Kroatiens krav försvårar Montenegros väg mot EU

Montenegro står inför flera olösta konflikter med grannlandet Kroatien samtidigt som regeringen försöker slutföra förhandlingarna om medlemskap i Europeiska unionen. Tvister om krigsbrott, försvunna personer, egendom och ett historiskt segelfartyg ingår i de frågor som Kroatien kräver att Montenegro hanterar före ett medlemskap.

Kroatiens premiärminister Andrej Plenković meddelade den 22 oktober att landet har presenterat sammanlagt åtta frågor som behöver lösas. Han konstaterade samtidigt att Montenegro har gjort framsteg i två av frågorna genom beslut om ett minnesmärke vid ett tidigare fångläger och namnbyte på en simhall.

Montenegro har förhandlat om EU-medlemskap sedan 2012 och har som mål att ansluta sig under 2028. Landet har drygt 600 000 invånare och har hittills preliminärt avslutat 21 av de totalt 33 förhandlingskapitlen. Kroatien, som blev EU-medlem 2013, har framfört krav som huvudsakligen har sin bakgrund i krigen i det tidigare Jugoslavien under 1990-talet.

En central fråga gäller fånglägret Morinj vid Montenegros kust. Hundratals kroater hölls frihetsberövade där under 1991 och 1992. Kroatien kräver ersättning till tidigare fångar och rättsliga åtgärder mot personer som begått brott mot civila i lägret.

Advokaten Zdravko Begović, som företrätt många av de tidigare fångarna, har uppgett för Radio Free Europe/Radio Liberty att de mål han arbetat med har avgjorts genom lagakraftvunna beslut och att ersättningarna har betalats. Enligt Zdravko Begović har vissa tidigare fångar däremot vänt sig till Europadomstolen eftersom de ansett att ersättningsbeloppen varit för låga.

Montenegros regering beslutade den 19 oktober 2026 att i efterhand godkänna en minnesplakett vid det tidigare lägret. Plaketten sattes upp den 10 oktober 2022 och får enligt regeringsbeslutet vara kvar och underhållas på sin nuvarande plats.

Vid den ursprungliga ceremonin deltog Montenegros dåvarande utrikesminister Ranko Krivokapić och försvarsminister Raško Konjević. Även Kroatiens utrikesminister Gordan Grlić Radman och veteranminister Tomo Medved närvarade när minnesmärket avtäcktes.

En annan konflikt har gällt namnet på en simhall i kuststaden Kotor. Anläggningen hade tidigare namn efter Zoran Gopčević, även känd som Jimmy Gopčević, som levde mellan 1955 och 2000. Han var en framstående vattenpolospelare med både OS-silver och VM-brons bland sina meriter, men tjänstgjorde också som lägervakt i Morinj.

Kroatien har därför krävt att simhallen ska byta namn. Montenegros parlament har därefter godkänt en lagändring som innebär att idrottsanläggningar endast får uppkallas efter personer som varit avlidna i minst 40 år. Under den senaste veckan har anläggningen fått namnet Petar II Petrović-Njegoš, efter en montenegrinsk ledare från 1800-talet.

Ytterligare en olöst fråga gäller det tremastade segelfartyget Jadran, som byggdes 1930 och tidigare tillhörde den jugoslaviska flottan. Fartyget hade sin bas i Split, i dagens Kroatien, men befann sig för reparation i Tivat, i dagens Montenegro, när kriget bröt ut 1991.

Jadran används numera som skolfartyg av Montenegro. Kroatien bestrider dock Montenegros rätt till fartyget och gör anspråk på äganderätten.

Den 9 oktober 2026 träffades representanter för ländernas särskilda kommissioner i Zagreb för att diskutera Jadran och fördelningen av det tidigare Jugoslaviens militära tillgångar. Mötet leddes av Kroatiens utrikesminister Gordan Grlić Radman och Montenegros försvarsminister Dragan Krapović.

Någon slutlig överenskommelse nåddes inte. Montenegros försvarsministerium meddelade efteråt att landet vidhåller sin uppfattning om äganderätten till Jadran, men att ytterligare förhandlingar och granskning av dokumentation behövs.

