Tre partier avvisar Centerpartiets slutsats om politisk samsyn

Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna ifrågasätter Centerpartiets besked om att det finns en riksdagsmajoritet för en gemensam mittenpolitik. Företrädare för de tre partierna beskriver betydande politiska skillnader efter samtalen under Centerpartiets sonderingsuppdrag.

Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist presenterade den 26 oktober sin bedömning efter en veckas försök att undersöka möjligheterna att bilda regering. Hon ansåg att det fanns stöd för politik med förankring i mitten, men konstaterade samtidigt att någon majoritet för en mittenregering saknades.

Förslaget som undersöktes omfattade en regering med Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson som statsminister. Utöver Socialdemokraterna och Centerpartiet var Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna tänkta att ingå.

Enligt Centerpartiet accepterade samtliga sju övriga riksdagspartiers ledare inbjudan till samtal. Elisabeth Thand Ringqvist ställde samma frågor till alla partiledare. Diskussionerna omfattade bland annat ekonomiska utmaningar, tillväxt och välfärd.

Parallellt genomförde Centerpartiets ekonomisk-politiska talesperson Martin Ådahl överläggningar med motsvarande företrädare för de partier som ingick i det tänkta regeringsalternativet.

Miljöpartiets ekonomisk-politiska talesperson Janine Alm Ericson anser inte att hennes samtal med Martin Ådahl gav underlag för slutsatsen om politisk samsyn. Hon uppger att hon reagerade med förvåning när Elisabeth Thand Ringqvist presenterade sin bedömning.

Janine Alm Ericson framhåller att Miljöpartiet vill genomföra ett omfattande reformpaket för att påskynda den gröna omställningen. Hon bedömer att det skulle vara svårt att komma överens om ett sådant paket tillsammans med Kristdemokraterna och Liberalerna.

Även Kristdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson Hans Eklind beskriver omfattande motsättningar mellan partierna. Han pekar särskilt på Miljöpartiets inställning till utbyggnaden av kärnkraften.

Hans Eklind framhåller dessutom att partierna har olika uppfattningar om bland annat skogspolitik, äganderätt och strandskydd. Han nämner också reduktionsplikten, karensavdraget och förkortad arbetstid som frågor där politiska skiljelinjer finns.

Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch har efter ett tal vid partiets partifullmäktige meddelat att partiet inte kommer att medverka till att en mittenregering kan bildas. Samtidigt har hon framhållit att den svenska politiken kan behöva närma sig mitten även med Moderaternas partiledare Ulf Kristersson som statsminister.

Liberalernas ekonomisk-politiska talesperson Pär Gustafsson beskriver sina överläggningar med Martin Ådahl som begränsade. De träffades under torsdagen föregående vecka i Centerpartiets lokaler och diskuterade främst skattesänkningar, däribland inkomstskatterna. Enligt Pär Gustafsson var mötet kort och innehöll inga längre politiska diskussioner.

Under sonderingsveckan höll både Liberalernas partiledare Simona Mohamsson och Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch fast vid Ulf Kristersson som sina respektive partiers statsministerkandidat. Detta rapporterade TT den 26 oktober.

Martin Ådahl delar inte beskrivningen av att partierna saknar gemensamma ståndpunkter. Han vidhåller att det finns samsyn både om centrala ekonomiska problem och om hur dessa bör hanteras. Enligt Martin Ådahl är det samtidigt naturligt att partier som motsätter sig ett gemensamt regeringssamarbete inte vill framhäva omfattande politisk enighet.

Sonderingsuppdraget gavs formellt till Elisabeth Thand Ringqvist av riksdagens talman Andreas Norlén den 19 oktober. Talmannen hade sedan den 15 oktober genomfört enskilda partiledarsamtal, samrått med de vice talmännen och informerat kungen.

Uppdraget följde på att riksdagen den 15 oktober röstat nej till Magdalena Andersson som statsminister. Förslaget fick 99 ja-röster och 248 nej-röster, medan två ledamöter var frånvarande. Samtliga närvarande riksdagsledamöter från Centerpartiet, Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna röstade nej.

Centerpartiet förklarade efter omröstningen att partiet hade kunnat acceptera en regering bestående enbart av Socialdemokraterna om det funnits ett konkret politiskt program med förankring i mitten. Elisabeth Thand Ringqvist angav avsaknaden av ett sådant program som förklaring till partiets ställningstagande.

Redan den 13 oktober hade Magdalena Andersson redovisat att hennes tidigare sonderingar medfört vissa framsteg, men att det fortfarande saknades tillräckliga förutsättningar för en regering som kunde tolereras av riksdagen. Hon lyfte särskilt fram motsättningarna mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet i regeringsfrågan.

Centerpartiets inställning till regeringssamarbete med Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har inte förändrats. Elisabeth Thand Ringqvist bekräftade dessa gränser i Sveriges Radios P1 Morgon den 20 oktober och uppmanade samtidigt andra partier att ompröva sina begränsningar för politiska samarbeten.

Vid pressträffen den 26 oktober meddelade Elisabeth Thand Ringqvist att förslaget om en mittenregering tills vidare kunde läggas åt sidan. Hon betonade att Centerpartiet fortfarande motsätter sig att Vänsterpartiet ingår i en regering.

Elisabeth Thand Ringqvist framhöll samtidigt att Magdalena Andersson alltjämt var Centerpartiets naturliga statsministerkandidat. När hon fick frågor om andra möjliga regeringsunderlag nämnde hon Moderaterna och Miljöpartiet, men gav inget slutgiltigt besked om någon förändring av partiets val av statsministerkandidat.

Ulf Kristersson begärde den 17 september att bli entledigad från uppdraget som statsminister. Han leder därefter en övergångsregering med ministrar från Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna fram till dess att en ny regering tillträder.

Omröstningen om Magdalena Andersson den 15 oktober var den första under den pågående regeringsbildningen. Enligt riksdagens regler får talmannen lägga fram högst fyra förslag till statsminister. Om riksdagen avslår samtliga fyra ska ett extra val hållas inom tre månader.