Spermadonatorer saknas – långa väntetider i flera regioner

AI-genererad illustration

Nyheter

Spermadonatorer saknas – långa väntetider i flera regioner

Av Per ErikssonPublicerad: 12 aug 06:124 min

Flera svenska regioner har brist på spermadonatorer samtidigt som många barnlösa väntar på behandling. Situationen är ansträngd bland annat i Västra Götaland, Östergötland, Örebro och Skåne. Vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg uppger specialistläkaren Sara Malchau Lauesgaard vid Reproduktionsmedicinsk mottagning att regionen försöker nå fler möjliga donatorer, bland annat genom sociala medier.

Urvalet av donatorer är omfattande. Enligt Sara Malchau Lauesgaard blir omkring 15 av 100 personer som anmäler sig godkända. Bedömningen påverkas bland annat av ärftliga sjukdomar, användning av vissa läkemedel och spermiernas kvalitet. Skånes universitetssjukhus uppger att utredningen där omfattar sperma- och urinprov samt blodprov för bland annat HIV, HTLV, hepatit B och C samt syfilis. En godkänd donator vid Skånes universitetssjukhus lämnar normalt spermier vid fyra till tolv tillfällen och får 750 kronor i ersättning per donationstillfälle.

Vid Akademiska sjukhuset i Uppsala måste spermieprovet uppfylla WHO:s kriterier, ge tillräckligt utbyte efter preparering och klara både nedfrysning och upptining innan den medicinska och psykosociala utredningen går vidare. Godkända donatorer lämnar där spermier för nedfrysning vid 8–20 tillfällen. Ett halvår efter den sista donationen tas nya infektionsprover innan spermierna kan användas vid behandling.

Läget beskrivs som bättre i Umeå och Uppsala, men Akademiska sjukhuset uppger samtidigt att antalet donatorer har minskat under senare år och att även Uppsala därför kan få brist. Donatoruppgifter, däribland fotografi och en levnadsbeskrivning, sparas enligt Akademiska sjukhuset i en särskild journal i minst 70 år för barn som senare vill söka information om sitt genetiska ursprung.

I Skåne försöker Reproduktionsmedicinskt centrum vid Skånes universitetssjukhus nå fler donatorer genom bland annat filmer, information på Instagram och rekrytering via högskolor. Överläkaren Margareta Kitlinski uppger att verksamheten saknar ekonomiska möjligheter till större reklamkampanjer. Region Örebro län använder samtidigt en särskild digital intresseanmälan via 1177 för personer som vill bli spermiedonatorer vid regionens reproduktionscentrum.

Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm samarbetar med den privata kliniken Livio Stockholm för att minska väntetiderna. Vid regionfinansierade behandlingar används Karolinskas egna donatorer, men sjukhuset har sedan drygt ett år även köpt in spermier från Danmark på grund av bristen. Svensk lagstiftning ska följas även när spermierna kommer från utlandet.

Camilla Stenfelt, fertilitetsläkare och verksamhetschef vid Livio Stockholm, anser att det behövs både ett svenskt och ett internationellt register över donatorer för att kunna kontrollera och begränsa hur många familjer en donator kan ge upphov till. Socialstyrelsen fick tidigare regeringens uppdrag, med diarienummer S2025/00747, att ta fram förslag till ett nationellt register över könscellsdonatorer. Uppdraget finansierades med tre miljoner kronor under 2025 och skulle slutredovisas senast den 30 maj 2026.

Socialstyrelsen publicerade den 29 maj 2026 sin rapport med författningsförslag, integritetsanalys och konsekvensbedömning för ett sådant register. Regeringen skickade förslaget på remiss den 18 juni 2026. Sista dag för remissvar är den 12 oktober 2026.

Omkring 700 barn föds varje år i Sverige efter spermiedonation. Donatorn är anonym för föräldrarna, men barnet har enligt lag rätt att få veta donatorns identitet vid 18 års ålder. Den som vill donera ska vara mellan 23 och 45 år, vara fysiskt och psykiskt frisk och ha varit rökfri i minst tre månader.

