Familjen nekas riva förfallen byggnad från 1700-talet

En timmerbyggnad från 1700-talet på en gård i Bäsksele i Vilhelmina kommun får inte rivas trots att fastighetsägarna vill låta byggmaterialet återanvändas på en annan plats. Kommunens beslut har överklagats och ärendet väntar nu på prövning hos Länsstyrelsen Västerbotten.

Byggnaden står på fastigheten Bäsksele 1:45, som familjen Bergqvist köpte 2023. Under flera årtionden har huset förfallit. Både golvet och den gamla bakugnen har rasat, och familjen anser att byggnaden utgör en säkerhetsrisk.

Moa-Lill Bergqvist berättar att barnen inte får vistas i byggnaden eftersom konstruktionen är i så dåligt skick. Hon uppger också att hon själv känner oro när hon rör sig i närheten av huset.

Familjen försökte hitta en lösning genom att annonsera ut timmerbyggnaden 2024. Ett par anmälde intresse för att montera ned konstruktionen stock för stock och använda materialet på en annan plats. Planerna har dock inte kunnat genomföras eftersom kommunen bedömer att byggnaden har ett betydande kulturhistoriskt värde.

Vilhelmina kommuns miljö- och byggnadsnämnd behandlade ärendet den 12 december 2024, under paragraf 130 och med diarienummer 24/MBN949. Av beslutsunderlaget framgår att timmerbyggnaden uppfördes under 1700-talet och till stora delar fortfarande har kvar sin ursprungliga utformning.

Vid en inventering 2007 bedömde Västerbottens museum byggnaden som välbevarad. Kommunen konstaterade samtidigt i sin senare handläggning att skicket kan ha försämrats sedan museets undersökning.

Västerbottens museum har i ett yttrande till miljö- och byggnadsnämnden framhållit att timmerbyggnaden är en betydelsefull del av den historiska gårdsmiljön. Museet bedömer att en rivning skulle påverka den samlade kulturmiljön negativt.

Moa-Lill Bergqvist är kritisk till bedömningen och uppger att ingen från de berörda myndigheterna har besökt gården för att undersöka byggnadens nuvarande skick. Hon ifrågasätter också varför det kulturhistoriska värdet skulle vara beroende av att huset står kvar på den aktuella platsen.

Kommunens handlingar visar att även en tidigare ägare försökt få till stånd åtgärder för att bevara byggnaden. Den dåvarande fastighetsägaren ansökte om ekonomiskt stöd från Länsstyrelsen Västerbotten för restaurering, men ansökan avslogs.

Vid nämndens behandling av ärendet var byggnadsinspektör David Wihlborg föredragande. Vilhelmina kommun fastställde handläggningsavgiften till 3 872 kronor.

Länsstyrelsen Västerbotten valde att inte lämna något formellt yttrande under kommunens handläggning. Av nämndens protokoll framgår att myndigheten avstod eftersom den senare kunde behöva ta ställning till ett överklagande.

Familjen Bergqvist har därefter överklagat kommunens beslut att inte lämna startbesked för rivningen. Ärendet ligger hos länsstyrelsen, men något datum för beslut har inte meddelats.

Samtidigt pågår en översyn av Bäskseles ställning som riksintresse för kulturmiljövården. Länsstyrelsen har tidigare informerat om att områdets utpekande kan komma att upphävas.

Det är Riksantikvarieämbetet som beslutar vilka områden som ska omfattas av riksintresse för kulturmiljövården. Myndigheten ansvarar även för beslut om förändringar och upphävanden. Ett eventuellt förslag från länsstyrelsen innebär därför inte att områdets nuvarande status automatiskt upphör.

Riksantikvarieämbetet beskriver riksintressen för kulturmiljövården som större historiska sammanhang där både den sammanhängande miljön och de enskilda fysiska objekten ingår i bedömningen. En byggnad utgör därmed inte ett självständigt riksintresse, utan kan vara en del av ett större kulturhistoriskt område.

Länsstyrelsen Västerbotten anger att kommunernas översiktsplaner ska beskriva hur riksintressenas värden ska tillgodoses. Områdena ska skyddas mot åtgärder som riskerar att orsaka påtaglig skada på de kulturhistoriska värden som ligger till grund för utpekandet.

Reglerna om rivningslov omfattar även vissa byggnader utanför detaljplanelagda områden. Boverket anger att det enligt bestämmelser som gäller från den 1 december 2025 kan krävas rivningslov inom särskilt värdefulla bebyggelseområden, även när en enskild byggnad inte i sig bedöms vara särskilt värdefull.

Boverket framhåller samtidigt att ett kulturhistoriskt värde inte automatiskt medför att en byggnad måste stå kvar. Vid prövning av rivningslov ska byggnadsnämnden även undersöka om hela byggnaden eller delar av den har ett bevarandevärde.

För familjen Bergqvist kvarstår därmed frågan om vad som får göras med det förfallna huset. Moa-Lill Bergqvist anser att situationen begränsar möjligheten att bestämma över den egna fastigheten och hoppas att myndigheterna ska ompröva villkoren för områden med kulturhistoriskt skydd.

Hon menar att byggnadens historiska värde borde kunna finnas kvar även om timret flyttas och återanvänds. Något besked om när länsstyrelsen ska avgöra familjens överklagande finns ännu inte.

Gillar du den här personligheten?