Kroatien har också krävt ökat samarbete kring personer som fortfarande är försvunna efter kriget. Andrej Plenković preciserade den 22 oktober att det handlar om 14 saknade personer. Han tog även upp en olöst gränsfråga, medan äldre tvister om kroatisk egendom i Montenegro fortfarande ingår bland de frågor som länderna behöver hantera.

Vid ett bilateralt möte den 22 oktober diskuterade Andrej Plenković dessa frågor med Montenegros premiärminister Milojko Spajić. Samtalet ägde rum i samband med Berlinsprocessens toppmöte i Montenegro och behandlade särskilt två delar av EU-förhandlingarna.

Det ena området var kapitel 23 om rättsväsendet och grundläggande rättigheter. Det andra var kapitel 31, som omfattar utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.

Andrej Plenković presenterade även Kroatiens krav för övriga EU-ledare vid unionens toppmöte i Bryssel tidigare i oktober.

Frågorna har också tagits upp inom det parlamentariska samarbetet mellan EU och Montenegro. Den kroatiska Europaparlamentarikern Sunčana Glavak föreslog i oktober ändringar i ett utkast till rekommendationer från den gemensamma parlamentariska kommittén. Förslaget går ut på att de olösta bilaterala frågorna uttryckligen ska omfattas av anslutningsprocessen och vara lösta före medlemskapet. Ändringsförslagen redovisades av tidningen Vijesti den 29 oktober.

Samtidigt försöker Montenegros regering hålla uppe tempot i EU-förhandlingarna. Milojko Spajić meddelade den 12 oktober att målet är att avsluta landets tolv återstående förhandlingskapitel före utgången av 2026. Regeringen vill därefter arbeta mot att underteckna ett anslutningsfördrag under 2027.

Enligt Milojko Spajić har förberedelserna för ett sådant fördrag redan påbörjats inom EU.

Montenegros minister för Europafrågor Maida Gorčević har uppgett att regeringen före utgången av oktober lämnade in sina slutliga förhandlingspositioner för samtliga återstående tolv kapitel. Underlaget ska granskas av EU-kommissionen och medlemsländerna inför beslut om vilka kapitel som kan avslutas.

EU:s ministerråd meddelade den 12 oktober att de tre senast preliminärt avslutade kapitlen behandlar ekonomisk och monetär politik, statistik samt socialpolitik och sysselsättning. Ministerrådet framhöll samtidigt att preliminärt avslutade kapitel inte är slutgiltiga förrän parterna har nått en övergripande överenskommelse om hela anslutningsprocessen.

Den 30 juni 2026 presenterade EU-kommissionen dessutom ett underlag om de ekonomiska villkoren för ett framtida montenegrinskt medlemskap. Arbetet kopplades till unionens kommande långtidsbudget för perioden 2028–2034. Kommissionen betonade att ett medlemskap fortfarande förutsätter att Montenegro uppfyller återstående villkor.

Tysklands förbundskansler Friedrich Merz tog upp Montenegros EU-process vid Berlinsprocessens toppmöte den 22 oktober. Han framhöll att landet har gjort betydande framsteg och att Tyskland vill behålla tempot i EU:s utvidgning till västra Balkan.

Nästa besked väntas onsdagen den 4 november, när EU-kommissionen presenterar sin årliga rapport om utvidgningen. Rapporten väntas för första gången ange ett datum för när Montenegro kan bedömas vara redo för medlemskap.

Montenegro, som på montenegrinska heter Crna Gora och betyder Svarta berget, ligger vid Adriatiska havet på västra Balkan. Landet gränsar till Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Serbien, Kosovo och Albanien. Till ytan är det något större än Uppland och huvudstaden Podgorica har omkring 150 000 invånare.

Landet blev självständigt från Osmanska riket under 1800-talet och införlivades i Jugoslavien efter första världskriget. Montenegro ingick därefter i en statsunion med Serbien fram till 2006, då landet åter blev självständigt.

Montenegro ansökte om EU-medlemskap 2008 och inledde medlemskapsförhandlingarna fyra år senare. Sedan 2017 är landet även medlem i försvarsalliansen Nato.