Flera svenska växter kan ge allvarlig förgiftning

De flesta tillbud där barn smakar på växter eller bär innebär enligt Giftinformationscentralen ingen eller liten risk. Det finns samtidigt ett mindre antal växter där även små mängder kan orsaka allvarlig förgiftning. Dit hör bland annat fingerborgsblomma, nerium, sprängört, stormhatt och änglatrumpet.

Torbjörn Tyler, intendent på Biologiska museet vid Lunds universitet, uppger att både barn och vuxna ibland smakar på giftiga växter. Sverige har enligt honom relativt få sådana arter jämfört med många andra länder, men exempelvis odört, sprängört och spikklubba kan innebära risker. Vanligtvis krävs förtäring för att en förgiftning ska bli allvarlig, men vissa växter är så giftiga att symtom kan uppstå efter att någon tagit på dem och därefter slickat på fingrarna.

Peter Hultén, apotekare på Giftinformationscentralen, uppger att många samtal kommer från föräldrar vars barn har slickat på eller ätit en växt och därefter fått besvär. Allvarliga förgiftningar förekommer men är enligt Peter Hultén ovanliga, särskilt bland barn. Vanligare reaktioner är utslag, sveda i munnen och magbesvär som kan pågå i några dagar. Giftinformationscentralen hanterade under 2025 totalt 117 480 samtal från allmänhet och sjukvård, i genomsnitt 322 frågor per dygn. Det var den högsta totala samtalsnivån hittills.

Personer som misstänker att de har blivit förgiftade av en växt bör enligt Peter Hultén kontakta vården. 1177 uppmanar samtidigt till att inte framkalla kräkning innan Giftinformationscentralen har kontaktats, eftersom kräkning sällan behövs och i vissa situationer kan förvärra skadan.

Giftiga växter går inte att identifiera som farliga enbart genom utseendet. Flera av arterna har funnits länge i Sverige och är inte nya invasiva växter. Odört och bolmört har däremot blivit mindre vanliga. Torbjörn Tyler förklarar minskningen med att dessa arter ofta växer kring hus, ladugårdar och andra miljöer som numera röjs oftare.

Odört, Conium maculatum, beskrivs av Jordbruksverket som en tvåårig och mycket giftig ört med karakteristiskt obehaglig lukt. Bolmört innehåller giftiga ämnen, däribland atropin, och förgiftning kan leda till medvetslöshet. Belladonna kan orsaka bland annat hallucinationer och hjärtklappning, medan klängliljans rotknöl är särskilt giftig och kan ge magsmärtor, kräkningar och diarré.

Fingerborgsblomma är mycket giftig vid förtäring och symtomen kan dröja flera timmar. Karolinska Institutets Svensk MeSH beskriver Digitalis-släktet, där fingerborgsblomma ingår, som giftiga växter som producerar hjärtstimulerande glykosider. Nerium innehåller ämnen som kan påverka hjärtat, och allvarliga förgiftningar har inträffat i samband med medicinsk användning.

Spikklubbans frön, blad och blommor innehåller atropin. Änglatrumpet kan ge muntorrhet, hjärtklappning, yrsel och hallucinationer. Stormhatt kan ge snabbt insättande symtom, bland annat en brännande känsla i mun och svalg. Tidlösa är mycket giftig och innehåller kolchicin i frön, lökar och blommor. Ricinväxtens hårda, bönliknande frön är mycket giftiga och kan bland annat orsaka diarré, medan ricinolja är ofarlig att äta.

Sprängört hör till de växter där även små mängder kan vara livsfarliga. Dödsfall har inträffat när växtens rötter har förväxlats med ätliga rötter. Statens veterinärmedicinska anstalt uppger att hela växten är giftig och att rotknölar och gröna frön är särskilt farliga. Växtsaft som läcker ut kan enligt myndigheten också innebära en risk för vattnet där sprängörten står.

Sveriges lantbruksuniversitet uppger att unga skott, roten och den nedre delen av sprängörtens stam innehåller de högsta gifthalterna och att giftigheten finns kvar även efter att växtdelarna har torkat. Sprängört växer bland annat vid sjöar och badplatser där barn kan vistas. Torbjörn Tyler anser att röjning kan vara motiverad på sådana platser, även om växten kan återkomma eftersom miljön är naturlig för arten.

Torbjörn Tyler avråder däremot generellt från att använda bekämpningsmedel eller andra metoder för att ta bort giftiga vilda växter enbart på grund av deras giftighet. Han framhåller att arterna är en del av naturen och att borttagning kan få andra följder för omgivningen.