Grenarna som saknades väcker hård kritik

Premiärupplagan av Ultimate Championships är avslutad, men kritiken mot tävlingsprogrammet handlar mindre om stjärnorna och resultaten och mer om de aktiva som aldrig fick möjlighet att delta. Daniel Ståhl och Fanny Roos tillhör dem som lyfts fram efter att diskus och kula lämnats utanför programmet, trots att grenarna hade kunnat genomföras på den stora innerplanen.

Under de tre tävlingsdagarna användes innerplanen bland annat för herrarnas slägga samt damernas och herrarnas spjut, samtidigt som stora delar av ytan stod tom under betydande delar av tävlingarna. Kritiken går därför ut på att det rent praktiskt hade funnits utrymme för exempelvis diskus och kula, där den senare grenen dessutom kräver begränsad plats och relativt kort tävlingstid.

Internationella friidrottsförbundet World Athletics valde ett program där grenar som enligt organisationens publikundersökningar skapat mindre intresse framför tv-apparaterna sorterades bort. Ordföranden Sebastian Coe har beskrivit Ultimate Championships som ett framtida koncept, vilket har väckt frågor om vilken plats klassiska grenar som diskus och kula ska få framöver. Båda fanns med redan vid de första moderna olympiska spelen i Aten 1896 och ingår fortfarande i friidrottens mästerskapsprogram 130 år senare.

Inte heller Wanda Diamond League har gått lika långt i sitt ordinarie upplägg, även om slägga och 10 000 meter inte ingår i galaserien. Herrarnas diskus håller samtidigt mycket hög internationell nivå med Mykolas Alekna, Kristjan Čeh och Daniel Ståhl bland de aktiva som regelbundet möts i tävlingar. I jämförelsen framförs även kritik mot sprinters som oftare väljer olika galor i stället för att mötas.

Upplägget har också jämförts med Grand Slam Track, som startades av Michael Johnson och tog bort samtliga teknikgrenar, inklusive stavhopp. Serien lockade med rekordstora prispengar men slutade i konkurs. Satsningen hade från början svårt att bygga ett stort publikintresse för friidrott i USA utanför de olympiska spelen, men skillnaden var att projektet var ett privat initiativ.

Ultimate Championships arrangeras däremot av World Athletics och är tänkt att genomföras i september vartannat år under säsonger utan världsmästerskap. Kritiken mot formatet bygger därför på uppfattningen att ett mästerskap i internationella förbundets regi borde innehålla samtliga grenar. Daniel Ståhl, Fanny Roos och Axelina Johansson var tre svenskar som hade kvalificerat sig men som inte kunde delta eftersom deras grenar saknades.

World Athletics uppgav inför premiären att 381 aktiva från 65 medlemsförbund var anmälda och att tävlingen omfattade 28 grenar. Sveriges enda deltagare enligt tävlingsprogrammet var Armand Duplantis i stavhopp och Oskar Edlund på 400 meter häck. Förutom diskus saknades bland annat 3 000 meter hinder och 10 000 meter helt.

Sveriges förbundskapten Kajsa Bergqvist sade till TT att hon är positiv till nya tävlingsformat och stora prispengar. Hon anser samtidigt att Ultimate Championships snarare bör betraktas som en gala än ett mästerskap eftersom inte alla friidrottsgrenar finns representerade.

Frånvaron av damernas kula blev särskilt uppmärksammad med tanke på de svenska resultaten under 2026. Axelina Johansson förbättrade det svenska rekordet till 19,97 meter och vann senare NCAA-mästerskapet utomhus på 19,92, vilket samtidigt innebar nytt mästerskapsrekord. Fanny Roos satte personligt rekord och årsbästa med 19,70 i Eugene den 4 juli och blev trea i Wanda Diamond League-tävlingen.

World Athletics världsranking den 1 september hade Fanny Roos på femte plats och Axelina Johansson som sexa i damernas kulstötning. Trots deras positioner fanns grenen inte med på programmet i Budapest.

Efter premiärhelgen sade Sebastian Coe att grenprogrammet inte är permanent fastslaget. Han uppgav att upplägget ska utvärderas efter den kritik som riktats mot att flera grenar saknades. Ultimate Championships blev samtidigt en av hans sista större satsningar som ordförande, eftersom han snart har fullgjort de maximala tolv åren på posten och ska avgå vid kongressen inför världsmästerskapen i Peking nästa höst.

Den första upplagan innehöll flera resultat på världsnivå och hade en historiskt stor prispott. Varje vinnare kunde få nära 1,5 miljoner kronor, mer än dubbelt så mycket som segerbonusen på 70 000 dollar vid det senaste världsmästerskapet i Tokyo. Framför allt amerikaner och andra aktiva utanför Europa, som inte haft något annat stort mästerskap att planera säsongen kring, hade kunnat rikta formen mot den sena septembertävlingen.

Trots stora prestationer och flera uppmärksammade dueller hamnade mycket av diskussionen efteråt därför på dem som inte fick chansen att tävla. Kritiken gäller framför allt att World Athletics genom sitt grenval värderade delar av friidrotten lägre och lämnade etablerade mästerskapsgrenar utanför sin egen nya internationella tävling.