Över 300 okända soldater begravda utanför Kiev

Fler än 300 oidentifierade ukrainska soldater har begravts på en militärkyrkogård i utkanten av Kiev. Begravningsplatsen öppnade för ett halvår sedan och består av rader med numrerade vita kors. Där namn normalt anges står i stället att den avlidne är en okänd försvarare av Ukraina och att identifiering pågår. Ytterligare gravar håller på att grävas.

Under de första drygt fyra åren av Rysslands anfallskrig saknades en särskild begravningsplats för soldater som ännu inte kunnat identifieras. Kvarlevorna förvarades därför i kylrum. Ukrainas rättsmedicinska myndigheter märker varje kista och grav med ett identifikationsnummer, så att platsen kan hittas och korset förses med ett namn om en dna-träff fastställs senare.

Identifieringsarbetet försvårades av att det under krigets första år saknades fasta rutiner för dna-prov från inkallade soldater. En central databas byggdes upp först efter flera års strider. Soldater måste numera lämna dna, men när ett prov saknas krävs jämförelsematerial från en nära anhörig. Det kan vara svårt att få fram när familjemedlemmar befinner sig utomlands eller i ryskockuperade områden.

Ukrainas statliga rättsmedicinska forskningscentrum ansvarar för den centraliserade databasen med dna-profiler och samlar in jämförelseprov från anhöriga till saknade personer. Centret har uppgett att fler än 40 000 dna-profiler från oidentifierade kvarlevor har jämförts med omkring 170 000 anhörigprover. Verksamheten tar samtidigt emot cirka 50–100 telefonsamtal om dagen från personer som söker besked om identifieringsarbetet.

Oleksandra och Stanislav Jalynytj väntade i fyra år på att deras pappa Ihor Jalynytj skulle identifieras. Han skickades till fronten i början av kriget och dödades i östra Ukraina i april 2022, två månader efter att han hade sänts dit. Identifieringen kunde genomföras först sedan sonen Stanislav Jalynytj lämnat ett dna-prov för jämförelse.

Den 21-åriga Oleksandra Jalynytj uppger att hon under väntetiden saknade en plats där hon kunde sitta vid sin pappa och tala med honom. Hon beskriver förlusten som mycket svår och säger att hon nu är lättad över att familjen har hittat honom och fått en grav att besöka. Syskonen har placerat ett fotografi av Ihor Jalynytj framför graven, där även okända besökare stannar och frågar om honom.

Stanislav Jalynytj anser att uppmärksamheten kring graven visar att hans pappas minne lever vidare och att det nu inte enbart är familjen som känner till var han ligger begravd. För syskonen har gravplatsen blivit ett konkret slut på den fleråriga sökningen.

Den rättsmedicinske läkaren Maksym Pasjura i Kiev uppger att identifieringen ofta är komplicerad eftersom kvarlevor från flera människor kan ha blandats och kropparna ibland befinner sig i ett långt framskridet nedbrytningsstadium. Han bedömer att arbetet kommer att fortsätta även efter att striderna har upphört. Ukrainas myndigheter arbetade under 2026 fortfarande med att identifiera kvarlevor från strider som inleddes redan 2014.

Dna-resultat behöver enligt Internationella rödakorskommitténs rättsmedicinska verksamhet även stödjas av andra uppgifter. Det kan handla om fingeravtryck, tandstatus, tatueringar, kroppslängd, personliga tillhörigheter och information om var kvarlevorna hittades. Internationella rödakorskommittén hade i maj 2025 omkring 126 000 öppna efterforskningsärenden för människor från båda sidor av kriget vars öde eller vistelseort inte hade klarlagts.

Internationella rödakorskommittén uppgav att fler än 50 överföringar av mänskliga kvarlevor mellan Ukraina och Ryssland genomfördes från 2022 till juli 2025. Ukrainas samordningshögkvarter för behandlingen av krigsfångar meddelade att kvarlevorna efter 528 personer återfördes från Ryssland den 16 maj 2026. Samtliga skulle genomgå obligatoriska dna-undersökningar. Ukrainas inrikesministerium har uppgett att varje kropp och kroppsdel som återförs genom repatrieringsoperationerna undersöks rättsmedicinskt med dna-teknik.

Belastningen är stor vid landets rättsmedicinska anläggningar. Odesas regionala rättsmedicinska center uppgav i februari 2026 att fler än 3 000 kroppar hade undersökts där. Omkring 700 hade identifierats och överlämnats till sina familjer, medan 2 300 väntade på identifiering i tio kylvagnar vid en tillfällig anläggning. Kroppar från utbyten fördelades mellan dna-center i Odesa, Kiev, Dnipro, Lviv och Tjernihiv.

Chefen för Odesacentret, Tetiana Papizj, uppgav att själva identifieringen kan ta omkring sex månader. Därefter behöver myndigheterna också hitta den avlidnes anhöriga. Ukrainas kommissionär för personer som försvunnit under särskilda omständigheter, Artur Dobroserdov, uppgav i maj 2026 att fler än 90 000 personer fanns i landets gemensamma register över saknade.

Ukrainas parlament antog den 30 april 2026 en lag som tillåter regionala avdelningar till den nationella militärkyrkogården och inför gemensamma regler för militära begravningar och minnesplatser. Den första utbyggnadsetappen vid den nationella militärkyrkogården är planerad för 6 000 gravar. På längre sikt kan området byggas ut till en kapacitet på 100 000 gravar.