Utrikesfödda har över 600 % högre risk att dömas för våldtäkt jämfört med svenskar.

Utrikesfödda personer som hade bott i Sverige i mindre än fem år hade 611 procent högre odds att dömas för våldtäkt än svenskfödda med två svenskfödda föräldrar, enligt en svensk registerstudie. När forskarna justerade för bland annat socioekonomiska förhållanden, missbruk, psykisk ohälsa och tidigare kriminalitet låg skillnaden kvar på omkring 590 procent högre odds.

Studien omfattade 4 032 personer som under åren 2000–2020 dömdes för våldtäkt, grov våldtäkt eller försök till dessa brott mot vuxna kvinnor. Forskarna uppgav att 99,7 procent av de dömda var män och att deltagarnas genomsnittliga födelseår var 1982. Varje dömd person matchades med fem slumpmässigt valda kontrollpersoner med samma kön och födelseår som levde i Sverige vid tidpunkten för domen och inte själva hade dömts för våldtäkt. Kontrollgruppen bestod sammanlagt av 20 160 personer.

Av de dömda var 2 041 personer, eller 50,6 procent, födda utanför Sverige. Bland dem hade 666 invandrat före 15 års ålder och 1 375 vid 15 års ålder eller senare. Totalt 928 dömda, motsvarande 23,0 procent av samtliga fall, var utrikesfödda och hade bott i Sverige i mindre än fem år.

Jämfört med svenskfödda med två svenskfödda föräldrar var de ojusterade oddsen för en våldtäktsdom 50 procent högre bland svenskfödda med en utrikesfödd förälder och 144 procent högre bland svenskfödda med två utrikesfödda föräldrar. För utrikesfödda som hade kommit till Sverige före 15 års ålder var oddsen 357 procent högre, medan motsvarande skillnad var 525 procent för personer som invandrat vid 15 års ålder eller senare. Den högsta skillnaden, 611 procent, gällde personer i den senare gruppen som hade bott i Sverige kortare än fem år.

I den fullt justerade statistiska modellen var sambandet för svenskfödda med en utrikesfödd förälder inte längre statistiskt säkerställt. Forskarna redovisade där en oddskvot på 1,12 och ett 95-procentigt konfidensintervall på 0,95–1,32. För flera av de utrikesfödda grupperna kvarstod däremot tydligt förhöjda odds även efter justering för andra registrerade riskfaktorer.

Skillnader fanns också i andra bakgrundsfaktorer. Forskarna uppgav att 35,1 procent av de dömda hade fått ekonomiskt bistånd året före domen, jämfört med 9,3 procent i kontrollgruppen. Tidigare registrerad kriminalitet fanns hos 52,0 procent av de dömda och hos 13,4 procent av kontrollpersonerna. Bland de dömda var 36,9 procent svenskfödda med två svenskfödda föräldrar, medan motsvarande andel i kontrollgruppen var 69,5 procent.

Forskarna Ardavan M. Khoshnood, Jan Sundquist och Kristina Sundquist betonade att registermaterialet endast visar vilka personer som dömts för våldtäkt. Studien mäter därför inte det faktiska antalet begångna våldtäkter och resultaten kan inte direkt användas som ett mått på skillnader i faktisk brottslighet mellan grupper.

Forskarna angav också flera begränsningar. Personer som nyligen hade kommit till Sverige hade haft kortare tid i svenska register, vilket gjorde det svårare att kontrollera lika fullständigt för tidigare psykisk ohälsa, missbruk och kriminalitet. Studien saknade dessutom giltiga mått på bland annat integration, språk i hemmet och kulturella faktorer. Forskarna beskrev därför resultaten om integration och ackulturation som hypotesgenererande eftersom dessa förhållanden endast kunde uppskattas genom indirekta och grova registermått.

Studien heter Immigrant Background and Rape Conviction: A 21-Year Follow-Up Study in Sweden och genomfördes av Ardavan M. Khoshnood, Jan Sundquist och Kristina Sundquist vid Lunds universitet. Ardavan M. Khoshnood är knuten till akutsjukvård vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, medan Jan Sundquist och Kristina Sundquist är verksamma vid Center for Primary Health Care Research vid samma institution. Studien publicerades elektroniskt i Journal of Interpersonal Violence i januari 2025 och ingår i tidskriftens volym för 2026.

Projektet finansierades av Europeiska forskningsrådet inom Europeiska unionens Horizon 2020-program genom anslag nummer 787592. Forskarna deklarerade inga potentiella intressekonflikter. Lunds universitet anger att studien ingår i forskningsprojektet Violent Crimes in Sweden, som startade den 1 oktober 2018 och studerar våldsbrott i Sverige samt egenskaper hos gärningspersoner.

Kriminologen Jerzy Sarnecki kritiserade studiens fokus på dömda personer eftersom många våldtäktsbrott aldrig leder till en dom. Ardavan M. Khoshnood avvisade kritiken och framhöll att forskarna hade analyserat omkring 4 000 personer som dömts under en period på cirka 20 år för att få ett så brett registerunderlag som möjligt. Forskarna efterlyste samtidigt fortsatt forskning om faktorerna bakom de skillnader som studien visade.

Brottsförebyggande rådet redovisade i en separat registerstudie från 2021 att andelen personer misstänkta för sexualbrott hade ökat i samtliga studerade bakgrundsgrupper under de sista åren av perioden 2007–2018. Den undersökningen gällde misstankar om sexualbrott och inte våldtäktsdomar. Brottsförebyggande rådet meddelade 2026 att myndigheten arbetar med en uppdatering av statistiken över personer med inrikes respektive utrikes bakgrund som misstänks för brott, med en första planerad publicering av uppgifter för 2019–2024 i slutet av 2026.

Studien har även uppmärksammats i samband med ett nyligen rapporterat fall där en man tog sig in genom ett fönster och våldtog en kvinna med funktionsnedsättning som använder rullstol. Det enskilda fallet ingår inte i den redovisade registerstudien.