Partiledarna drabbade samman inför valet

Med två dagar kvar till riksdagsvalet visar en ny mätning från Ekot/Indikator att Tidöpartierna har minskat avståndet till de rödgröna. Regeringspartierna tillsammans med Sverigedemokraterna får 47,6 procent, medan de rödgröna samlar 50,8 procent. De rödgrönas försprång är statistiskt säkerställt. Liberalerna får 5,4 procent och ligger därmed tydligt över riksdagsspärren. Även Liberalernas uppgång är statistiskt säkerställd.

Valrörelsen går samtidigt in i sitt slutskede. SVT har meddelat att samtliga åtta partiledare möts i kanalens slutdebatt fredagen den 11 september klockan 20.00, 48 timmar innan vallokalerna stänger. Debatten hålls för första gången i Gasklockorna i Gävle i stället för i Stockholm. Valmyndigheten har meddelat att vallokalerna är öppna mellan klockan 08 och 20 söndagen den 13 september. Den preliminära rösträkningen börjar direkt efter att vallokalerna stängt och länsstyrelsernas slutliga rösträkning inleds den 14 september.

I en tidigare partiledardebatt blev tonläget stundtals hårt. Jimmie Åkesson stod efteråt fast vid sin kritik mot Magdalena Andersson och beskrev Socialdemokraternas partiledare som sur. Han hävdade att Andersson under valrörelsen främst hade försökt skrämma väljare med honom och Sverigedemokraterna och att hon presenterat för lite egen politik. Åkesson sade också att han ansåg att debattnivån blev för låg när Andersson angrep honom och hans parti och uttryckte en förhoppning om att väljarna skulle rösta blågult.

Magdalena Andersson svarade att kvinnor i ledande positioner ofta får kommentarer om att de är bestämda, sura eller borde le mer. Hon anklagade samtidigt Tidöpartierna för att lägga ansvaret för problem inom ekonomin, skolan, arbetsmarknaden och klimatet på andra.

Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch beskrev efter debatten Tidöpartierna som ett sammansvetsat lag, men tog avstånd från formuleringen om Magdalena Anderssons humör. Busch sade att hon har svårt för kommentarer om att kvinnor i maktpositioner har dåligt humör och hänvisade till att hon själv fått liknande omdömen.

Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar riktade också kritik mot regeringssidan och sade att regeringen enligt hennes bedömning misslyckats med jobben, bostadsbyggandet och skolan. När hon fick frågor om Simona Mohamssons uppmärksammade sammanställning över Vänsterpartiets kandidater som uttryckt antisemitiska åsikter svarade Dadgostar att Liberalerna borde fokusera på att ta ansvar för sin egen politik. Liberalerna hade den 27 augusti presenterat sex förslag mot antisemitism med fokus på ökad kunskap och skärpta konsekvenser för antisemitiska handlingar och uttryck.

Simona Mohamsson beskrev i sin tur svensk politik som uppdelad i två lag och jämförde den rödgröna sidan med en stökig skolmiljö där det är oklart vem som bestämmer och där bråk inte hanteras.

Centerpartiets Elisabeth Thand Ringqvist pekade efter debatten ut klimatpolitiken som en tydlig konflikt inom Tidösamarbetet. Hon framhöll särskilt Sverigedemokraternas hållning och sade att partiet behandlar klimatet som en obefintlig fråga. Thand Ringqvist ansåg att debatten periodvis höll en bra ton men att den spårade ur mot slutet.

Även energipolitiken skapade tydliga motsättningar. Ebba Busch återkom till de misslyckade energisamtalen och argumenterade för att Sverige behöver både vindkraft och kärnkraft. Hon sade att en bred energiöverenskommelse fortfarande vore bäst för landet och hävdade samtidigt att ett rödgrönt regeringsalternativ skulle skapa osäkerhet kring kärnkraften. Enligt Busch kommer kärnkraftsprogrammet däremot att fullföljas om något av de blågula partierna får väljarnas stöd.

Elisabeth Thand Ringqvist invände mot statsminister Ulf Kristerssons kärnkraftslinje och påpekade att ny kärnkraft kan dröja till 2040-talet. Hon argumenterade därför för att Sverige dessförinnan behöver bygga mer vindkraft både på land och till havs, bland annat för att möta industrins elbehov i södra Sverige. Centerpartiet meddelade den 8 september att partiet efter valet vill kalla samtliga riksdagspartier till nya energisamtal. Partiet vill bland annat ge Svenska kraftnät och berörda myndigheter i uppdrag att halvera ledtiderna för elnätsanslutningar och införa ett snabbspår för omprövning av stoppade havsbaserade vindkraftsprojekt.

