NPF-elever halkar efter – Finland visar stora skillnader

Skillnaden i gymnasieresultat mellan elever med och utan neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är stor i Sverige. En färsk studie visar att 58 procent av eleverna med NPF inte tar gymnasieexamen, medan motsvarande andel bland elever utan NPF är 24 procent. Riksdagens utbildningsutskott har samtidigt redovisat att 64 procent av eleverna med diagnostiserad NPF som avslutade årskurs 9 våren 2024 var inskrivna på ett nationellt gymnasieprogram samma höst. Bland elever utan NPF var andelen 89 procent.

Även behovet av stöd skiljer sig tydligt mellan grupperna. Riksdagens utbildningsutskott redovisade att 44,5 procent av eleverna med NPF hade fått särskilt stöd någon gång under årskurs 7–9, jämfört med 8,1 procent av eleverna utan NPF. Bland eleverna med NPF hade 48,4 procent av pojkarna och 39,7 procent av flickorna fått sådant stöd.

Camilla Svens-Liavåg, universitetslektor i specialpedagogik vid Åbo Akademi, beskriver de svenska resultaten som mycket allvarliga och anser att andelen elever med NPF som inte klarar gymnasiet är ett underkännande av det svenska undervisningssystemet. Hon framhåller att barn i Finland som hamnar efter får stöd tidigt.

I Finland är utbildning på andra stadiet obligatorisk och motsvarar det svenska gymnasiet. Eleverna kan i huvudsak välja mellan ett allmänbildande och teoretiskt gymnasium och en mer praktiskt inriktad yrkesutbildning. Statistikcentralen i Finland uppger att omkring sju procent inte fullföljer utbildning på andra stadiet, men någon motsvarande särskild statistik för elever med NPF finns inte.

Statistikcentralen fastställde att 2,6 procent av eleverna i den allmänbildande gymnasieutbildningen avbröt sina studier helt under läsåret 2023/2024. Inom den grundläggande yrkesutbildningen var motsvarande andel 9,9 procent. Av de 61 700 elever som avslutade årskurs 9 i Finland under 2024 fortsatte 53 procent till gymnasium och 40 procent till yrkesutbildning. Sju procent gick vidare till förberedande utbildning och omkring en procent fortsatte inte i någon av dessa utbildningsformer.

Camilla Svens-Liavåg uppger att elever med svårigheter efter grundskolan ofta väljer en praktisk yrkesutbildning. Hon beskriver stödet för lärande inom den finländska yrkesutbildningen som väl etablerat, medan motsvarande synsätt inom gymnasiet har utvecklats först under senare år. Tidigare har utgångspunkten enligt Camilla Svens-Liavåg i större utsträckning varit att elever i den teoretiska gymnasieutbildningen ska klara studierna utan hjälp.

Finlands Utbildningsstyrelse anger att elever inom yrkesutbildningen har rätt till det stöd som behövs under hela studietiden för att nå examenskraven. Stödet kan bland annat bestå av stödundervisning samt stöd och handledning från undervisnings- och handledningspersonal. Systemet för stöd för lärande reformerades i gymnasieutbildningen den 1 augusti 2025 och i yrkesutbildningen den 1 augusti 2026. Finlands Utbildningsstyrelse uppgav att förändringarna syftade till att lägga större vikt vid tidiga och rättidiga stödinsatser.

Camilla Svens-Liavåg beskriver samtidigt en avvägning mellan stöd under gymnasiestudierna och kraven i studentexamen. Gymnasiet avslutas med nationella studentskrivningar. Studentexamensnämnden i Finland anger att elever bland annat vid dyslexi, sjukdom eller funktionsnedsättning kan ansöka om särskilda arrangemang. Det kan exempelvis handla om förlängd provtid, separat provlokal, större bildskärm eller vissa hjälpmedel.

Frågan om stöd i finländska gymnasier har också varit föremål för forskning. Åbo Akademi uppger att Camilla Svens-Liavåg tillsammans med Kaisa Pihlainen, Emmi Kujala, Inka Turunen och Kristina Ström publicerade en rapport 2025 om likvärdigt stöd för lärande i finländska gymnasier. Rektorer användes som forskningsgrupp för att kartlägga stödpraktiker, resurser, begränsningar och utvecklingsbehov. Camilla Svens-Liavåg disputerade i specialpedagogik vid Åbo Akademi den 7 juni 2024 med avhandlingen Bedömning i fokus för skolans pedagogiska uppdrag.

André Sourander, professor i barnpsykiatri vid Åbo universitet och adjungerad professor i psykiatri vid Columbia University, bedömer att den relativa skillnaden mellan elever med och utan NPF sannolikt är ungefär densamma i Finland. André Sourander uppger att skolavhopp även där har samband med neuropsykiatriska diagnoser och inlärningssvårigheter, men att beteendeproblem påverkar skolframgången mer än själva diagnosen och att även psykosociala faktorer behöver vägas in.

André Sourander anser att skolan så långt som möjligt behöver anpassas efter barnens behov och att åtgärder bör sättas in snabbt när problem med skolnärvaron uppstår. Hans forskningsområden omfattar enligt Åbo universitet bland annat barn- och ungdomspsykiatri, epidemiologi och interventionsstudier.