Regeringen drev lättnader i artskyddet efter möten med skogsindustrin

Den svenska regeringen har vid upprepade tillfällen försökt få EU att införa undantag från artskyddsreglerna för skogsbruk och jordbruk. Interna instruktioner till svenska EU-förhandlare visar att regeringen aktivt arbetat för att dessa verksamheter ska omfattas av nya bestämmelser som kan tillåta ingrepp trots risker för skyddade djur. Samtidigt har landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) haft återkommande möten med företrädare för skogsindustrin, utan att dokumentation om diskussionerna har lämnats ut.

Arbetet inom EU gäller miljöpaketet Omnibus VIII, även kallat Förordningen om förenklade miljöbedömningar. EU-kommissionen presenterade förslaget i december 2025 med målsättningen att förenkla miljölagstiftningen och minska företagens administrativa kostnader. Paketet berör bland annat miljöprövningar, industriutsläpp, avfallshantering och skyddade arter.

EU-kommissionen har beräknat att förslagen sammantaget kan minska kostnaderna med omkring en miljard euro, varav cirka 890 miljoner euro avser årliga administrativa besparingar. Beräkningen gäller hela miljöpaketet och inte enbart förändringarna av artskyddet.

En central del av förhandlingarna gäller möjligheten att under vissa förutsättningar tillåta verksamheter där skyddade fåglar eller andra arter riskerar att dödas eller skadas. I EU-kommissionens lagförslag COM(2025)984 finns även bestämmelser som kan göra det möjligt att betrakta vissa strategiska verksamheter som projekt av allmänintresse vid miljöprövningar. Kommissionen anger samtidigt att villkoren i EU:s fågel- och habitatdirektiv måste vara uppfyllda för att undantag ska kunna tillämpas.

Den svenska regeringen har särskilt arbetat för att skogsbruk och jordbruk uttryckligen ska omfattas av lättnaderna. Inför ett möte den 1 juni fick Sveriges EU-förhandlare instruktioner om att verka för en sådan utformning av bestämmelserna.

I ett förslag från Europeiska unionens råd daterat den 16 juni fanns skogsbruk inte uttryckligen med. Vid förhandlingarna den 17 juni krävde Sverige att även pågående markanvändning, däribland skogsbruk, skulle omfattas. Den svenska delegationen presenterade också ett eget textförslag.

När en ny version av förhandlingstexten lades fram den 19 juni hade skogsbruk inkluderats. Regeringen välkomnade ändringen men fortsatte att driva frågan om bestämmelsernas omfattning. I instruktionerna betonades att reglerna inte fick begränsas så mycket att vanligt återkommande skogsbruksarbete hamnade utanför.

Regeringskansliet har sekretessbelagt stora delar av förhandlingsunderlaget. De tillgängliga dokumenten visar dock att Sverige vid flera tillfällen drev frågan om att inkludera skogsbruk och jordbruk i undantagsbestämmelserna.

Den 30 september 2026 enades EU:s medlemsländer om en gemensam förhandlingsposition. Europeiska unionens råd meddelade att förslaget även omfattar återkommande underhållsarbeten i vattendrag. Rådet uppgav samtidigt att ytterligare skyddsåtgärder mot negativa effekter på djur- och växtpopulationer hade lagts till.

Förslaget är ännu inte slutligt antaget. Europaparlamentet ska delta i den fortsatta lagstiftningsprocessen innan reglerna kan fastställas.

I Sverige är samtliga vilda fåglar fridlysta genom artskyddsförordningen. Reglerna förbjuder bland annat att fåglar avsiktligt dödas, att deras bon förstörs och att deras ägg skadas. Artskyddet omfattar även andra fridlysta arter och kan medföra att planerade skogsavverkningar stoppas.

Bestämmelserna har under lång tid varit föremål för diskussioner mellan skogsindustrin, skogsägare och myndigheter. Bland aktörerna finns skogsägarorganisationer inom Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, som har framfört invändningar mot delar av regelverket.

Regeringen ändrade i mars 2026 artskyddsförordningen för att anpassa den till EU:s fågeldirektiv. I samband med beslutet framhöll regeringen att de svenska reglerna inte skulle gå längre än de krav som följer av EU-lagstiftningen.

