Keir Starmer under press efter utnämning av ambassadör

Keir Starmer har avvisat avgångskrav från sitt parti, men det är i praktiken upp till hans partikamrater att avgöra hans öde. Hittills har det endast hörts ett fåtal krav på hans avgång från Labourledningen.

Traditionen inom Labourpartiet skiljer sig från Torypartiets, där det har förekommit upprepade uppror och ledarskiften. För att avsätta en ledare inom Labour krävs stöd från minst en femtedel av parlamentsledamöterna, vilket i dagsläget motsvarar 81 personer.

Inom Labour finns en större grupp medlemmar som ännu inte har tagit ställning i frågan, inklusive flera ministrar och individer som antas ha egna ambitioner att leda partiet.

Kommande torsdag hålls brittiska lokal- och regionalval, där Labour förväntas göra stora förluster. Detta kan leda till att missnöjet inom partiet ökar.

Peter Mandelson, en tidigare framstående Labourpolitiker och EU-kommissionär, utsågs till Storbritanniens ambassadör i USA i januari 2025. Han fick dock sparken på hösten efter att det framkommit att han haft en betydligt närmare relation med Jeffrey Epstein än vad han tidigare redogjort för.

Mandelson hade beskrivit sin relation med Epstein, som dömts för sexbrott, som ytlig. Utredningarna kring Epstein i USA avslöjade dock att de två hade en nära vänskap, även efter Epsteins fällande domar. Det pågår en utredning av Mandelson angående misstankar om att han under sin tid i regeringen har delat känslig information med Epstein.

Regeringen har anklagat Mandelson för att ha ljugit. Premiärminister Keir Starmer har hävdat att utnämningen av Mandelson följde alla gällande regler. Det har dock framkommit att det fanns varningar i säkerhetsprövningen för utnämningen, som ignorerades.

Flera personer har fått sparken i kölvattnet av händelserna, däribland Starmers stabschef Morgan McSweeney, den högsta tjänstemannen på utrikesdepartementet Sir Olly Robbins och flera andra tjänstemän.

Kritiken mot Keir Starmer växer och kan leda till en allvarlig förtroendekris för honom och hans regering.

Som den sjätte premiärministern i Storbritannien på ett årtionde hade Starmer som mål att återställa ordningen. Nu anklagas han för att ha begått en av de mest allvarliga politiska synderna.

Labourpartiet och Starmer vann en stor seger i valet för mindre än två år sedan, efter en turbulent period där det konservativa Torypartiet styrde landet genom att lämna EU med fem olika premiärministrar.

Starmer hade lovat stabilitet och lugn. Till skillnad från den tidigare premiärministern Boris Johnson, som hade en mer extravagant stil, framställde han sig själv som en person som alltid följer reglerna, enligt Tim Bale, professor i statsvetenskap vid Queen Mary-universitetet i London.

Han har länge fått kritik för hanteringen av den avskedade ambassadören Peter Mandelson, som har kopplingar till Jeffrey Epstein. Trots att Starmer har avfärdat anklagelser om dåligt omdöme och avskedat flera medarbetare, har nya uppgifter framkommit som försvårar hans situation.

Starmer har hävdat att utnämningen av Mandelson till ambassadör följde alla regler. Men The Guardian avslöjade att Mandelson hade misslyckats med säkerhetsprövningen för sin tjänst, men ändå fått godkännande.

Premiärministern har uttryckt sin frustration över att han blivit vilseledd. Oppositionen anklagar honom för att medvetet ha vilselett parlamentet. Oppositionspartierna, ledda av Toryledaren Kemi Badenoch, kräver Starmers avgång.

De senaste avslöjandena kring den komplicerade situationen som uppstått från hans utnämning av Peter Mandelson har lett till att många väljare ser honom som både en lögnare och en hycklare. Hyckleri betraktas som en av de mest allvarliga synderna en brittisk politiker kan begå.

En potentiell utmanare kan komma att vilja låta Starmer ta hela ansvaret för de resultat som förväntas bli katastrofala.