Ny väggmålning lyfter masugnens historia i Luleå

En ny offentlig konstgestaltning i Svartöstaden i Luleå uppmärksammar SSAB:s masugn och områdets industrihistoria. Verket skapades av konstnären Fanny Felicia Svanberg, som själv är uppvuxen i stadsdelen nära masugnen och tidigare har illustrerat barnböcker om bland annat järnverk, gruvor och isbrytare. Hon beskriver masugnen som ett starkt kännetecken för Luleå och uppger att hon länge haft ett särskilt intresse för den.

Svartöstadens Hembygdsförening har drivit projektet sedan 2024. Enligt föreningen fotograferades målningen av masugnen och överfördes därefter till metallskärmar som monterades på en brandvägg nära kolonilotterna vid Blackis, i området kring Laxgatan, Skeppargatan och Sjöfartsgatan. Verket blev färdigt i slutet av augusti och invigdes den 29 augusti. Därefter överlämnades det som en gåva till Luleå kommun och ingår i kommunens offentliga konst.

Projektets totala kostnad uppgår till 100 000 kronor. Luleå kommun har bidragit med 30 000 kronor. Även Region Norrbotten och flera företag har varit med och finansierat satsningen. Svartöstadens Hembygdsförening uppger att målet är att sprida kunskap om stadsdelen, bevara områdets kulturarv och locka både Luleåbor och besökare till Svartöstaden.

Lena Fors från Svartöstadens Hembygdsförening framhåller masugnen som en del av kulturarvet i området. Svartöstaden är klassad som riksintresse för kulturmiljövården. Länsstyrelsen Norrbotten pekar bland annat ut rutnätsplanen från 1900, den ursprungliga kvartersindelningen, arbetarbebyggelsen och kopplingen till de närliggande industrianläggningarna som viktiga kulturhistoriska värden. Enligt Länsstyrelsen Norrbotten går det även att se spår i bebyggelsen från etableringen av det statliga stålverket NJA 1940.

SSAB:s anläggning i Luleå har i dag masugnsbaserad stålproduktion och en råstålskapacitet på 2,3 miljoner ton per år. SSAB uppger att masugn 3 producerade 31,5 miljoner ton råjärn mellan 2000 och 2015. Företaget planerar att ersätta den nuvarande masugnsbaserade produktionen med ett nytt integrerat elektrostålverk med ljusbågsugnar. Det befintliga masugnssystemet ska enligt SSAB avvecklas när den nya anläggningen tas i bruk.

Samtidigt pågår en politisk diskussion om kommunens utgifter för offentlig konst. Luleå kommun har hittills under 2026 lagt tre miljoner kronor på offentlig konst genom principen att en procent av kostnaden vid nybyggnation ska användas till konstnärlig gestaltning. Kommunalrådet Carina Sammeli (S) vill att mer pengar ska avsättas, medan Sverigedemokraterna vill minska kostnaderna kraftigt och avskaffa enprocentsmålet.

Joas Funck, ordförande för Sverigedemokraterna i Luleå, anser att principen kan leda till konstinköp för summor som partiet bedömer som orimliga. Frågan har även behandlats politiskt tidigare. Luleå kommuns infrastruktur- och servicenämnd beslutade den 16 oktober 2025 att rekommendera kommunfullmäktige att avslå Sverigedemokraten Dexter Krokstedts motion om att slopa enprocentsmålet. Motionen väcktes i kommunfullmäktige den 18 november 2024.

Enprocentsprincipen har använts i Sverige sedan 1937. Boverket beskriver den som en finansieringsprincip där minst omkring en procent av en budget avsätts till konstnärlig gestaltning i samband med offentliga miljöer. Statens konstråd uppger att Gotland 1957 blev den första svenska kommunen som införde principen och att 41 procent av landets kommuner i dag använder den, även om beräkning och tillämpning skiljer sig mellan kommunerna.

I flera kommuner i Norrbotten ser finansieringen av offentlig konst olika ut. Arvidsjaurs kommun avsatte 300 000 kronor för utsmyckning i samband med den nya sport- och simhallen. För 2026 finns där även 112 000 kronor till offentlig utsmyckning som bland annat blommor och julbelysning, 260 000 kronor till kulturarrangemang och kulturbidrag samt ett litteraturpris på 30 000 kronor.

En annan kommun har 1,3 miljoner kronor avsatta för offentlig utsmyckning under 2026 och hade vid uppgifternas sammanställning genomfört investeringar på 462 000 kronor. Budgeten är större än normalt på grund av bland annat nybyggnationer. En kommun som tillämpar enprocentsregeln arbetar samtidigt med nya riktlinjer för hur principen ska användas och finansieras, med ambitionen att de ska börja gälla nästa år. Där hade ingen offentlig konst eller utsmyckning köpts in under 2026.

I en kommun saknas en särskild budget för konst och kultur eftersom kostnaderna är fördelade mellan flera förvaltningar, verksamheter och konton. En annan kommun har en fast investeringsram på 81 000 kronor per år för en konstpark och en årlig budget på 100 000 kronor för inköp av offentlig konst till konsthallen. Där används också enprocentsregeln vid ny- och ombyggnationer.

På annat håll pågår två konstprojekt med budgetar på 200 000 kronor respektive en miljon kronor, samtidigt som verksamheten Ung får 30 000 kronor per år. Inom området som omfattas av Gruvstadsparksavtal 2 har 21 miljoner kronor avsatts, motsvarande en procent av kontraktssumman.

I Kiruna gör den pågående stadsomvandlingen att kostnaderna för offentlig konst är relativt höga, samtidigt som kommunen saknar en ordinarie budget för området. Kommunen köper dessutom varje år ett verk av Kirunastipendiaten för 40 000 kronor. Hittills under 2026 hade Kiruna använt 308 000 kronor.

Ytterligare en kommun saknar budget för inköp av offentlig konst och hade inte gjort några inköp under 2026. Under perioden 2017–2025 avsattes däremot 30 000 kronor per år till ett internationellt eller nationellt konstnärsresidens, och mellan 2023 och 2026 arrangerades utställningar med residenskonstnärernas verk. En annan kommun har 300 000 kronor per år avsatta för konst och offentlig utsmyckning och hade under 2026 investerat 380 000 kronor i ett konstverk till en simhall. Ytterligare en kommun hade ingen budget för offentlig konst under året. Arjeplog, Pajala och Gällivare hade inte lämnat svar på frågorna.