Sveriges Kommuner och Regioner uppger att donation av könsceller ska vara altruistisk. Donatorn ska därför inte få betalt för själva donationen, men kan få ersättning för omkostnader. Ersättningsnivåerna skiljer sig mellan regionerna.

Nationella kvalitetsregistret Q-IVF redovisar att IVF med egna ägg och donerade spermier under 2023 ledde till barn efter 28 procent av färska embryoöverföringar och 36,5 procent av överföringar med frysta embryon. Q-IVF framhåller samtidigt att procentsatserna inte kan jämföras direkt eftersom patientgrupper och behandlingsmetoder skiljer sig.

Sveriges Kommuner och Regioner uppger också att en ny EU-förordning om biologiskt material av mänskligt ursprung börjar tillämpas den 7 augusti 2027. Förordningen ersätter nuvarande EU-direktiv på området donation, celler, vävnader och blod.

Dela artikel:FacebookX (tidigare Twitter)

Analys

Denna text bedöms vara oberoende skriven till: 98%
98%
2%
Oberoende
Vinkling

Förklaring:
Artikeln är skriven med ett tydligt sakligt och neutralt språk utan laddade eller värderande ord från journalisten själv. De olika uttalandena och beskrivningarna är noggrant tillskrivna specifika källor, såsom sjukhus, läkare, myndigheter och organisationer, vilket tydliggör att hårda eller känsloladdade ord är återgivna från dessa aktörer och inte journalisten. Texten innehåller inga egna slutsatser, spekulationer eller försöker styra läsarens känslor. Däremot kunde artikeln fått maximal neutralitetspoäng om vissa formuleringar varit något mer objektivt neutrala, till exempel att "situationen är ansträngd" kan uppfattas som en mild förstärkning, men detta är marginellt och accepterat inom neutral rapportering. Sammantaget är språkbruket mycket balanserat och följer de angivna kriterierna väl.

Denna texten bedöms ha en politisk lutning åt: Mitten
20%
75%
5%
Vänster
Mitten
Höger

Förklaring:
Artikeln gynnar främst en mittenposition då den fokuserar på tekniska och institutionella lösningar utan ideologisk inriktning. Den visar regionernas roll och myndigheters arbete, vilket kopplas till pragmatiska och teknokratiska angreppssätt. Trots viss kritik mot ekonomiska resurser och hantering framstår lösningarna som statliga och samordnade, inte ideologiska. Därmed är det mittenperspektivet som dominerar.

Rubrik och framing:
Artikeln skapar en bild av en brist på spermadonatorer och nya regleringar som utmanar vården. Problemformuleringen fokuserar på regionernas svårigheter att rekrytera donatorer och finansiera insatser, medan lösningar framstår som tekniska, administrativa och samarbete mellan offentliga och privata aktörer.

Språk och ton:
Artikeln använder neutrala och sakliga ordval utan värdeladdade uttryck. Den framhäver experter och institutioner som ansvariga aktörer, utan att förstärka eller förminska deras insatser. Språket är informativt och tekniskt snarare än ideologiskt.

Källbalans:
Flera offentliga regioner och sjukhus samt en privat klinik får utrymme, liksom Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Regioner. Det finns inga tydliga motparter eller kritik från politiska grupper eller ideologiska aktörer, vilket ger en teknokratisk och institutionell röst.

Utelämnanden och kontext:
Artikeln saknar perspektiv på eventuella ideologiska eller politiska debatter kring donation och ersättningsnivåer. Det finns inget om privata alternativ eller marknadsbaserade lösningar utöver kort omnämnande av privat klinik. Frågor om lagstiftningens effektivitet eller alternativa reformer behandlas inte.

Analysen är en AI-bedömning av språk, vinkling och perspektiv. Den ska ses som en indikation, inte som en absolut sanning.

Vi använder cookies

Vi använder cookies för nödvändiga funktioner samt, vid ditt samtycke, statistik och marknadsföring.

Nödvändiga

Krävs för att webbplatsen ska fungera.

Alltid aktiv

Statistik

Hjälper oss förstå hur webbplatsen används.

Marknadsföring

Används för marknadsföring och annonser.

Läs mer i integritetspolicyn och cookiepolicyn.