Stora delar av laddnätet står oanvänt

Energimyndigheten varnar för att låg användning av publika laddstationer kan leda till att anläggningar tvingas stänga och att offentliga medel går förlorade.

Många publika laddstolpar har satts upp i hela landet men används i stor utsträckning för lite eftersom det finns för få elbilar som laddar publikt.

Totalt finns fler än 60 000 publika laddpunkter i Sverige, varav omkring 11 000 utgör snabbladdare med likström (DC).

Myndighetsdata visar att snabbladdare i 120 kommuner har stått obrukade mer än 90 procent av tiden och att av landets 11 000 snabbladdare används 2 900 mindre än 10 procent av tiden.

I Upplands Väsby är 30 snabbladdare upptagna cirka 30 procent av tiden vilket gäller hela dygnet och kan leda till köbildning.

I slutet av 2025 fanns fler än 800 000 laddbara bilar i Sverige, fördelade på cirka 433 000 elbilar och 374 000 laddhybrider, vilket motsvarade ungefär 16 procent av omkring 5 miljoner personbilar.

Under den redovisade perioden var 172 510 nybilsregistreringar laddbara och det motsvarade 63,2 procent av personbilsregistreringarna, samtidigt som andelen laddbara varierade mellan län med cirka 30 procent i Stockholms län och cirka 7,5 procent i Jämtland.

Uppbyggnaden av laddinfrastruktur har gått snabbt; 2016 fanns cirka 600 stationer med omkring 2 000 laddpunkter och cirka ett decennium senare fanns cirka 9 100 stationer och 61 000 laddpunkter.

Publika laddpunkter är uttag dit vem som helst kan ladda och kompletteras av halvpublika och privata laddare som har andra användningsmönster och tillgänglighet.

Normalladdning sker med växelström (AC) och brukar ligga mellan 3,7 och 22 kW vilket kan ta ungefär 3–19 timmar för ett 70 kWh-batteri, medan snabbladdning med likström ofta sker från omkring 150 kW uppåt men äldre enheter kan ligga under 50 kW och vissa moderna stationer når upp till 500 kW.

Energimyndigheten konstaterar att det är för få elbilar som laddar vid publika snabbladdare och bedömer att vissa anläggningar sannolikt är olämpligt etablerade, kan ha bristande tjänster eller för höga priser vilket bidrar till avsaknad av kundunderlag.

Myndigheten varnar vidare att nästan alla snabbladdstationer till viss del finansierats med skattemedel och att perifera lägen riskerar att bli olönsamma om kunder uteblir.

Branschaktörer och laddoperatörer beskriver att infrastrukturen i många fall ligger före fordonen och att brist på kundunderlag är ett av de största problemen, vilket kan få operatörer att dra ner på utbyggnadstakten.

En kommunikationschef för en större drivmedelsaktör uppger att nätverket byggts även på platser där elbilar ännu inte finns för att stimulera omställning, att utrullningen av elbilar varit långsammare än väntat och att han inte är oroad för att stationer måste stängas.

Ett annat bolag beskriver att de bygger infrastruktur för en efterfrågan som ännu inte fullt ut materialiserats och att låg nyttjandegrad på kort sikt kan innebära god tillgänglighet, få köer och ofta lägre priser.

I Vadstena uppger kommunens mark- och exploateringsingenjör att normalladdare byggdes utanför slottet 2016 men att efterfrågan varit lägre än förväntat och att kommunen underlättar för företag att bygga vidare.

Ett lokalt exempel visar att tre av fyra laddplatser vid en central parkering ofta stod tomma medan en plats var upptagen av en besökare som inte kände till hur en hyrd hybrid skulle laddas.

Källa: myndighetsdata och uppgifter från branschaktörer.