Nytt arbetssätt kan ge 80 fler donatorer årligen

Ett nytt arbetssätt inom svensk donationsvård kan enligt Pia Löwhagen Hendén, donationsansvarig läkare vid Regionalt Donationscentrum Väst, göra det möjligt att identifiera omkring 80 ytterligare organdonatorer per år. Metoden innebär att möjliga donatorer uppmärksammas även utanför intensivvården och vid behov flyttas dit för fortsatt utredning. Om varje akutsjukhus identifierar en ytterligare möjlig donator från andra avdelningar skulle antalet donatorer kunna öka med omkring 20 till 30 procent, enligt Pia Löwhagen Hendén.

Arbetssättet kallas ICOD, Intensive Care to Facilitate Organ Donation. Sedan 2022 får organbevarande behandling inledas utanför intensivvården när läkarna har bedömt att patientens liv inte går att rädda. Sahlgrenska universitetssjukhusets nationella donationspärm för DBD innehåller en särskild ICOD-bilaga för möjliga organdonatorer utanför intensivvården. Spanien använder metoden i stor omfattning och där identifieras drygt 40 procent av donatorerna utanför intensivvården. I Sverige pågår införandet på landets akutsjukhus.

Organbevarande behandling regleras i transplantationslagen och får normalt pågå i högst 72 timmar från beslutet att inte inleda eller fortsätta livsuppehållande behandling. Vid särskilda skäl får behandlingen fortsätta ytterligare en kort tid. Regeringen angav i propositionen bakom reglerna att åtgärderna endast får användas om de inte kan vänta till efter döden, inte orsakar mer än ringa smärta eller skada och inte hindrar vård som ges för patientens egen skull.

Pia Löwhagen Hendén framhåller att livräddande behandling alltid ska prioriteras. Frågan om donation ska enligt henne väckas först när ansvariga läkare har konstaterat att patienten inte kan räddas. Hon pekar samtidigt ut bristen på intensivvårdsplatser och behovet av utbildning om donation bland personal utanför intensivvården som utmaningar för ett bredare införande.

Behovet av organ är fortsatt större än tillgången. Socialstyrelsen uppgav att omkring 780 personer väntade på en organtransplantation den 1 januari 2026. Organisationen MOD – Mer organdonation uppgav att 26 personer avled under 2025 medan de stod på väntelistan. Ytterligare 57 personer togs permanent bort från väntelistan utan att ha fått ett organ, oftast efter att deras hälsotillstånd försämrats så mycket att transplantation inte längre var möjlig.

Under 2025 transplanterades 835 organ i Sverige. Av dessa kom 720 från avlidna donatorer och 115 från levande donatorer. En organdonator kan rädda livet på upp till åtta personer. Fram till den 10 augusti 2026 hade 144 personer blivit organdonatorer. Antalet minskade något under föregående år men ligger enligt Anna Forsberg, sjuksköterska och professor i vårdvetenskap vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus, fortfarande högt jämfört med utvecklingen under den senaste tioårsperioden.

Levande donation spelar samtidigt en betydande roll vid framför allt njurtransplantationer. Karolinska universitetssjukhuset uppgav att 111 av Sveriges 512 njurtransplantationer under 2024 genomfördes med njurar från levande donatorer, motsvarande 22 procent. År 2011 var motsvarande antal 184 av 435 transplantationer, eller 42 procent.

Omkring 1,9 miljoner personer är registrerade i donationsregistret och 80 procent av dem har angett att de vill donera organ efter sin död. Pia Löwhagen Hendén bedömer att många som inte registrerat något ställningstagande skjuter upp beslutet trots att registrering kan göras via 1177 med bank-id. Anna Forsberg pekar även på psykologiska hinder och en ovilja att tala om döden. Hon uppger också att föreställningar om hur kroppen behandlas vid donation kan påverka människors inställning och att personer ibland ändrar uppfattning efter information om hur ingreppet genomförs.

Sverige tillämpar förmodat samtycke. En person kan därför bli donator även utan en positiv registrering, så länge personen inte har registrerat ett nej eller uttryckligen motsatt sig donation inför sina närstående. Om den avlidne saknas i donationsregistret behöver vården försöka klarlägga personens inställning tillsammans med de närstående.

Pia Löwhagen Hendén uppger att sådana samtal kan ta allt från någon minut till flera dagar eftersom de sker när närstående befinner sig i akut sorg och först kan behöva förstå att personen redan har avlidit eller inte kommer att överleva. Vården har samtidigt sett en ökning av fall där närstående tolkar den avlidnes inställning som negativ. Sedan 2020 har den andelen enligt Pia Löwhagen Hendén tredubblats.

Donationsvården har förändrats under senare år. Tidigare krävdes i praktiken donation efter hjärndöd medan hjärtat fortfarande slog, så kallad DBD, Donation after Brain Death. Sedan 2018 genomförs även donation efter cirkulationsstillestånd, DCD, Donation after Circulatory Death. De vanligaste tillstånden bakom möjlig organdonation, däribland stora hjärnblödningar, traumatiska skallskador och hjärtstopp, har samtidigt blivit mindre vanliga i takt med utvecklad behandling och förebyggande vård, enligt Pia Löwhagen Hendén.

Organisation för Organdonation, OFO Mellansverige, har enligt Akademiska sjukhuset etablerats tillsammans med Region Stockholm för att samordna donationer från avlidna. Transplantationskoordinatorer följer där donationsprocessen från identifiering av donator fram till transplantation.