Ulf Kristersson riktade efter debatten särskild kritik mot de rödgrönas skattepolitik. Han lyfte Vänsterpartiets förslag om en särskild beredskapsskatt för försvaret och beskrev beskedet som anmärkningsvärt. På en fråga om Jimmie Åkessons omdöme om Magdalena Andersson svarade Kristersson att han inte brukar bedöma andra partiledares personliga egenskaper.

Nooshi Dadgostar sade att en beredskapsskatt ska finansiera försvaret och främst betalas av de rikaste. Hon betonade att vanliga löntagare, ensamstående mammor och vårdbiträden inte ska bära kostnaden och att satsningen inte ska finansieras genom nedskärningar i välfärden. Dadgostar pekade i stället ut miljardärer och andra ekonomiskt starka personer som grupper som enligt henne bör bidra mer till Sveriges försvar.

Försvars- och säkerhetspolitiken blev också en konfliktfråga. Magdalena Andersson varnade för att Sverigedemokraterna skulle kunna få inflytande över Försvarsdepartementet efter valet och hänvisade till uppgifter om personer inom partiet som hon beskrev som Putinvänner. Hon uppmanade väljarna att inte rösta på något av Tidöpartierna. Jimmie Åkesson svarade att Andersson under hela valrörelsen hade ägnat sig åt angrepp på honom och Sverigedemokraterna i stället för den egna politiken.

Klimatfrågan ledde till flera hårda ordväxlingar. Amanda Lind anklagade Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson för att sprida vilseledande uppgifter om Sveriges utsläpp och sade att hon förväntar sig att statsministern tar ansvar för klimatomställningen. Lind beskrev också klimatförändringarna som en säkerhetsfråga och hänvisade till extremhetta, skogsbränder och flera år med globala värmerekord.

Jimmie Åkesson ifrågasatte vilken effekt högre svenska bensinpriser skulle ha på bränder och tonade ner Sveriges utsläpps betydelse för det globala klimatet. Han beskrev landets utsläpp som marginella globalt och varnade för stigande drivmedelspriser vid ett regeringsskifte. Åkesson hänvisade till att Sverige fyra år tidigare hade mycket höga bränslepriser och betonade landets stora avstånd samt landsbygdsbefolkningens beroende av bil. Han pekade samtidigt ut kärnkraften som avgörande för ett långsiktigt fossilfritt Sverige.

Ulf Kristersson hävdade i klimatdebatten att Sverige har mycket låga utsläpp i ett EU-perspektiv och hänvisade till negativa nettoutsläpp. Han krävde också besked från Socialdemokraterna om bränslepriser och kärnkraft och hävdade att en rödgrön politik skulle kunna innebära omkring tio kronor högre pris per liter drivmedel och förändringar av fattade kärnkraftsbeslut.

Magdalena Andersson invände att Tidöpartiernas politik har fört Sverige längre från klimatmålen. Hon hävdade att utvecklingen gått från hög tillväxt i kombination med minskande utsläpp till lägre tillväxt och ökande utsläpp.

Naturvårdsverket uppgav i juni att Sveriges territoriella utsläpp av växthusgaser preliminärt minskade med tre procent under 2025 till omkring 46,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Myndigheten bedömde samtidigt att de nuvarande styrmedlen inte är tillräckliga för att Sverige ska nå de nationella klimatmålen eller EU-åtagandet enligt ansvarsfördelningsförordningen.

SCB uppgav den 27 augusti att utsläppen av växthusgaser från den svenska ekonomin ökade med 0,6 procent under första kvartalet 2026 jämfört med samma period 2025. Under samma period ökade BNP med 2,0 procent, vilket innebar att utsläppsintensiteten minskade med 1,4 procent.

Eurostat har redovisat att Sveriges konsumtionsbaserade växthusgasavtryck 2023 låg på 6,9 ton koldioxidekvivalenter per invånare. Det var samma nivå som Rumänien och endast Portugal och Bulgarien låg lägre bland EU-länderna i statistiken. EU-kommissionen bedömde i sin Sverigeanalys från juni 2026 att Sverige med nuvarande politik inte är på väg att nå sitt EU-mål för utsläppsminskningar till 2030. Kommissionen pekade särskilt på ökade utsläpp från vägtrafik och arbetsmaskiner efter förändringar av reduktionsplikten och drivmedelsskatterna.