Sjuksköterska vittnar om vårdnekar och misstankar i fängelser

En sjuksköterska med erfarenhet från åtta olika anstalter i Sverige har berättat om att det är vanligt att intagna anklagas för att fejka sjukdom. Kvinnan, som är i 50-årsåldern och arbetar via ett bemanningsföretag, hörde av sig efter att ha tagit del av en artikel om en 33-årig man som avled i en isoleringscell efter att ha anklagats för att simulera sjukdom.

Hon berättar att det förekommer att sjuksköterskor nekar intagna vård med motiveringen att de inte förtjänar hjälp på grund av vad de är dömda för. Vissa sjuksköterskor har enligt henne en negativ inställning till klienterna och kan uttrycka sig nedlåtande. Samtidigt finns det sjuksköterskor som är intresserade av intagnas bakgrund och tar del av information från bland annat internetforum och förundersökningsprotokoll.

Hon reagerade särskilt på en händelse där en kriminalvårdare kastade vatten på en intagen som svimmat, och anser att sjukvården borde kontaktas i sådana situationer istället för att använda sådana metoder.

Enligt sjuksköterskan är det en svår uppgift för kriminalvårdens sjuksköterskor att bedöma när intagna fejkar sjukdom, men det är viktigt att inte dra förhastade slutsatser. Hon beskriver miljön inom kriminalvården som mycket hård och säger att hon själv inte längre vill arbeta där.

För att en intagen ska komma i kontakt med sjukvården måste denne skriva ett brev till sjuksköterskan på anstalten. Sjuksköterskan är kritisk till detta system eftersom många intagna har svårt att uttrycka sig skriftligt, särskilt de som inte har svenska som modersmål. Breven kan dessutom ta flera dagar att nå fram, och det är inte säkert att den intagne får vård efter att brevet lästs. I vissa fall kan brevet avfärdas utan att patientens behov undersöks.

Hon förstår att det finns en oro för rymningsrisk vid läkarbesök, men påpekar att intagna inte kan välja annan vårdgivare och därför måste få den vård de behöver. Enligt nionde kapitlet i fängelselagen ska intagna som behöver vård få det. Om vård inte kan ges på anstalten ska den allmänna sjukvården anlitas och vid behov ska intagna föras till sjukhus.

Medicinskt ansvarig på Kriminalvården ser allvarligt på uppgifterna om att sjuksköterskor anklagar intagna för att fejka sjukdom. Hon önskar att sådana incidenter rapporteras direkt för att kunna identifiera berörd personal. Hon betonar att personalen ska ha en neutral attityd oavsett intagnas brott och vara extra uppmärksam på behov av sjukhusvård. Samtidigt måste de ta hänsyn till att sjukvårdstransporter innebär en risk för fritagning.

Hon anser att det är mycket allvarligt om sjukvårdspersonal uttrycker sig nedlåtande om intagna och att lokala chefer ska uppmärksamma sådana attityder. Systemet med att intagna måste skriva brev för att få kontakt med sjukvården är enligt henne ett nödvändigt inslag eftersom intagna inte har tillgång till telefon och för att skydda deras integritet. Brevformuläret är utformat för att underlätta även för dem som har svårt att skriva, med en bild av människokroppen där besvär kan kryssas i.

Hon poängterar att sjukvårdsbrev endast används vid icke-akuta symptom. Vid akuta situationer ska kriminalvårdare ringa 112 eller kontakta 1177 för rådgivning.

En doktorand vid Stockholms universitet som forskar om fångars erfarenheter av fängelsestraff bekräftar att intagna ofta anklagas för att fejka sjukdom. Hon berättar att fångar upplever att deras sjukdomstillstånd inte tas på allvar och att de generellt misstros, särskilt de dömda för grova brott. I vissa fall har personer med psykiska sjukdomar placerats i isolering istället för att få vård. Intagna har också uppgett att personal ofta misstänker att de har andra motiv när de söker vård.

Doktoranden beskriver att det finns en kultur inom kriminalvården där fångar generellt misstrotts, vilket kan innebära en risk för de intagna. Hon anser att det är viktigt att sådana händelser uppmärksammas i media.

Den sjuksköterska som berättat om sina erfarenheter heter egentligen något annat.