva att benämningen utesluter dem.

Kväner, kväänit på meänkieli, är en ursprunglig befolkning med historisk utbredning i norra Norge, Sverige och Finland. Ättlingar i området använder fortfarande benämningar som kvän, kvääni, lantalainen och tornedaling. Kväner omnämndes redan på 800-talet i handelsmannen Ottars reseberättelse för den engelske kungen Alfred den store.

Traditionella näringar och levnadssätt har omfattat småjordbruk, ibland kombinerat med renskötsel, samt jakt och fiske. Även båtbygge, hantverk och slöjd har haft en tydlig plats i kulturen och lever fortfarande kvar i moderniserade former. Den norska Sannings- och försoningskommissionen uppgav i sitt slutbetänkande från juni 2023 att kvänsk invandring till Norge förekom under 1500-talet, bland annat från svenska Tornedalen.

Lantalainen, med pluralformen lantalaiset, är en ursprunglig meänkielisk egenbenämning för kvän eller kväner och kan ungefär översättas till landlänning. Begreppet har även använts av meänkielitalande samer om bofasta, meänkielitalande icke-samer med rötter i samma område. Benämningen kan ha uppstått när det fanns behov av att skilja den bofasta befolkningen från nomadiserande grupper.

Lantalainen används främst av personer med meänkieli som språk och med rötter i Malmfälten, men som av geografiska skäl inte identifierar sig som tornedalingar.

Skolverket uppger att antalet grundskoleelever som deltar i modersmålsundervisning i meänkieli ökade från 82 läsåret 2015/16 till 241 läsåret 2025/26. Institutet för språk och folkminnen ansvarar för den officiella språkvården av meänkieli i Sverige och arbetar även med språkrevitalisering och stöd till kommuner, regioner och myndigheter.

Den 12 mars 2026 beslutade regeringen att tilldela Svenska Tornedalingars Riksförbund två miljoner kronor och Riksförbundet Meänmaa Tornionlaakso/Tornedalen 500 000 kronor för fortsatt arbete i försoningsprocessen för tornedalingar, kväner och lantalaiset.

Regeringen uppger att den svenska Sannings- och försoningskommissionen leddes av Elisabet Fura. Kommissionen genomförde intervjuer, arkivstudier och forskningssammanställningar om den svenska statens assimileringspolitik under 1800- och 1900-talen.