Skador på Tjernobyls nya inneslutning försvårar saneringen

Skador på det yttre valvet över Tjernobylreaktorn har försvårat kontrollen över det radioaktiva materialet och försvårar ett saneringsarbete som är tänkt att pågå över generationer.

Huvudhändelsen började med en explosion i reaktor 4 den 26 april 1986 vid ett kärnkraftverk cirka tio mil norr om Kiev, då reaktorlocket som vägde omkring 1 000 ton slets av och radioaktiva partiklar spreds över stora delar av Europa.

Den första, provisoriska sarkofagen från 1986 läckte och behövde ständig övervakning, varför ett yttre valv byggdes under 2010‑talet och togs i drift 2019 för att möjliggöra säkrare övervakning och reparationer.

Det yttre valvet, ofta benämnt NSC, uppfördes som en stor bågformad konstruktion med kranar, stag och balkar som stöder den instabila anläggningen och har luftkonditionering för att kontrollera fukt; byggnaden uppskattas ha kostat cirka 2 miljarder euro och är beräknad att hålla i omkring 100 år från 2019 till 2119.

Inne i den inneslutna strukturen finns kärnbränsle, uranpellettar, lättflyktigt radioaktivt damm samt betong, stål och grafit från reaktorkärnan, och läget övervakas bland annat med neutronmätare.

I början av februari förra året inträffade under ryska militära operationer en drönarattack mot valvet som orsakade en explosion och ett hål på uppskattningsvis 15 kvadratmeter, och de bränder som följde kunde släckas först efter tre veckor.

Under släckningsarbetet gjorde brandbekämpare omkring 300 hål i konstruktionen vilket försvårade fuktkontrollen, och delar från en drönare hittades senare i snön efter att den enligt bedömningar flugit mycket lågt under radarn.

Reparationer efter attacken har hittills varit mycket provisoriska på grund av krigssituationen och strålningsbegränsningar, och större arbete planeras att pågå under de kommande 12–18 månaderna.

Experter och en av NSC:s konstruktörer varnar för att den inre sarkofagen kan vara i risk för kollaps och att vatten som tränger in kan öka risken för en oavsiktlig nukleär kedjereaktion, samtidigt som personalbrist och stråldosbegränsningar kraftigt begränsar arbetstiden inne i valvet.

Planerna för att ta ut använt bränsle från reaktor 4 är uppskattade att påbörjas omkring 2050 och kan pågå fram till början av 2100‑talet, vilket ingår i ett saneringsuppdrag som sammanlagt beräknas sträcka sig över ungefär 150 år och först vara färdigt på 2110‑talet.

Platsens läge, cirka 15 kilometer från gränsen till Belarus, som ryska anfall ofta går via, har också påverkat åtkomsten och vilken utländsk teknisk hjälp som kan tillåtas på plats.

Källa: sammanställda faktauppgifter.