Jihadister och tuareger utmanar Malis militärjunta

Militärjuntan i Mali har hamnat i en allvarlig kris efter samordnade attacker från militanta islamister och separatistiska tuareger i slutet av april. Dessa grupper har gemensamt riktat angrepp mot juntan som styr landet efter två militärkupper 2020 och 2021. Angreppen har haft en ovanligt stor geografisk spridning och har även drabbat huvudstaden Bamako, där juntastyrets försvarsminister Sadio Camara dödades. I norr har de ryska allierade styrkorna, som stöder den maliska militären, tvingats lämna den strategiskt viktiga staden Kidal.

Den politiska instabiliteten i Mali har pågått under lång tid, men den senaste offensiven är av en ny omfattning. Juntan tog makten med argumentet att civila inte kunde hantera landets säkerhetskris och lovade att återställa ordningen. Nu har juntans sårbarhet blivit tydlig för alla, då attacker har skett över hela landet, inklusive i huvudstaden.

De jihadistiska grupperna i Mali är i ständig förändring. En av de största aktörerna är JNIM, en sammanslagning av flera tidigare grupper som har splittrats och bytt namn. I den senaste offensiven samarbetade JNIM med tuareggruppen FLA, som kräver självständighet för norra Mali. Trots samarbetet har grupperna olika slutmål, där jihadistiska ambitioner är internationella medan tuaregernas mål är nationalistiska och territoriella.

Experter påpekar att jihadistgrupper ofta utnyttjar svaga statsbildningar genom att paketera lokala konflikter i en religiös kontext. Det finns en risk för framtida konflikter inom sammanslutningen på grund av skilda mål. Samtidigt har JNIM etablerat sig i vissa områden där man infört en form av sharia som accepteras av lokalbefolkningen, anpassad till lokala förhållanden.

En viktig fråga är inte bara vilken grupp som kontrollerar vilka områden, utan hur situationen uppfattas av befolkningen och aktörer i landet. Det finns en stark energi i rörelsen som utmanar juntan, och det är osäkert om de reguljära militära styrkorna har kapacitet att stå emot innan desertioner ökar.

Efter att de franska styrkorna drog sig tillbaka i augusti 2022 har Mali tagit in ryska Wagnergruppen, som senare ersattes av den ryska Afrikakåren, kontrollerad av Rysslands regering. Mali ville inte behålla de franska soldaterna främst på grund av frågor om kontroll och suveränitet. Militärregimen har betonat att problemet med den franska insatsen var att Frankrike ledde den och att Mali hade begränsat inflytande. Med de ryska styrkorna kunde juntan beordra återtagandet av Kidal, vilket inte var möjligt med Frankrike.

Kidal är en stad i norra Mali som tuaregerna tog kontroll över under ett uppror 2012, med stöd av jihadistgrupper. Regeringen inledde därefter förhandlingar med tuaregerna, som krävde självständighet. Ett fredsavtal slöts 2015 med en föregångare till den nuvarande tuareggruppen, men avtalet bröts av regimen 2024. Juntan hade som mål att återta kontrollen över Kidal och lyckades göra det 2023, vilket var en symbolisk seger och gjorde att Mali kunde sägas vara helt återförenat. Nu har Kidal återigen fallit, vilket är både symboliskt och strategiskt betydelsefullt.

Det senaste angreppet är den största utmaningen för juntan sedan maktövertagandet. Det finns bedömningar om att ett politiskt skifte kan ske och att Mali eventuellt kan söka hjälp från EU eller Frankrike. Det kan också bli interna förändringar inom juntan beroende på vilka som har inflytande.

Wagnergruppen har länge agerat i Afrika på uppdrag av Ryssland, men deras verksamhet har nu tagits över av den ryska Afrikakåren. Dessa styrkor är aktiva i det så kallade kuppbältet i södra Sahara, där militärkupper med ryskt stöd har ägt rum i Burkina Faso, Mali och Niger. I Centralafrikanska republiken stödjer ryska styrkor den sittande regeringen. Regeringarna i Tchad och Ekvatorialguinea har nyligen närmat sig Ryssland.

Ryska soldater har tagit över strider mot jihadister i Sahelområdet, tidigare hanterade av FN-styrkor. Det finns rapporter om massakrer och övergrepp utförda av dessa ryska styrkor. De har också skyddat ryska ekonomiska intressen och bedrivit omfattande propaganda.

Burkina Faso, Mali och Niger har lämnat den västafrikanska samarbetsorganisationen Ecowas och Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Istället har de bildat Sahelstaternas allians (AES), som utvecklas till en konfederation med samordnad militärmakt och gemensamma pass.