Juryn avgör Lindsay Clancys ansvar för barnens död

AI-genererad illustration

Nyheter

Juryn avgör Lindsay Clancys ansvar för barnens död

Av Per ErikssonPublicerad: 1 aug 00:025 min

Lindsay Clancy står inför en juryrättegång i Plymouth Superior Court i Massachusetts, där frågan är om hon kan hållas straffrättsligt ansvarig för att ha dödat sina tre barn. Både åklagarsidan och försvaret är överens om att hon utförde handlingarna, men de gör olika bedömningar av hennes psykiska tillstånd och förmåga att förstå sitt agerande.

Plymouth County District Attorney Timothy J. Cruz meddelade att Lindsay Clancy formellt åtalades för tre fall av mord. Vid den första domstolsförhandlingen den 7 februari 2023 nekade hon till samtliga anklagelser. Massachusetts Trial Court har registrerat målet mot Lindsay Marie Clancy som en juryrättegång, och domaren William Sullivan har bedömt att förhandlingarna kan pågå i upp till två månader.

Händelsen inträffade den 24 januari 2023 i familjens bostad på 47 Summer Street i Duxbury. Plymouth County District Attorney’s Office uppgav att polisens första larmsamtal registrerades klockan 18.11. Massachusetts State Police och Duxbury Police genomförde den gemensamma utredning som senare ledde till att Plymouth District Court utfärdade en arresteringsorder.

Tidigare under dagen hade Lindsay Clancy och Patrick Clancy byggt en snögubbe och ritat tillsammans med barnen. När Patrick Clancy lämnade bostaden för att besöka en restaurang och ett apotek dödade Lindsay Clancy barnen Cora Marie Clancy, 5 år, Dawson William Clancy, 3 år, och Callan Patrick Clancy, 8 månader. Därefter försökte hon ta sitt eget liv.

Åklagarsidan har uppgett att Lindsay Clancy använde en kartfunktion i sin telefon för att beräkna hur lång tid Patrick Clancys ärenden skulle ta. Åklagarna använder uppgiften som stöd för att handlingarna var planerade. Domaren William Sullivan har beslutat att juryn ska besöka familjens tidigare bostad och passera de platser som Patrick Clancy besökte den aktuella kvällen.

Akutläkaren Benjamin Kaufman uppgav inför juryn att Callan Clancy tillfälligt återfick hjärtslag på Beth Israel Deaconess Hospital. Han fördes därefter till Boston Children’s Hospital för fortsatt specialistvård. Domstolen har godkänt Patrick Clancys begäran om att allmänheten inte ska få höra hans larmsamtal eller se obduktionsbilder när materialet visas för juryn.

Patrick Clancy, som är barnens far och Lindsay Clancys tidigare make, var det första vittnet i rättegången. Han beskrev tiden före dödsfallen som mycket förvirrande. Lindsay Clancy kunde ena stunden berätta om påträngande tankar på att skada barnen och ta sitt eget liv, för att därefter laga mat och leka med dem som vanligt.

Patrick Clancy uppgav i rätten att hon gick ner mycket i vikt, blev svårt deprimerad och hade stora problem under de sista veckorna. Han har tidigare förklarat att han förlåter henne och betraktar hennes agerande som orsakat av sjukdom snarare än ondska.

Lindsay Clancys psykiska hälsa försämrades under månaderna efter att hon hade fött sitt tredje barn. Hon hade sömnproblem och återkommande tankar på att skada sig själv. Hon fick flera psykiatriska läkemedel när hon sökte vård för förlossningsdepression och blev senare inlagd på ett psykiatriskt sjukhus. Barnen dödades 19 dagar efter att hon hade skrivits ut.

Försvarsadvokat Kevin Reddington har uppgett att Lindsay Clancy hörde röster som uppmanade henne att döda barnen och därefter ta sitt eget liv. Han hävdar att hon led av förlossningspsykos och bipolär sjukdom samt att antidepressiva läkemedel som ordinerades efter den tredje förlossningen förvärrade hennes tillstånd. Enligt Kevin Reddington älskade hon barnen fram till deras död och fick inte den medicinska behandling som hon behövde.

Åklagare Shanan Buckingham anser däremot att Lindsay Clancy agerade avsiktligt, rationellt och snabbt för att nå ett bestämt mål. Shanan Buckingham har framhållit att målet ska bedömas utifrån bevisningen om den åtalades handlingar och inte som en allmän diskussion om kvinnors psykiska hälsa eller vårdens behandling av kvinnor.

Domaren William Sullivan har inför rättegången beslutat att privatpersoner inte får vittna om sina egna erfarenheter av förlossningsdepression eller förlossningspsykos. Domaren motiverade beslutet med att sådana uppgifter inte gäller Lindsay Clancys medicinska tillstånd.

Försvarsadvokaten och rättsanalytikern Elyse Hershon har bedömt att utgången sannolikt kommer att avgöras av hur juryn värderar Lindsay Clancys avsikt och mentala förmåga. Enligt Elyse Hershon kan vissa jurymedlemmar känna förståelse för hennes förlossningsdepression och påstådda psykos, medan andra kan lägga större vikt vid att tre barn dödades.

Förlossningspsykos drabbar omkring en av 1 000 personer som nyligen har fött barn. Tillståndet uppstår vanligen mellan två veckor och tre månader efter förlossningen. Bipolär sjukdom och andra psykiska sjukdomar innebär en högre risk. Sömnsvårigheter, nedstämdhet och kraftig upprymdhet kan förekomma före insjuknandet. Tillståndet är ovanligt men allvarligt och kan medföra risk för självmord eller att barnet skadas. Sömnbrist och den snabba minskningen av östrogen efter en förlossning anges som möjliga orsaker.

