Nya fregatter ska tredubbla Sveriges marina luftvärn

Sverige har tecknat kontrakt om fyra franska FDI-fregatter i den nya Luleåklassen. Försvarets materielverks generaldirektör Mikael Granholm och Naval Groups vd Pierre-Eric Pommellet undertecknade avtalet den 31 augusti ombord på en fransk fregatt vid Skeppsbron i Stockholm. Kontraktet är värt omkring 47 miljarder kronor och omfattar utöver fartygen även utbildningssystem, reservdelar och annan tillhörande materiel.

Leveranserna är planerade till perioden 2030–2034. HMS Luleå ska enligt Försvarets materielverk levereras 2030, följd av HMS Norrköping 2032, HMS Trelleborg 2033 och HMS Halmstad 2034. Naval Group blir huvudsystemintegratör och fregatterna ska levereras som kompletta fartygssystem färdiga att tas i drift. Regeringen har uppgett att leveranstid och leveranssäkerhet vägde tungt i valet och att Sverige därför inriktade sig på ett redan färdigutvecklat fartygssystem som befinner sig i produktion.

Överbefälhavare Michael Claesson försvarar satsningen och framhåller att fregatterna ger Sverige en luftvärnsförmåga som landet hittills har saknat. Michael Claesson uppger att systemen ska ha särskilt god verkan mot ballistiska robotar och samtidigt kunna möta lufthot på flera olika höjdnivåer. Han hänvisar bland annat till Rysslands användning av ballistiska robotar mot Ukraina, där robotattacker också har kombinerats med stora mängder drönare och flygbomber.

Den svenska versionen ska enligt Försvarets materielverk utrustas med luftvärnsrobotarna Aster 30 och CAMM-ER. Därutöver ska svenska system som RBS15, Torped 47, Giraffe 1X, 57- och 40-millimeterskanoner samt Trackfire integreras. Försvarsminister Pål Jonson har uppgett att de fyra fregatterna väntas tredubbla Sveriges nuvarande luftvärnsförmåga. Frankrikes försvarsdepartement har angett kontraktsvärdet till 4,3 miljarder euro och beskrivit samma ökning av den svenska marinens luftförsvarskapacitet.

Michael Claesson uppger också att fregatternas ledningssystem ska kunna hantera hybrida hot som luftburna, vattenburna och sjöburna drönare. Fartygens förmågor ska kunna kopplas samman med bland annat Flygvapnets system inom det som Nato benämner Integrated Air and Missile Defence, där olika sensorer och vapensystem används gemensamt mot flera typer av hot.

Försvarsmakten uppger att fregatterna ska kunna bära en ombordbaserad helikopter som bland annat kan användas för ubåtsjakt. Fartygen får också större besättningskapacitet än dagens svenska örlogsfartyg, vilket enligt Försvarsmakten ska ge längre uthållighet. Marinchef Johan Norlén har uppgett att Sveriges medlemskap i Nato innebär att marinen, utöver att hävda svensk territoriell integritet, ska skydda transporter till Sverige och allierade samt kunna bidra till alliansens behov även utanför Sveriges direkta närområde.

Professorn Hans Liwång vid Försvarshögskolan är kritisk till inriktningen och hade föredragit fler och mindre enheter för Östersjön. Hans Liwång bedömer att fartygens skydd är starkt men inte fullständigt och att en motståndare som koncentrerar sina resurser mot fregatterna kan slå ut ett eller flera fartyg tidigt i ett krig. Han anser att ett större antal utspridda enheter skulle minska sårbarheten.

Hans Liwång pekar även på att fregatterna behöver återkommande kontakt med land för att fylla på robotar. Han anser dessutom att uppgiften att skydda sjöfarten till och från Östersjön redan kan lösas inom Nato av länder som har fregatter i sina flottor. Trots invändningarna anser Hans Liwång att Sverige i det nuvarande läget har få andra alternativ eftersom arbetet med fregattspåret har förberetts under flera år.

Den franska fregatten FS Amiral Ronarc’h har under veckan legat i centrala Stockholm. Fartyget är omkring 120 meter långt och är utrustat med Sea Fire-radar. Thales uppger att radarn har fyra fasta AESA-antenner och samtidigt kan genomföra luftspaning, ytspaning och eldledning med täckning runt hela fartyget.

Det franska alternativet valdes efter en konkurrensutsatt utvärdering där även Babcock deltog med Arrowhead 120 tillsammans med Saab och spanska Navantia erbjöd ALFA 4000. Pål Jonson har tidigare beskrivit den beräknade kostnaden som något över 10 miljarder kronor per fartyg beroende på vilken utrustning och vilka system som integreras.

I samband med kontraktsskrivningen den 31 augusti undertecknade Pål Jonson och Frankrikes försvarsminister Catherine Vautrin även ett separat ramavtal om samarbete inom operativa frågor, försvarsmateriel och industriell utveckling. Regeringen har meddelat att produktionen av fregatterna och utbildningen av Försvarsmaktens personal nu kan inledas. Samma dag höll statsminister Ulf Kristersson och Frankrikes president Emmanuel Macron anföranden i Stockholm om fartygsaffären och det bilaterala försvarssamarbetet.