EU-regler får småföretagare att stoppa Europaförsäljning

Företagaren Janna Drakeed slutar sälja badkläder till privatkunder i EU-länder utanför Sverige när nya regler om förpackningar börjar tillämpas den 12 augusti 2026. Hon kommer i stället att begränsa försäljningen till Sverige och Norge. Bakgrunden är de krav på registrering, producentansvar och administration som följer när förpackade varor säljs på olika nationella marknader.

Janna Drakeed har drivit företaget Miss Janna i 15 år och arbetar ensam i verksamheten. Företaget säljer egendesignade bikinis och baddräkter som tillverkas av material återvunnet från bland annat fiskegarn och plastavfall. Även fraktpåsarna består av återvunnen plast. Janna Drakeed uppger att hon redan arbetar med hållbara material men att kostnader och administration kring förpackningar blir svåra att hantera när försäljningen till ett enskilt land kan bestå av endast ett fåtal försändelser.

EU:s nya förpackningsförordning innebär att producenter ska registreras i varje medlemsland där de för första gången tillhandahåller förpackningar eller förpackade produkter. Om den obligatoriska registreringen saknas får varorna inte tillhandahållas på den marknaden. Producenter som genom distansförsäljning säljer direkt till slutanvändare i andra medlemsländer ska dessutom utse ett skriftligen bemyndigat ombud för det utökade producentansvaret i varje sådant land.

För Janna Drakeed är det framför allt kravet på att hantera producentansvaret separat i flera länder som gör fortsatt försäljning inom EU svår. Hon uppger att kostnaderna kan bli höga i förhållande till vinsten från ett litet antal beställningar och att tiden som krävs för avtal och administration inte ryms i ett företag där hon är ensam anställd.

Förordningen innehåller en förenklad årlig rapportering för producenter som under ett kalenderår har tillhandahållit mindre än tio ton förpackningar i ett medlemsland. Den förenklingen tar däremot inte bort kravet på registrering. I Danmark finns samtidigt nationella bestämmelser där företag som placerar mindre än åtta ton förpackningar per år på marknaden kan använda förenklad mängdrapportering, men enligt Emballage Indberetning måste företagen fortfarande vara registrerade och betala de avgifter som omfattas av producentansvaret.

Även distansförsäljare som är etablerade utanför Danmark omfattas när de för in förpackade produkter på den danska marknaden. Emballage Indberetning uppger att företag från andra EU-länder som säljer direkt till slutanvändare i Danmark måste ha ett bemyndigat ombud i landet. I Tyskland uppger Zentrale Stelle Verpackungsregister att nät- och postorderföretag omfattas av producentbegreppet i LUCID-systemet. För förpackningar som omfattas av systemdeltagande krävs där registrering, avtal om systemdeltagande och återkommande rapportering av förpackningsvolymer.

Magdalena Salomonsson, handläggare på Naturvårdsverket, uppger att myndigheten har förståelse för att reglerna kan uppfattas som komplicerade av mindre företag. Enligt Magdalena Salomonsson bygger producentansvaret på att den som producerar förpackningar också ska ansvara för hur de samlas in och hanteras när de blir avfall. Hon uppger att målen bland annat är mindre mängder förpackningsavfall, lättare och mindre förpackningar samt ökad användning av återvunnet material.

Från den 12 augusti 2026 ska tillverkare enligt Naturvårdsverket kunna visa genom teknisk dokumentation att de förpackningar som omfattas uppfyller aktuella krav. För förpackningar som släpps ut på marknaden efter detta datum ska även en EU-försäkran om överensstämmelse upprättas. Krav på bland annat återvinningsbarhet och återvunnet innehåll börjar däremot inte tillämpas fullt ut samma dag, utan flera delar införs under senare år, bland annat från 2028 och 2030.

De regler som börjar gälla den 12 augusti omfattar bland annat krav på hur återanvändbara förpackningar ska utformas med hänsyn till konsumenthälsa, säkerhet och hygien. Mängden PFAS i livsmedelsförpackningar ska begränsas och gränsvärden införs för vissa tungmetaller. Företag som släpper ut förpackningar på EU-marknaden ska också säkerställa att de är utformade i enlighet med reglerna.

Den som för första gången tillhandahåller en återanvändbar förpackning i ett EU-land ska dessutom säkerställa att det finns ett system för återanvändning för den typen av förpackning i landet. Det ska även finnas ett system med incitament som ska säkerställa att förpackningen samlas in.

Svensk Handel uppgav den 10 augusti 2026 att flera av de mest omfattande kraven i förordningen införs först senare. Organisationen pekade bland annat på regler om återvinningsbarhet, minimiandel återvunnet material, harmoniserad märkning, begränsningar av tomrum i transportförpackningar och mål för återanvändning som delar som fasas in från 2028 och framåt. Svensk Handel uppger också att företag behöver fastställa vilken juridisk roll de har i förpackningskedjan, eftersom skyldigheterna skiljer sig mellan bland annat tillverkare, importörer, distributörer och e-handelsaktörer.

Olivia Karlsson, näringslivspolitisk expert på Företagarna, uppger att många företagare har kontaktat organisationen med frågor inför den 12 augusti. Hon bedömer att harmonisering inom EU i grunden är positiv men beskriver förordningen som mycket komplex. Olivia Karlsson efterlyser tydligare vägledning från staten och myndigheterna för att små och medelstora företag ska kunna avgöra vilka krav som gäller och hur de ska uppfyllas.

EU-kommissionen uppger att medlemsländerna enligt förordningen ska minska mängden förpackningsavfall per person jämfört med 2018 års nivå. Målen är en minskning med 5 procent till 2030, 10 procent till 2035 och 15 procent till 2040. Eurostat fastställde att EU under 2023 genererade 79,7 miljoner ton förpackningsavfall, motsvarande 177,8 kilo per invånare. Det var 21,2 kilo mer per person än 2013.

Reglerna införs stegvis och ytterligare krav tillkommer från 2027 och fram till 2040.