Nya satsningar på invasivt ostron

Det invasiva stillahavsostronet har på drygt två decennier etablerat sig längs stora delar av den svenska västkusten. Arten, som först rapporterades i stora mängder i Bohuslän sommaren 2007, finns numera från Strömstad och söderut till Malmö. Forskare och myndigheter bedömer att det inte längre är realistiskt att få bort ostronen från områden där de redan är väl etablerade.

Stillahavsostronet, även känt som japanskt jätteostron, förändrar marina miljöer genom att bilda rev på mjuka bottnar. Det missgynnar arter som lever nedgrävda i sand, samtidigt som arter som behöver hårda underlag, exempelvis blåmusslor, kan gynnas. Ostronen bidrar även till att rena vattnet, vilket enligt forskare kan minska effekterna av övergödning.

Enligt Svenja Hess, projektledare inom vattenbruk och invasiva arter vid IVL Svenska Miljöinstitutet, finns det i dagsläget inget som tyder på att arten tränger undan de inhemska ostronen. Hon säger att de två arterna lever på olika djup och att det inte verkar som att de konkurrerar om samma föda, men att mer forskning behövs.

De vassa skalen har samtidigt blivit ett problem för badgäster eftersom många skär sig på dem. Ostronen har också visat sig tåla högre temperaturer, något som enligt Svenja Hess gör att de anpassar sig väl till klimatförändringar.

I stället för att fokusera på utrotning pågår nu flera initiativ för att öka användningen av arten. Ostron innehåller bland annat protein, vitamin B12, jod, selen och zink. Trots att beståndet uppskattas till omkring 30 000 ton tas endast cirka 6 ton per år tillvara, enligt Åsa Strand, marin naturvårdsförvaltare vid Länsstyrelsen i Västra Götaland. Samtidigt importeras stora mängder ostron från andra länder.

På Torsåker gård i Upplands Väsby driver Axfoundation tillsammans med IVL Svenska Miljöinstitutet projekt för att utveckla nya användningsområden. Där testas olika sätt att tillaga ostronen, bland annat genom stekning, som ingrediens i kroppkakor och som pulver i smakförstärkare.

Anna Henning Moberg, verksamhetschef på Torsåker gård, säger att arbetet handlar om att hitta metoder som gör det möjligt att använda stora mängder ostron utan att försämra smak eller kvalitet. Projektet omfattar även utveckling av metoder för skörd, separation av skal och kött samt rengöring av råvaran.

En av de frågor som lyfts fram gäller rätten att skörda ostronen. Eftersom markägaren har rättigheterna till ostronfiske krävs tillstånd för den som vill samla in dem. Åsa Strand säger att situationen hade varit enklare om undantag från markägarrätten införts när arten etablerade sig i Sverige. Hon uppger att det i dag finns motsättningar mellan olika intressen, bland annat från aktörer som redan bedriver kommersiell verksamhet.

Åsa Strand, som medverkat i en kokbok om ostron, beskriver arten som havets falukorv. Hon säger att det är en betydande proteinkälla som redan finns tillgänglig och att det, mot bakgrund av behovet av livsmedelsberedskap, innebär ett slöseri att inte använda den.

Även skalen undersöks som råvara. I Axfoundations materialverkstad testas möjligheter att använda dem bland annat som markmaterial eller i porslinstillverkning. Patrik Isacsson, materialutvecklare på Axfoundation, säger att eftersom skalen utgör en stor del av ostronet finns ett intresse av att hitta användningsområden även för dem.

Bakgrunden till artens etablering i svenska vatten går tillbaka till 1960-talet, då europeiska ostronbestånd drabbades hårt av parasiter. Ostronodlare började då använda stillahavsostron, som är mer motståndskraftiga. Forskare bedömer att de första exemplaren som nådde Sverige sannolikt kom som larver från danska odlingar i Kattegatt och Skagerrak under hösten 2006.

Arten har visat stor motståndskraft mot varierande miljöförhållanden och kan även klara lägre salthalter. Forskare bedömer därför att det finns möjlighet att den fortsätter sprida sig vidare in i Östersjön. I Sverige äts både europeiska platta ostron och stillahavsostron, men omkring 95 procent av den årliga konsumtionen på cirka 30 ton importeras från utlandet.