I juli presenterade klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) ytterligare förändringar av det nationella artskyddet. Hon framhöll att särskilt hotade arter ska ges ett starkare skydd, samtidigt som regeringen vill undvika begränsningar av skogsbruk, energiproduktion och andra verksamheter när sådana begränsningar inte bedöms nödvändiga.

Förändringarna sammanfaller med arbetet inom Rådet för skogsindustrins värdekedja, som regeringen inrättade i januari 2025. Enligt Regeringskansliet ska rådets verksamhet fortsätta till och med den 31 december 2026.

Peter Kullgren är rådets ordförande. De övriga tolv ledamöterna representerar företag och organisationer inom skogsindustrin och skogsägarkollektivet. Någon representant för miljö- eller klimatorganisationer ingår inte.

Bland ledamöterna finns Ivar Vatne, verkställande direktör för Billerud, och Henrik Sjölund, verkställande direktör för Holmen. SCA, Svenska Cellulosa Aktiebolaget, representeras av verkställande direktören och koncernchefen Ulf Larsson, medan Stora Enso företräds av Mette Kahlin McVeigh, näringspolitisk chef och kommunikationsdirektör.

Även Erik Brandsma, verkställande direktör för Sveaskog, och Viveka Beckeman, verkställande direktör för Skogsindustrierna, ingår i rådet. Södra Skogsägarna representeras av verkställande direktören Lotta Lyrå och LRF Skogsägarna av skogsdirektören Magnus Kindbom.

Övriga ledamöter är Anders Grahn, generalsekreterare för Jordägarförbundet, Peter Normark, verkställande direktör för Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, Marie Sandin, verkställande direktör för Tetra Pak i Sverige, samt Folke Stenvall, verkställande direktör för Stenvalls Trä.

Rådets första möte hölls på Rosenbad den 13 mars 2025. Regeringskansliet har bekräftat att även landsbygdsministerns statssekreterare Daniel Liljeberg och EU-ministerns statssekreterare Christian Danielsson deltog. En av frågorna som behandlades var EU-kommissionens arbete med att uppdatera unionens bioekonomistrategi.

I samband med mötet framhöll Peter Kullgren betydelsen av en nära dialog med rådet om aktuella skogspolitiska frågor.

Rådet har därefter sammanträtt vid flera tillfällen under 2025 och 2026. Dagordningar från mötena visar att ett återkommande ämne har varit industrins tillgång till skoglig biomassa och möjligheterna att öka denna tillgång.

Inför sammanträdena har branschorganisationen Skogsindustrierna lämnat synpunkter till landsbygdsministern. Organisationen har bland annat argumenterat för att EU:s klimatarbete bör inriktas på att minska användningen av olja och gas snarare än att begränsa skogsbruket.

Skogsindustrierna har också framfört att omfattande naturskydd och strikt tillämpning av artskyddsregler kan försämra svenska företags konkurrenskraft. Organisationen har särskilt velat diskutera EU:s artskydd och Sveriges agerande vid utformningen av bestämmelserna.

Vad som närmare har diskuterats och eventuellt beslutats vid rådets möten är däremot inte offentligt redovisat. När mötesanteckningar, protokoll, deltagarlistor och beslut har efterfrågats har Regeringskansliet inte lämnat ut några sådana handlingar. Myndigheten har uppgett att några motsvarande allmänna handlingar inte finns bevarade.

Peter Kullgrens pressekreterare har förklarat att rådet organisatoriskt tillhör Regeringskansliet. Handlingar som utväxlas inom rådet betraktas därför, enligt pressekreterarens besked, inte som allmänna handlingar som vem som helst har rätt att ta del av.

Upplägget har mött kritik från skogsägaren Leif Öster, tidigare kommunikationschef på Sveaskog. Han har lämnat skogsindustrin och blivit alltmer kritisk till delar av dess verksamhet. Leif Öster ifrågasätter att rådet enbart består av företrädare för industrin och att allmänheten saknar insyn i mötena.

Leif Öster har också uttryckt oro för att rådets arbete kan ha påverkat regeringens inställning till skyddet av fåglars häckningsplatser. Han anser att det vore orimligt om skogsbruket fick större möjligheter än allmänheten att störa eller avverka träd där exempelvis ugglor, hackspettar och kungsörnar häckar.

Frågan om industrins inflytande över skogspolitiken har även behandlats i rapporten Makten över skogen, som Skogsstyrelsen presenterade den 5 februari 2026.

