Lars Appelvik gör tredje försök till resning

Lars Appelvik, 53, har lämnat in en tredje resningsansökan till Högsta domstolen efter domen för de allvarliga brotten i Rönnäs utanför Vilhelmina 2014. Han har avtjänat sitt fängelsestraff men har under hela rättsprocessen hävdat att han var oskyldig och inte befann sig på brottsplatsen när den dödliga misshandeln och våldtäkten ägde rum.

Den nya ansökan bygger bland annat på material som Appelvik fått tillgång till efter överklaganden i domstol. Advokaten Marko Tuhkanen anser att uppgifterna visar att väsentligt utredningsmaterial inte redovisades under rättegången och att Appelvik därför inte fick en rättvis prövning. Tuhkanen och juridikprofessorn Minna Gräns använder i skrivelsen till Högsta domstolen formuleringar om tjänstefel och tjänsteförseelse.

En central del gäller telefontrafiken i samband med brotten. Offrets sambo, som själv utsattes för grov misshandel och våldtäkt, ringde SOS efter händelsen. Under rättsprocessen fanns frågetecken kring vilka samtal som hade ringts från parets och andra personers telefoner och hur telefonerna hade använts. Hovrätten konstaterade i sin dom att en mer fullständig utredning av dessa omständigheter hade kunnat underlätta bedömningen av målet.

Mejl som senare blivit tillgängliga visar att polisen i Umeå hämtade in telefonlistor från parets telefoner och skickade materialet till Polisens nationella operativa avdelning, Noa. Någon analys av listorna presenterades dock inte i domstolen och orsaken till det är oklar. Marko Tuhkanen bedömer att materialet kan innehålla uppgifter som talar för Appelviks oskuld och har utvecklat den argumentationen i den nya resningsansökan.

Försvarets egen granskningsgrupp har bestått av Marko Tuhkanen, tidigare kriminalkommissarien Bo Åström och juridikprofessorn Minna Gräns. Gruppen har gått igenom utredningsmaterialet och genomfört en egen rekonstruktion av händelseförloppet. Produktionsbolaget Alaska Film & TV har uppgett att dokumentärgranskningen av Rönnäsfallet omfattade både sådana rekonstruktioner och en ny genomgång av utredningen tillsammans med de tre.

Bo Åström har efter gruppens arbete uppgett att Appelvik genomförde sammanlagt 27 telefonsamtal eller sms mellan klockan 00.00 och 01.20 under den period som gruppen bedömde som central för brotten. Den uppgiften har senare använts i försvarets argumentation för att få målet prövat på nytt.

Högsta domstolen har tidigare avslagit två resningsansökningar från Appelvik. Den första ansökan avslogs 2020 sedan domstolen bedömt att han inte hade visat någon omständighet som kunde ge anledning till resning. Den andra ansökan omfattade 42 sidor och tog bland annat upp att en medåtalad man, som tidigare hade pekat ut Appelvik, senare drog tillbaka sitt erkännande och uppgav att han hade tagit på sig brottet för att skydda en närstående eller annan person.

Överåklagare Mats Svensson, som arbetar med bedömningar av resningsärenden, uppgav 2023 att han vid den tidpunkten inte ansåg att Appelvik hade presenterat några nya omständigheter som gav skäl för en ny prövning. Högsta domstolens regler innebär att nya omständigheter eller bevis till en dömd persons förmån i regel måste göra det sannolikt att utgången hade blivit en annan om materialet varit känt vid den ursprungliga prövningen. Vid resning till den dömdes förmån krävs däremot inte någon giltig ursäkt för att materialet inte fördes fram tidigare.

Brotten inträffade i november 2014 i byn Rönnäs i Vilhelmina kommun. En 56-årig man misshandlades så svårt att han senare avled, samtidigt som hans sambo utsattes för grov misshandel och våldtäkt. Kammaråklagare Stina Westman ledde den ursprungliga rättsprocessen och uppgav i november 2014 att tre män hade begärts häktade misstänkta för bland annat mord och grov våldtäkt.

Lycksele tingsrätt dömde i september 2015 två av männen till två respektive tio års fängelse. Efter fortsatt prövning dömdes de båda för bland annat grovt vållande till annans död, grov misshandel och grov våldtäkt av offrets sambo. Hovrätten bestämde straffen till elva års fängelse för båda, vilket innebar en särskilt stor straffskärpning för den man som nu söker resning. Den tredje mannen dömdes för viss delaktighet i brottsligheten.

Fallet har fortsatt att vara omdiskuterat eftersom det saknas teknisk bevisning som binder de två männen till brottsplatsen och eftersom offrets sambo inte kunde identifiera dem. Tolv år efter händelsen fortsätter Lars Appelvik att hävda att han dömdes felaktigt. Marko Tuhkanen anser att de uppgifter som nu har kommit fram visar på så allvarliga brister i utredningen att domen bör rivas upp.