Johan Asplunds föräldrar kräver fem miljoner av staten

Anna-Clara och Björn Asplund har lämnat in ett nytt krav till regeringen om fem miljoner kronor i ersättning ex gratia. Ansökan gäller det lidande som de anser att myndigheternas hantering av Thomas Quick, numera Sture Bergwall, orsakade under närmare 20 år efter att han felaktigt tog på sig ansvaret för deras son Johan Asplunds försvinnande. Ärendet ska handläggas av Justitiedepartementet.

Johan Asplund var 11 år när han försvann i Sundsvall den 7 november 1980. Bergwallkommissionen redovisade senare att den sista kända iakttagelsen av Johan gjordes av en 13-årig pojke omkring klockan 07.55. Två systrar ringde därefter på familjens dörr omkring klockan 08.00–08.05 utan att någon öppnade. Nästan 46 år senare är det fortfarande inte klarlagt vad som hände Johan.

Fallet har prövats i flera rättsliga processer. Två olika personer har vid skilda tillfällen dömts för att ha fört bort och dödat Johan och senare friats. Sture Bergwall började under terapisamtal 1993 berätta att han låg bakom försvinnandet. Förundersökningen om Johan Asplund pågick enligt Bergwallkommissionen i åtta år, från 1993 till 2001, och omfattade 25 förhör med Bergwall samt sex protokollförda vallningar.

Sundsvalls tingsrätt dömde Thomas Quick för mordet på Johan Asplund i juni 2001. Domen var den första i en rad fällande domar där Quick sammanlagt dömdes för åtta ouppklarade mord efter egna erkännanden. Tingsrätten beslutade samtidigt att han skulle betala sammanlagt 300 000 kronor i skadestånd till Johan Asplunds föräldrar.

Några år senare tog Bergwall tillbaka sina erkännanden och uppgav i en intervju med journalisten Hannes Råstam att berättelserna var påhittade och att han inte hade begått något av morden som han dömts för. Hovrätten för Nedre Norrland beslutade den 18 januari 2012 om resning i Johan Asplund-målet. Hovrätten konstaterade då att det saknades bevisning som band Quick till brottet och att nya uppgifter hade minskat den allmänna tilltron till hans berättelser, som förändrats och utvecklats under utredningen.

Riksenheten för polismål, under ledning av överåklagare Björn Ericson, hade redan den 31 oktober 2011 bedömt att det fanns synnerliga skäl att på nytt pröva ansvarsfrågan. Den 14 mars 2012 lade Åklagarmyndigheten ned åtalet. Chefsåklagare Jonas Almström bedömde att de två huvudsakliga bevisen om Bergwalls påstådda iakttagelser av Johans kropp hade fått lägre bevisvärde och att annan stödbevisning hade fallit bort eller kraftigt försvagats.

Bergwall friades därefter från mordet på Johan Asplund och genom en flera år lång resningsprocess även från samtliga andra mord som han tidigare hade dömts för. Efter den friande domen krävde Johan Asplunds föräldrar en oberoende granskning av myndigheternas hantering av Johan-fallet och de andra mordutredningar där Bergwall först dömts och senare återtagit sina erkännanden.

Regeringen beslutade den 28 november 2013 att tillsätta en särskild utredare för att granska rättsväsendets och vårdens agerande i Bergwallprocesserna. Uppdraget omfattade även advokaters och sakkunnigas agerande och skulle pröva om det fanns strukturella brister. När Bergwallkommissionens slutrapport blev klar 2015 skickade Justitiedepartementet den på remiss till ett stort antal myndigheter och organisationer. Björn och Anna-Clara Asplund lämnade också ett eget remissvar.

Föräldrarna hade redan tidigare försökt få ersättning från staten. En ansökan om ex gratia-ersättning lämnades in 2017 och avslogs i juni 2018 efter omkring 15 månaders handläggning. Avslaget kom trots att allvarliga brister hade konstaterats i förundersökningen och rättegångarna. Anna-Clara Asplund uppgav då att motiveringen var att regeringen ansåg att särskild försiktighet krävdes vid sådana ersättningar eftersom andra personer i liknande situationer annars kunde begära pengar. Föräldrarna övervägde efter beslutet att gå vidare till Europadomstolen.

På föräldrarnas initiativ hade även en omfattande rättsutredning lämnats till Justitiekanslern 2006. Materialet omfattade omkring 20 000 sidor och 14 timmar videofilmade vallningar med Thomas Quick.

Det nya kravet på fem miljoner kronor lämnades personligen till regeringen under torsdagen av Anna-Clara och Björn Asplund. De företräds av advokat Kerstin Koorti.

Ex gratia innebär att staten frivilligt kan besluta om ersättning utan att det finns någon rättslig skyldighet att betala och utan att utbetalningen i sig innebär ett erkännande av ansvar. Ett aktuellt exempel är regeringens beslut den 16 juni 2026 att ge Thomas Allgén och Teet Härm två miljoner kronor vardera. Justitieminister Gunnar Strömmer uppgav då att ersättningen beviljades med hänvisning till det omfattande lidande som de hade fått utstå efter hanteringen av det så kallade da Costa-målet.

Andra personer och grupper har också fått ersättning av ex gratia-karaktär. År 2022 fick Robin Dahlén och Christian Karlsson en miljon kronor vardera efter att felaktigt ha pekats ut för att ha dödat fyraårige Kevin i Arvika 1998. År 2018 beviljades omkring 600–700 transpersoner som hade tvångssteriliserats mellan 1972 och 2013 i samband med byte av juridiskt kön 225 000 kronor vardera. Staten beslutade 2015 om ersättning av ex gratia-karaktär till vissa av de drygt 300 personer som insjuknade i narkolepsi efter massvaccineringen mot svininfluensa 2009. Under 2013 och 2014 kunde även personer som som barn mellan 1920 och 1980 hade utsatts för vanvård, allvarliga övergrepp eller försummelser på barnhem eller i fosterhem ansöka om statlig ersättning.