Larven från Danmark rycker närmare Sverige

Bekämpningen av ekprocessionsspinnaren pågår sedan i onsdags på Amager i Köpenhamn, bara ett kort avstånd från Malmö. Efter att arten först påträffades vid Artillerivej den 7 juli 2026 har Köpenhamns kommun successivt utökat insatserna. Den 16 juli meddelade kommunens klimat-, miljö- och teknikförvaltning att larver och bon även hade hittats i ytterligare fem områden vid Amager Fælled och Artillerivej. Kommunen uppdaterar kartan över fyndplatser dagligen och lämnar en ny lägesrapport varje vecka. Samtidigt används fjärilsfällor i ekar, nyplanterade ekar kontrolleras och staden köper endast träd från områden där arten inte har registrerats.

Under den senaste veckan har antalet angripna ekar på Amager justerats upp flera gånger, från tre till omkring 90 träd. Köpenhamns kommun har anlitat serviceföretaget Rentokil, som dammsuger upp larverna innan de bränns. Enligt Rentokils chef Tonni Donovan väntas arbetet ta mellan två och tre veckor, även om det finns en risk att enstaka larver undgår upptäckt. Han uppger också att personer utan skyddsutrustning bör hålla avstånd, men att det går att komma närmare så länge det inte blåser. Donovan beskriver spridningen som snabb och jämför den med coronaviruset. Han anser samtidigt att benämningen larven från helvetet är tillspetsad, även om han har förståelse för att arten bekämpas.

Ekprocessionsspinnaren har fått sitt rykte eftersom de mikroskopiska håren kan orsaka kraftig klåda och allergiska reaktioner. Styrelsen for Grøn Arealomlægning og Vandmiljø uppger att en enda larv kan bära upp till 60 000 allergiframkallande hår som kan spridas med vinden. Giftinformationscentralen beskriver att exponering kan ge stickningar, rodnad, svullnad och ibland blåsor, med besvär som kan uppstå inom några timmar och kvarstå från någon dag upp till en vecka. Svendborgs kommun uppger dessutom att håren kan finnas kvar i övergivna bon och i området runt träden även efter att larverna lämnat platsen. Syddjurs kommun beskriver fullvuxna larver i juli som tre till fyra centimeter långa och framhåller att arten under larvstadiet är knuten till ekar.

I Danmark bedömer experter att arten främst har spridits via inköpta ekträd. Den upptäcktes först på Fyn 2024, vilket ledde till bland annat stängda skolor och krismöten. Styrelsen for Grøn Arealomlægning og Vandmiljø har nu kallat berörda myndigheter till ett samordningsmöte och Naturstyrelsen har upprättat beredskap för statligt ägda skogar och naturområden. Köpenhamns universitet uppger samtidigt att ekprocessionsspinnaren inte klassas som en invasiv art när den sprider sig naturligt inom Europa och inte heller är en karantänskadegörare. Universitetet anger att uppsugning, värmebehandling, biologisk behandling och avspärrning kan användas beroende på riskbedömningen samt att väderförhållandena under larvernas utveckling har större betydelse för populationens utveckling än naturliga fiender, även om omkring 40 insektsarter, sex fågelarter samt fladdermöss och möss är kända fiender.

I Odense har kommunen anlitat tre företag för bekämpningen. Där används dammsugning, skumbehandling och borttagning av bon samtidigt som allmänheten avråds från att vistas i vissa drabbade områden i stadens sydöstra delar. Odense kommun uppger också att äggen läggs direkt på ekarnas grenar medan bona används när larverna samlas och ömsar hud.

Didrik Vanhoenacker, biolog vid Naturhistoriska riksmuseet, bedömer att det bara är en tidsfråga innan arten når Sverige. Han framhåller samtidigt att honorna verkar vara relativt hemkära. Enstaka fjärilar har tidigare observerats i Sverige, senast 2018, men det har då handlat om hanar och därför har inga larver etablerats. Om honor börjar ta sig över Öresund ökar sannolikheten för att arten når Sverige inom några år. SLU-professorn Christer Björkman uppger att ekprocessionsspinnaren tidigare har upptäckts vid sex tillfällen i Sverige, med fynd i Skåne och Halland sedan det första svenska fyndet 2004. Han bedömer att införsel via importerade växter utgör en större etableringsrisk än enstaka fjärilar som flyger över sundet. Enligt Björkman kan honor flyga omkring två mil och hanar omkring tio mil, men arten måste överleva minst en generation och lägga ägg för att etablera en reproducerande population i Sverige.