Sharpeville-offer kräver ersättning av Sydafrikas stat

Överlevande och anhöriga till offer för Sharpevillemassakern 1960 har inlett en rättsprocess mot den sydafrikanska staten. Lawyers for Human Rights och Leigh Day lämnade den 2 september 2026 in en ansökan till Gauteng High Court. De tre huvudkärandena är 87-årige Abram Mofokeng, 71-åriga Paulina Mathinye och 72-årige Ishmael Poho.

De tre ska företräda två grupper: personer som själva sköts men överlevde massakern och efterlevande till personer som dödades. Lawyers for Human Rights och Leigh Day uppger att fler än 70 personer har anmält intresse för att ansluta sig till processen. Paulina Mathinyes pappa Samson Mathinye och Ishmael Pohos pappa Gilbert Poho Dimo dödades i Sharpeville.

Kärandena vill få kompensation för det lidande som massakern orsakat, men rättsprocessen gäller också möjligheten för fler apartheidoffer att få ersättning. De begär att president Cyril Ramaphosa samt landets justitie- och polisministrar ska vidta åtgärder för att få Indemnity Act 61 of 1961 upphävd. South African Law Reform Commission beskriver lagen som ett skydd mot både civilrättsligt och straffrättsligt ansvar för apartheidregeringen, dess tjänstemän och andra som agerade med statens auktoritet i de situationer som omfattades.

Vincent Magwenya, talesperson för president Cyril Ramaphosa, sade den 3 september 2026 att han då inte kände till den inlämnade ansökan. South African Law Reform Commission har samtidigt inom Project 149 granskat äldre kolonial- och apartheidlagar som fortfarande finns kvar i rättssystemet. Arbetet omfattade en särskild frågeskrift 2023 och ett diskussionsunderlag som publicerades 2024.

Sharpevillemassakern inträffade den 21 mars 1960. Protestaktionen var enligt South African Human Rights Commission riktad mot passlagssystemet och innebar att demonstranter skulle gå till polisstationer utan de obligatoriska passen och begära att bli arresterade. Polisen öppnade eld mot obeväpnade svarta demonstranter. Enligt officiella siffror dödades 69 personer, däribland flera barn, medan senare forskning har angett att så många som 91 personer kan ha dödats och 238 skadats.

Abram Mofokeng var 20 år när han sköts i foten och ryggen medan han flydde från platsen. Han har beskrivit hur händelsen fortsatt att påverka honom under hela livet. Leigh Day uppger att han efter massakern fängslades på grund av sitt deltagande i protesten. Ett tidigare försök att få frivillig statlig ersättning avslogs med hänvisning till att han hade deltagit som demonstrant.

Ishmael Poho har framhållit att processen inte bara gäller enskilda personer utan alla som drabbats av apartheidtidens orättvisor. Hans pappa Gilbert Poho Dimo dödades i massakern. De målsägande vill också att dagens Sydafrika ska öppna för ett bredare rättsligt ansvar för övergrepp under apartheid.

Redan efter massakern lämnades omkring 258 skadeståndskrav in. Den juridiska sidan uppger att ungefär en tredjedel ledde till frivilliga utbetalningar och att det sammanlagda värdet motsvarade mindre än fyra procent av de belopp som hade krävts. Apartheidregeringen införde därefter lagstiftning som skyddade poliser och andra statliga aktörer från ansvar.

Associated Press uppger att endast 51 överlevande från Sharpeville senare fick formell ersättning genom processen kring Sydafrikas sannings- och försoningskommission. Sydafrikas regering uppgav i juli 2026 att 17 455 av totalt 21 676 offer som identifierats genom sannings- och försoningskommissionen hade fått den statliga engångsersättningen på 30 000 rand.

Sydafrikas justitieminister Mmamoloko Kubayi uppgav den 25 augusti 2026 att staten fram till den 20 augusti hade betalat sammanlagt 498 758 781 rand i slutliga individuella ersättningar. Justitiedepartementet meddelade samma år att identifierade offer eller rättmätiga efterlevande som ännu inte fått engångsbeloppet fortfarande kunde anmäla sig för utbetalning.

Den 21 mars är i dag Human Rights Day i Sydafrika. Sydafrikas regering anger att högtidsdagen är direkt historiskt knuten till Sharpevillemassakern 1960.