Jihadister och tuareger utmanar Malis militärjunta

Militärjuntan i Mali har hamnat i en djup kris efter samordnade attacker från militanta islamister och separatistiska tuareger i slutet av april. Dessa angrepp har slagit hårt mot juntan, som tog makten efter två kupper 2020 och 2021. Den politiska instabiliteten i landet har länge varit påtaglig, men den senaste offensivens omfattning och geografiska spridning är ny och allvarlig.

Angreppen riktades bland annat mot mål i huvudstaden Bamako, där juntastyrets försvarsminister Sadio Camara dödades. I norra Mali har de ryska allierade styrkorna, som stödjer den maliska militären, tvingats lämna den strategiskt viktiga staden Kidal. Detta har tydliggjort juntans sårbarhet och visat att dess makt inte är så stark som den tidigare framhållits.

Den militära regimen hävdade vid maktövertagandet att civila inte kunde hantera landets säkerhetskris och att juntan skulle återställa ordningen. Trots detta har den senaste tidens attacker visat att säkerheten är långt ifrån stabil över hela landet, inklusive i huvudstaden.

De jihadistiska grupperna som utmanar juntan är i ständig förändring. En av de största aktörerna är jihadistgruppen JNIM, som är en sammanslagning av flera tidigare grupper som har splittrats och ombildats genom åren. I den senaste offensiven samarbetade JNIM med tuareggruppen FLA, som kräver självständighet för norra Mali. Detta samarbete är dock inte nytt, då jihadistgrupper ofta utnyttjar svaga statsbildningar och lokala konflikter för att stärka sin position.

De olika grupperna har skilda mål. Jihadisterna strävar efter ett internationellt kalifat medan tuaregerna vill ha en självständig stat. Detta kan leda till konflikter inom den sammanslutning som angriper juntan. Det finns dock en möjlighet att de kan kombinera sina mål genom lokala överenskommelser i de områden de kontrollerar. JNIM har redan infört en form av sharia i vissa områden som accepteras av lokalbefolkningen, men denna är anpassad till den lokala kontexten och inte extrem.

En viktig aspekt är hur situationen uppfattas snarare än vem som kontrollerar vilka områden. Jihadiströrelsen uppvisar en stark drivkraft, och det är oklart om de reguljära militära styrkorna har kapacitet att stå emot detta innan deserteringar inträffar.

Den franska militärens tillbakadragande från Mali avslutades i augusti 2022. Därefter togs styrkor från den ryska Wagnergruppen in, vilka senare ersattes av den ryska Afrikakåren, kontrollerad av den ryska regeringen. Mali ville inte behålla de franska soldaterna främst på grund av frågor om kontroll och suveränitet. Militärregimen har betonat att den franska insatsen leddes av Frankrike och att Mali hade begränsat inflytande, medan man med de ryska styrkorna kunde kräva handling, exempelvis att återta Kidal.

Kidal är en stad i norra Mali som tuaregerna, ett berberfolk som kräver självstyre, tog kontroll över under ett uppror 2012 med stöd av dåvarande jihadistgrupper. Efter uppror inleddes en förhandlingsprocess mellan regeringen och tuaregerna. Ett fredsavtal slöts 2015 med en föregångare till den nuvarande tuareggruppen, men detta avtal bröts av regimen 2024. En av juntans målsättningar har varit att återta kontrollen över Kidal, vilket man lyckades med 2023. Detta betraktades som en symbolisk seger och gjorde att Mali kunde sägas vara helt återförenat. Nu har dock Kidal fallit igen, vilket är både symboliskt och strategiskt viktigt.

Det senaste angreppet är den största utmaningen för juntan sedan den tog makten. Det finns en möjlighet att det kan leda till politiska förändringar inom juntan och eventuellt en begäran om hjälp från EU eller Frankrike, beroende på vilka som har inflytande inom regimen.

Den ryska Wagnergruppen, som länge agerade i Afrika, har ersatts av den ryska Afrikakåren. Dessa styrkor har varit aktiva i det så kallade kuppbältet i södra Sahara, där ryskstödda militärkupper har ägt rum i Burkina Faso, Mali och Niger. I Centralafrikanska republiken stödjer ryska styrkor det sittande styret. Regeringarna i Tchad och Ekvatorialguinea har nyligen närmat sig Ryssland.

Ryska soldater har tagit över strider mot jihadister i Sahel, tidigare hanterade av FN-soldater. Det finns rapporter om massakrer och övergrepp från dessa styrkor. De har även skyddat ryska ekonomiska intressen och bedrivit omfattande propaganda.

Burkina Faso, Mali och Niger har lämnat den västafrikanska samarbetsorganisationen Ecowas och Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Istället har de bildat Sahelstaternas allians (AES), som alltmer liknar en konfederation med samordnad militärmakt och gemensamma pass.