Storbritannien öppnar för ursäkt men avvisar slavskadestånd

Storbritanniens premiärminister Andy Burnham är beredd att diskutera en officiell ursäkt för landets historiska delaktighet i den transatlantiska slavhandeln. Regeringen erbjuder nu strukturerade samtal med berörda länder och organisationer, men Burnham avvisar krav på ekonomisk kompensation till slavarnas efterlevande.

Premiärministern framhöll på lördagen att Storbritannien måste erkänna sin roll i slavhandeln, som han beskrev som ett brutalt och barbariskt övergrepp. Någon formell statlig ursäkt har hittills inte framförts.

I en debattartikel i The Guardian argumenterar Burnham för att människor som lever i Storbritannien i dag inte bör hållas ekonomiskt ansvariga för historiska övergrepp. Han anser därför inte att skadestånd till efterlevande släktingar till förslavade människor är rätt väg framåt.

Regeringens erbjudande om samtal omfattar även frågan om hur ett officiellt brittiskt erkännande och en eventuell ursäkt skulle kunna utformas. Samtidigt står regeringen fast vid att ekonomiska ersättningskrav inte ska ingå i någon uppgörelse.

Beskedet har mötts av både positiva reaktioner och invändningar från karibiska länder. CARICOM:s ordförande, Saint Lucias premiärminister Philip J. Pierre, meddelade den 31 oktober att organisationen välkomnar Burnhams öppning för samtal men motsätter sig att ekonomisk kompensation utesluts på förhand.

CARICOM har sedan tidigare en tiopunktsplan för historisk upprättelse. Philip J. Pierre framhåller att planen omfattar ekonomisk ersättning och skuldavskrivningar, men även en formell ursäkt, insatser inom sjukvård och utbildning samt återlämnande av kulturarv. Organisationens regeringschefer godkände en reviderad version vid sitt möte i Saint Lucia den 5–8 juli 2026, vilket CARICOM meddelade den 10 juli.

Barbados premiärminister Mia Mottley har också välkomnat Burnhams förslag om samtal. Hon konstaterar samtidigt att Barbados och Storbritannien fortfarande har olika ståndpunkter när det gäller ekonomisk kompensation. Mottley har pekat på möjligheter till gemensamt arbete inom utbildning, sjukvård och skuldfrågor.

Jamaicas premiärminister Andrew Holness har uttryckt stöd för att Storbritannien är berett att diskutera en ursäkt. Han har samtidigt hänvisat till Jamaicas framställning till den brittiske kungen i september 2026 om en rättslig prövning av landets kompensationskrav. Ärendet ska behandlas i Privy Council i mars.

Burnham har parallellt presenterat ett förslag om internationell omstrukturering av skulder för ekonomiskt utsatta länder inom Samväldet. Initiativet omfattar längre återbetalningstider och lägre räntor.

Premiärministern uppger att skuldbetalningarna i Samväldets fattigaste och mest ekonomiskt utsatta medlemsländer ligger på den högsta nivån på över 25 år. I mer än 40 procent av dessa länder överstiger utgifterna för räntebetalningar kostnaderna för hälso- och sjukvård.

Den tidigare brittiske premiärministern Gordon Brown ska medverka i arbetet med skuldinitiativet. Finansminister John Healey och utrikesminister Ed Miliband ska också delta vid Samväldets möte, som hålls den 1–4 november 2026 i Saint John's, huvudstaden i Antigua och Barbuda. Samväldet omfattar 56 självständiga medlemsländer.

Antigua och Barbudas premiärminister Gaston Browne har välkomnat förslaget om förändrade skuldvillkor och brittiskt stöd till övergången till förnybar energi. Han har samtidigt betonat att de karibiska ländernas krav på historisk upprättelse kvarstår.

Frågan om Storbritanniens ansvar för slavhandeln har även behandlats inom Förenta nationerna. Den 25 mars 2026 meddelade landets FN-representant James Kariuki att Storbritannien inte kunde stödja en resolution som betecknade den transatlantiska slavhandeln och det rasbaserade slaveriet som det allvarligaste brottet mot mänskligheten. Den brittiska regeringen invände mot formuleringar som den ansåg innebar en rangordning av historiska övergrepp.

Brittiska tjänstemän deltog också i en internationell konferens om historisk kompensation i Accras Ghana huvudstad den 17–19 juni. Storbritanniens utrikesdepartement bekräftade deltagandet den 7 juli, men meddelade samtidigt att regeringen inte ställde sig bakom konferensens slutdokument på grund av invändningar mot de rättsliga utgångspunkterna.

Inte heller det brittiska kungahuset har lämnat någon officiell ursäkt. Under ett besök i Bahamas i oktober 2026 erkände kung Charles III det historiska lidande och de orättvisor som slavhandeln orsakat, men framförde ingen officiell ursäkt. Buckingham Palace och den brittiska regeringen har därmed ännu inte tagit det steget.

Den transatlantiska slavhandeln omfattade minst 12,5 miljoner afrikaner som fördes bort från sina hemländer. Uppgifter från Trans-Atlantic Slave Trade Database visar att brittiska slavhandlare transporterade uppskattningsvis 3,2 miljoner människor över Atlanten.

Storbritanniens deltagande i slavhandeln förbjöds genom en lag som fick kungligt godkännande den 25 mars 1807. Förbudet infördes därmed 26 år före den lag från 1833 som avskaffade slaveriet i de brittiska kolonierna.

Vid avskaffandet beslutade det brittiska parlamentet om statlig ersättning på sammanlagt 20 miljoner pund till slavägarna. De människor som hade hållits förslavade fick ingen motsvarande kompensation. Efter ett efterföljande lärlingssystem genomfördes den fullständiga frigörelsen den 1 augusti 1838.