Juryn avgör Lindsay Clancys ansvar för barnens död

Juryn i rättegången mot 36-åriga Lindsay Clancy ska på måndagen den 31 augusti återuppta sina överläggningar i Plymouth Superior Court i Massachusetts. Lindsay Clancy har erkänt att hon dödade sina tre barn men nekar till mord. Den centrala frågan är om hon var straffrättsligt ansvarig vid gärningen eller om en psykisk sjukdom eller störning gjorde att hon saknade sådan förmåga.

Domaren William Sullivan överlämnade målet till juryn efter slutanförandena den 27 augusti. Juryn består av nio kvinnor och tre män, medan ytterligare sex personer har tjänstgjort som suppleanter under rättegången. Efter fredagen den 28 augusti hade juryn överlagt i omkring tio och en halv timme utan att nå ett avgörande. Under överläggningarna begärde juryn att få granska två medicinburkar och den kniv som ingår i bevisningen kring Lindsay Clancys självmordsförsök.

Juryn kan enligt domstolens instruktioner komma fram till fem olika utfall: mord av första graden, mord av andra graden, dråp, frikännande eller att Lindsay Clancy inte var straffrättsligt ansvarig på grund av psykisk sjukdom. Massachusetts domstolsväsende anger att åklagarsidan måste bevisa bortom rimligt tvivel både att den åtalade begått brottet och att personen var straffrättsligt ansvarig. Lindsay Clancy behöver därför inte själv bevisa att hon saknade straffrättsligt ansvar.

I Massachusetts kan en person bedömas sakna straffrättsligt ansvar om en psykisk sjukdom eller störning gjort personen väsentligen oförmögen att förstå att handlingen var brottslig eller felaktig, eller att anpassa sitt agerande till lagen. Begreppet behöver inte motsvara en formell medicinsk diagnos. Om Lindsay Clancy döms för mord riskerar hon livstids fängelse. Om hon frias på grund av psykisk sjukdom väntas hon i stället bli föremål för tvångsvård.

Händelsen inträffade den 24 januari 2023 i familjens bostad utanför Boston. Lindsay Clancy ströp barnen Cora, 5 år, Dawson, 3 år, och Callan, 8 månader, med ett träningsband. Därefter skar hon sig i handlederna och halsen med en kökskniv och hoppade från ett fönster på andra våningen, enligt vittnesmål i rätten. Fallet gjorde henne förlamad från midjan och nedåt.

Patrick Clancy, som tidigare var gift med Lindsay Clancy, har berättat att han hittade henne blodig bakom huset och därefter fann de döda barnen i källaren. Lindsay Clancy började gråta när larmsamtalet från kvällen spelades upp i rättssalen. I samtalet hördes Patrick Clancy ropa att hon hade dödat barnen.

Försvaret, där Kevin Reddington företräder Lindsay Clancy, hävdar att hon befann sig i en förlossningspsykos med vanföreställningar och hallucinationer när barnen dödades. Försvaret har hänvisat till att hon under månaderna före händelsen ordinerades omkring ett dussin läkemedel och vid flera tillfällen sökte vård för depression, ångest och självmordstankar. Lindsay Clancy har själv uppgett att hon hörde en röst som befallde henne att döda barnen.

Psykiatrikern Jennifer Tufts, som behandlade Lindsay Clancy, har samtidigt vittnat om att hon inte såg några tecken på psykos under deras omkring tolv möten under fem månader. Jennifer Tufts hade ett digitalt vårdmöte med Lindsay Clancy den 23 januari 2023, dagen före barnens död. Lindsay Clancy beskrev då depression, bristande motivation och perioder av kraftig ångest men berättade inte att hon hörde röster. Jennifer Tufts uppgav i rätten att hon inte såg några allvarliga tecken på att Lindsay Clancy eller någon annan befann sig i fara.

Andra psykiatriker har gjort en annan bedömning. Rättspsykiatern Philip Resnick har vittnat om att Lindsay Clancy var psykotisk och att hon inte bara upplevde en befallande röst utan även uppfattade det som att en yttre kraft tog kontroll över hennes kropp. Han beskrev hennes upplevelse som ett drömliknande tillstånd där hon saknade kontroll över sitt agerande.

Flera personer i Lindsay Clancys närhet har beskrivit henne som en omtänksam mamma vars psykiska mående försämrades efter att det tredje barnet föddes. Hennes svärmor har vittnat om sömnlöshet, minskad aptit, stark oro och nedstämdhet. Medlemmar i Lindsay Clancys egen familj har också berättat att hon före händelsen talat om tankar på att skada barnen och ta sitt eget liv.

Åklagarsidan hävdar i stället att Lindsay Clancy förstod vad hon gjorde och visste att handlingarna var fel. Åklagaren Jennifer Sprague har bland annat pekat på att Lindsay Clancy skickade iväg sin man för att uträtta ärenden innan barnen dödades. Under slutanförandet beskrev Jennifer Sprague gärningen som ett medvetet val som Lindsay Clancy gjorde för att få ett slut på sitt eget lidande, även om hon inte var glad över det.

Den fem veckor långa rättegången omfattade omkring 80 vittnen under 21 dagar med vittnesförhör. Försvarsadvokaten Kevin Reddington har uppgett att omkring 290 bevisföremål och handlingar lades fram. Domaren William Sullivan beskrev innan juryn började överlägga målet som både känslomässigt och intellektuellt krävande.

Rättegången har följts av tusentals personer på nätet och väckt stor uppmärksamhet i USA. Hundratals kvinnor har vid flera tillfällen samlats utanför domstolen i rosa tröjor med budskap till stöd för Lindsay Clancy. Vid en demonstration utanför Plymouth Superior Court den 20 augusti uppgav huvudorganisatören Renee Kimball att syftet var att uppmärksamma psykisk ohälsa, ångest, depression och besvär efter förlossning.

Fallet har samtidigt blivit en del av en bredare diskussion om mödrars psykiska hälsa. Vissa betraktar Lindsay Clancy som en brottsling medan andra ser henne som ett offer för svår psykisk sjukdom. Konspirationsteorier om Patrick Clancys eventuella inblandning har också spridits på nätet, men han har aldrig varit misstänkt av utredarna. Frågan om Lindsay Clancy led av förlossningspsykos vid gärningen har delat de experter som vittnat, och förlossningspsykos är inte en vedertagen diagnos i USA.