Forskare varnar för ovanligt tidig störning av polarvirveln

En omfattande försvagning av polarvirveln kan inträffa redan under november 2026 och förändra väderförhållandena på norra halvklotet. Forskaren Judah Cohen vid Massachusetts Institute of Technology bedömer att störningen kan bli den största och tidigaste som hittills dokumenterats. Sverige och övriga Europa kan påverkas av kallare väder tidigare än normalt, men det är fortfarande osäkert vilka områden som kommer att beröras.

Judah Cohen, som även är chef för säsongsprognoser vid Atmospheric and Environmental Research, presenterade den 26 oktober en prognos som visade tecken på en ovanligt kraftig förändring av polarvirveln. Enligt Cohen kan störningen påverka vädermönstren under senare delen av november och december.

Polarvirveln består av kraftiga vindar på hög höjd som cirkulerar kring Nordpolen. När vindarna är starka hålls stora mängder kall luft kvar i polarområdet. Om cirkulationen försvagas kan kall luft röra sig mot sydligare breddgrader samtidigt som varmare luft transporteras norrut.

Större förändringar i polarvirveln inträffar vanligtvis under januari eller februari. Meteorologen Laura Ciasto vid amerikanska National Weather Service uppgav dock att virveln redan i slutet av oktober visade tecken på att förskjutas och få en mer utdragen form. Enligt Ciasto brukar sådana förändringar observeras betydligt senare under vintern.

Modellberäkningar som The Weather Channel redovisade den 27 oktober pekade också mot att polarvirveln skulle kunna bli mer utdragen i början av november. Meteorologtjänsten förklarade att förändringen kan förekomma i samband med en plötslig stratosfärisk uppvärmning. Samtidigt kan perioder med kraftig kyla uppstå även utan någon större störning av polarvirveln.

SMHI beskriver att temperaturen i polarstratosfären kan stiga med mer än 40 grader inom en vecka vid en kraftig stratosfärisk uppvärmning. För att en händelse ska klassificeras som en stor störning enligt Världsmeteorologiska organisationens definition krävs dessutom att de normalt västliga vindarna på omkring 60 graders nordlig bredd byter riktning.

Enligt SMHI inträffar stora stratosfäriska uppvärmningar i genomsnitt ungefär vartannat vinterhalvår. Förekomsten varierar dock kraftigt. Under perioden från vintern 1991–1992 till vintern 1997–1998 registrerades inga sådana händelser.

Den brittiska vädertjänsten Met Office förklarar att en kraftig störning ibland kan skapa blockerande högtryck över Nordatlanten och Skandinavien. När sådana vädersystem etableras kan tillförseln av mild luft från Atlanten minska, vilket ökar sannolikheten för längre perioder med kallt och torrt väder i norra Europa.

SMHI anger även att störningar i stratosfären kan påverka den arktiska oscillationen och den nordatlantiska oscillationen. Båda är storskaliga cirkulationsmönster med betydelse för vintervädret i Europa. Enligt myndigheten kan effekterna i genomsnitt finnas kvar under perioder på upp till 60 dagar.

Det är däremot inte säkert att en försvagad polarvirvel ger kallare väder vid markytan. Met Office framhåller att förändringarna i den övre atmosfären måste samverka med andra vädersystem för att få större genomslag. En kraftig stratosfärisk uppvärmning behöver därför inte innebära en kall vinter i Sverige.

Met Office uppger också att större störningar vanligtvis kan förutsägas med rimlig säkerhet omkring en till två veckor innan de inträffar. Eventuella förändringar i vädret nära jordytan kan dröja ytterligare flera veckor.

Massachusetts Institute of Technology publicerade den 27 oktober 2026 information om Judah Cohens forskning och hans medverkan i Fox News. Cohen påpekade att tidigare observerade samband mellan störningar i polarvirveln och kallare väder i östra USA inte alltid har varit tillförlitliga under senare år.

En ytterligare osäkerhetsfaktor inför vintern är det kraftiga väderfenomenet El Niño, som innebär att havsvattnet i delar av det tropiska Stilla havet blir ovanligt varmt. Uppvärmningen har beskrivits som historiskt snabb i jämförelse med mätningar som går tillbaka till 1800-talet.

USA:s klimatprognoscenter NOAA meddelade den 8 oktober att temperaturavvikelsen i havsområdet Niño-3.4 hade stigit till plus 2,1 grader. I området Niño-3 uppmättes samtidigt en avvikelse på plus 3,0 grader.

NOAA bedömde sannolikheten för en stark till mycket stark El Niño under januari–mars 2027 till över 83 procent. Myndigheten angav dessutom en sannolikhet på 83 procent för att fenomenet skulle nå historiskt kraftiga nivåer under oktober–december 2026, mätt som ett tremånadersvärde på minst plus 2,5 grader enligt RONI-indexet. Nästa ordinarie prognosuppdatering planerades till den 12 november.

Kombinationen av en kraftig El Niño och en försvagad polarvirvel gör vinterprognoserna mer komplicerade, enligt Judah Cohen. Han hänvisar till vintern 2009–2010, då en stark El Niño sammanföll med förhållandevis milt väder i Nordamerika medan Europa och Asien hade betydligt kallare förhållanden.

Met Office redovisade den 5 oktober 2026 att varken El Niño eller förändringar i polarvirveln ensamma kan ge någon exakt prognos för den kommande vintern i Storbritannien. Enligt vädertjänsten kan El Niño öka sannolikheten för en mild och nederbördsrik inledning, medan en senare försvagning av polarvirveln kan öka möjligheten till kallare väder.

Väderutvecklingen följer efter en sommar med mycket höga temperaturer i stora delar av Europa. Copernicus Climate Change Service redovisade den 2 oktober att sommaren 2026 var den tredje varmaste som registrerats för Europa som helhet. Västeuropa hade däremot sin varmaste uppmätta sommar.

Medeltemperaturen över Europas landområden under juni–augusti låg 1,17 grader över genomsnittet för perioden 1991–2020. Samtidigt visade Copernicus Climate Change Service ERA5-data att delar av norra Sverige och Norge hade något lägre temperaturer än normalt under sommaren.

Den föregående vintern innehöll också flera perioder med ovanligt kallt väder. Sverige noterade sin kallaste januari på två decennier. I östra Ryssland täcktes bilar av djupa snömassor och i Shanghai föll snö för första gången på åtta år.

Met Office konstaterade i oktober 2026 att det saknas vetenskapliga belägg för att en varm sommar i sig skulle medföra en kall vinter. Vädertjänsten framhöll i stället att vintervädret 2026–2027 beror på hur de atmosfäriska förhållandena utvecklas under hösten och början av vintern.

Judah Cohen bedömer att den möjliga störningen i november kan bli historiskt tidig och omfattande, men understryker samtidigt att det är svårt att avgöra vilka regionala väderförhållanden den kommer att medföra. Därmed går det ännu inte att fastställa om Sverige kommer att få en tidigare eller kallare vinter än normalt.