Rapporten bygger på en extern forskningsstudie av svensk skogspolitik under mandatperioderna 2014–2022. Forskarna Nils Droste och Jesper Svensson från Lunds universitet samt Ida Wallin från Sveriges lantbruksuniversitet har undersökt politiska nätverk, dokument och intervjuer med centrala aktörer.

Forskarna beskriver ett omfattande inflytande från skogsindustrins intresseföreträdare över den svenska skogspolitiken och lyfter fram demokratiska problem kopplade till maktfördelningen. De föreslår bland annat ett transparensregister som ska göra politiskt påverkansarbete och kontakter mellan politiker, företag och civilsamhälle mer synliga.

Skogsstyrelsen har samtidigt förtydligat att rapportens bedömningar och rekommendationer är forskarnas egna och inte utgör myndighetens officiella ställningstaganden.

Även miljöorganisationer har reagerat på regeringens kontakter med skogsindustrin. Beatrice Rindevall, ordförande för Naturskyddsföreningen, anser att bristen på insyn är allvarlig och kritiserar att miljöorganisationer och andra intressenter inte har fått representation i rådet.

Beatrice Rindevall riktar dessutom kritik mot regeringens arbete för undantag från artskyddsreglerna. Hon anser att det är särskilt allvarligt om förändringarna tillåter skogsbruk som förstör livsmiljöer för skyddade arter.

Daniel Bengtsson vid BirdLife Sverige har också kritiserat regeringens linje. Han menar att ett intensivt skogsbruk, som utgör ett betydande hot mot många arter, inte bör undantas från skyldigheten att följa artskyddslagstiftningen.

Den 30 september varnade BirdLife Europe, Världsnaturfonden WWF, ClientEarth och European Environmental Bureau för att EU:s föreslagna förändringar skulle försvaga naturskyddet. European Environmental Bureau är ett nätverk med omkring 180 europeiska miljöorganisationer.

Miljöjuristorganisationen ClientEarth framhöll samma dag att medlemsländernas förhandlingsposition går längre än EU-kommissionens ursprungliga förslag. Organisationen anser att texten även öppnar för skador på och förstörelse av skyddade fåglars bon och ägg.

ClientEarth kritiserar dessutom att förslaget inte tillräckligt tydligt anger vilka skadebegränsande åtgärder verksamhetsutövare måste genomföra för att kunna omfattas av undantagen.

Motståndet mot förändringarna har också tagit formen av en europeisk namninsamling. Den 23 oktober 2026 meddelade BirdLife Europe, ClientEarth, European Environmental Bureau och WWF EU att 1 254 722 underskrifter hade samlats in till stöd för EU:s befintliga naturskyddslagstiftning.

Underskrifterna överlämnades samma dag till EU:s miljökommissionär Jessika Roswall i Bryssel. Kampanjen Hands Off Nature inleddes i februari 2026 och har enligt organisationen bakom initiativet fått stöd från fler än 230 organisationer runt om i Europa.

Kampanjen riktar sig bland annat mot förändringar av fågeldirektivet, habitatdirektivet och EU:s ramdirektiv för vatten.

Frågorna om artskydd berör samtidigt ett stort antal arter i Sverige. SLU Artdatabanken redovisade i Rödlista 2025 att 5 217 arter är rödlistade, varav 2 373 klassificeras som hotade.

Jämfört med rödlistan från 2020 har antalet rödlistade arter ökat med omkring tio procent, från 4 746 arter. SLU Artdatabanken konstaterar också att situationen för fåglar som artgrupp har försämrats. Flera ugglearter har fått en sämre rödlisteklassificering.

Bristen på kontinuitetsskog är enligt SLU Artdatabanken en av de faktorer som påverkar flest rödlistade arter. Myndigheten har även identifierat skogsbruk och jordbruk som centrala påverkansfaktorer för Sveriges vilda arter.

SLU Artdatabanken framhåller samtidigt att en placering på rödlistan inte automatiskt innebär att en art är juridiskt skyddad. Rödlistan används som kunskapsunderlag vid bland annat naturvårdsbeslut, exploateringsbedömningar och prioriteringar av områdesskydd.

Parallellt med förändringarna av artskyddet har regeringens arbete med EU:s kommande jordbrukspolitik väckt frågor om miljömyndigheternas inflytande.