Lindsay Clancy har även väckt en separat vårdslöshetsprocess i Norfolk Superior Court mot flera vårdgivare, däribland McLean Hospital, Women & Infants Hospital of Rhode Island, psykiatern Jennifer A. Tufts och sjuksköterskan Rebecca H. Jollotta. Hon begär mer än en miljon dollar och hävdar att vårdgivarna missade en bipolär sjukdom och använde en olämplig kombination av läkemedel. Vårdgivarna har inte medgett anklagelserna.

Patrick Clancy har lämnat in en separat civilrättslig talan om barnens död mot psykiatern Jennifer Tufts, sjuksköterskan Rebecca Jollotta och deras respektive vårdverksamheter Aster Mental Health och South Shore Health.

Om Lindsay Clancy döms för mord riskerar hon livstids fängelse utan möjlighet till villkorlig frigivning. Om juryn bedömer att hon inte är straffrättsligt ansvarig på grund av psykisk sjukdom kan hon i stället placeras på en statlig psykiatrisk klinik.

Vid akut fara eller självmordstankar ska 112 kontaktas. Sjukvårdsrådgivning nås på 1177. Mind Självmordslinjen nås på 90101 och erbjuder även chatt. Hjälplinjen nås på 0771-22 00 60. Barn och unga kan kontakta Bris på 116 111, medan Spes erbjuder stöd till efterlevande och personer som berörs av självmord på 08-34 58 73.

Dela artikel:FacebookX (tidigare Twitter)

Analys

Denna text bedöms vara oberoende skriven till: 96%
96%
4%
Oberoende
Vinkling

Förklaring:
Artikeln är skriven med ett övervägande sakligt och neutralt språk. Journalisten återger noggrant uppgifter från olika källor, såsom åklagare, försvarsadvokat, domare och andra relevanta parter, och tydliggör när det rör sig om återgivna anklagelser eller värderingar. Det finns inga egna slutsatser, spekulationer eller förstärkningar i journalistens språkbruk. Händelser och uttalanden presenteras utan emotionellt eller dramatiserande språk från journalisten själv. De hårda ord och uttryck som förekommer är alltid markerade som återgivna källuttryck och påverkar därför inte oberoendet. Poängen är inte 100 eftersom vissa ordval, till exempel 'barnen dödades', kan uppfattas som känsloladdade av vissa läsare, men i sammanhanget står de tydligt som fakta och återgivet innehåll. Den lilla reservationen gör att artikeln inte får full poäng, men det rör sig om en mycket godkänd, neutral och oberoende text.

Denna texten bedöms ha en politisk lutning åt: Mitten
40%
55%
5%
Vänster
Mitten
Höger

Förklaring:
Artikeln främjar främst en mittenorienterad hållning genom att ge en balanserad och faktabaserad framställning av en komplex rättsprocess med fokus på en teknokratisk och juridisk prövning. Både medicinska och juridiska perspektiv tas in utan ideologisk vinkling, och flera sidor ges utrymme. Viss betoning på psykisk sjukdom och vårdens roll ger en viss vänsterprägel, men bristen på öppet ställningstagande för statlig expansion eller kritik mot samhällssystem begränsar detta. Artikeln visar liten dragning åt höger då fokus inte ligger på lag och ordning i straffet eller individuellt ansvar i strikt konservativ mening.

Rubrik och framing:
Verklighetsbilden är en rättslig prövning av Lindsay Clancys ansvar för barnens död, där fokus ligger på hennes psykiska tillstånd och planering av brottet. Lindsay framstår som både en ansvarig individ och ett potentiellt offer för psykisk sjukdom, medan rättssystemet framställs som en opartisk utredande och dömande kraft.

Språk och ton:
Artikeln använder en neutral och saklig ton utan värdeladdade ordval. Psykisk sjukdom beskrivs med medicinska termer och både försvar och åklagarens synpunkter presenteras utan förstärkning eller förminskning.

Källbalans:
Källorna är balanserade mellan åklagare, försvarare, domare, medicinska experter och anhöriga. Även expertkommentarer och statistik om förlossningspsykos inkluderas, och både den rättsliga och medicinska sidan får utrymme. Brist på vittnesmål från allmänhet eller andra relevanta samhällsinstanser kan noteras.

Utelämnanden och kontext:
Viktiga perspektiv som en djupare diskussion om psykiatrins ansvar och möjligheterna till förbättrad vård för att förebygga liknande tragedier finns med i viss utsträckning via rättegång mot vårdgivare, men saknas bredare samhällelig kontext och systemkritik. Diskussion om kön, sociala faktorer eller förlossningsvårdens brister kunde stärkt ett mer vänsterperspektiv.

Analysen är en AI-bedömning av språk, vinkling och perspektiv. Den ska ses som en indikation, inte som en absolut sanning.

Vi använder cookies

Vi använder cookies för nödvändiga funktioner samt, vid ditt samtycke, statistik och marknadsföring.

Nödvändiga

Krävs för att webbplatsen ska fungera.

Alltid aktiv

Statistik

Hjälper oss förstå hur webbplatsen används.

Marknadsföring

Används för marknadsföring och annonser.

Läs mer i integritetspolicyn och cookiepolicyn.