Den 28 juli 2026 beslutade regeringen att Jordbruksverket ska förbereda sig för rollen som förvaltande myndighet inom Sveriges nationella och regionala partnerskapsplan för perioden 2028–2034. Myndigheten ska även förbereda sig för uppdraget som utbetalande organ för EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP.

Jordbruksverket har dessutom fått i uppdrag att arbeta med förslag till reformer och satsningar inom den kommande perioden. Naturvårdsverket nämns inte i det aktuella regeringsuppdraget, vilket har väckt oro bland medarbetare vid myndigheten.

EU:s jordbruksstöd omfattar betydande ekonomiska resurser. Under perioden 2023–2027 uppgår de svenska stöden till 61 miljarder kronor. Av detta är 13,7 miljarder kronor avsatta till särskilda miljöersättningar.

Ersättningarna används bland annat för skötsel av betesmarker, slåtterängar och våtmarker samt för ekologisk produktion och blommande åkrar.

En källa inom Naturvårdsverket har uttryckt oro över att myndigheten inte nämns i uppdraget inför den kommande stödperioden. Källan framhåller jordbrukspolitikens ekonomiska omfattning och betydelsen av att miljö- och klimatåtgärder får utrymme i arbetet.

Fredrik Hannerz, chef för Naturvårdsverkets naturavdelning, bekräftar att myndigheten har framfört sina synpunkter till det ansvariga departementet. Naturvårdsverket har också haft möten med Jordbruksverket vid två tillfällen, en fredag och en tisdag, för att diskutera frågan.

Fredrik Hannerz uppger att det ännu återstår att se om Naturvårdsverkets synpunkter får genomslag i Jordbruksverkets beslut.

Andreas Mattisson, tillförordnad avdelningschef på jordbruks- och analysavdelningen vid Jordbruksverket, vill inte närmare kommentera frågan. Han framhåller däremot att myndigheterna har en löpande dialog, arbetar mot gemensamma mål och att miljö- och klimatfrågorna ingår i Jordbruksverkets arbete.

Arbetet med partnerskapsplanen omfattar även andra myndigheter. Regeringen beslutade i ett uppdrag som publicerades den 29 januari 2026 att Tillväxtverket ska samordna flera myndigheters förslag till reformer och investeringar för perioden 2028–2034.

Tillväxtverkets uppdrag ska redovisas till Landsbygds- och infrastrukturdepartementet senast den 30 oktober 2026.

Peter Kullgren försvarar regeringens arbete med jordbrukspolitiken och framhåller att Sveriges livsmedelsberedskap är beroende av ett konkurrenskraftigt jordbruk. Han anser att regelverken behöver förenklas och att lantbrukets lönsamhet ska stärkas.

Landsbygdsministern betonar samtidigt att Jordbruksverkets uppdrag omfattar förslag om miljö- och klimatersättningar samt skyddsmetoder och att arbetet ska bidra till att Sverige uppfyller gemensamt beslutade miljö- och klimatåtaganden.

När det gäller sammansättningen av Rådet för skogsindustrins värdekedja förklarar Peter Kullgren att rådet är avsett som en plattform för dialog mellan regeringen och skogsnäringen om industrins utveckling och konkurrenskraft.

Han motiverar frånvaron av miljö- och klimatorganisationer med att dessa inte ingår i skogsindustrins värdekedja. Peter Kullgren hänvisar samtidigt till att sådana organisationer deltar i arbetet inom det nationella skogsprogrammet.

Landsbygdsministern avvisar också kritiken mot regeringens inriktning i artskyddsfrågan. Han framhåller att regeringen vill värna den biologiska mångfalden utan att regelverket medför omotiverade begränsningar för markägare och skogsföretag.

Peter Kullgren hänvisar till att skogsindustrin svarar för export på 185 miljarder kronor och omkring 140 000 arbetstillfällen. Regeringens hållning är, enligt landsbygdsministern, att naturskydd och ekonomisk utveckling ska kunna förenas.

Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari har också sökts för en kommentar, men något ytterligare svar från henne redovisas inte.

De föreslagna ändringarna av EU:s artskyddsregler är fortfarande föremål för behandling inom unionen. Medlemsländerna har fastställt sin förhandlingsposition, men Europaparlamentets medverkan och den fortsatta lagstiftningsprocessen återstår innan ett slutligt beslut kan fattas.