Ekonomer varnar när partier lovar miljarder till hushållen

De svenska partierna har inför valet presenterat en rad ekonomiska förslag riktade till hushållen. Moderaterna uppger att partiets paket innehåller ett nytt föräldraavdrag, ytterligare sänkt skatt på arbete, avgiftsfri förskola och fritidshem samt en skattefri kollektivtrafikförmån. Enligt Moderaternas beräkning skulle reformerna tillsammans kunna ge en barnfamilj omkring 5 000 kronor mer i månaden.

Även andra partier har lagt fram förslag som riktar sig till barnfamiljer och unga. Socialdemokraterna vill dubbla barn- och studiebidrag inför både jul- och sommarlov och beräknar att en familj med två barn därmed skulle få totalt 5 000 kronor mer per år. Kristdemokraterna föreslår ett barnbidrag på 2 000 kronor per barn och månad och hänvisar till att bidraget inte automatiskt har räknats upp med inflationen. Vänsterpartiet har samtidigt presenterat ett ungdomspaket på omkring 5 miljarder kronor, där bidragsdelen i studiemedlet föreslås höjas med 500 kronor i månaden. Den höjningen beräknas av partiet kosta cirka 1,5 miljarder kronor per år.

Utspelen kommer efter flera år då hushållen pressats av ökade kostnader för bland annat mat, energi och boende. Politiska åtgärder har under perioden omfattat två elstöd samt tillfälliga sänkningar av matmomsen och skatten på drivmedel. I regeringens proposition om den första tillfälliga sänkningen av drivmedelsskatten beräknades statens inkomster minska med omkring 1,6 miljarder kronor under 2026. En genomsnittlig bensinbilist beräknades samtidigt spara cirka 230 kronor mellan maj och september.

Madelén Falkenhäll, ekonom för finansiell hälsa på Swedbank, bedömer att hushållens ekonomiska situation generellt är bättre än för ett par år sedan. SCB:s inflationsjusterade statistik visar också att medianvärdet för den disponibla inkomsten bland personer från 20 år ökade med 2,9 procent i januari, 3,6 procent i februari och 3,5 procent i mars 2026 jämfört med motsvarande månader året före.

Madelén Falkenhäll framhåller samtidigt att ensamstående föräldrar, arbetslösa och personer med lägre inkomster fortfarande kan ha en pressad ekonomi. Hon ifrågasätter därför om generella stöd alltid är mer ändamålsenliga än riktade insatser, eftersom breda åtgärder kan bli kostsamma samtidigt som effekten för utsatta grupper blir begränsad. Hon pekar bland annat på höjda barnbidrag som ett område där flera partier lagt förslag, trots att många barnfamiljer enligt henne redan har ekonomiska marginaler.

Konjunkturen har samtidigt stärkts. Konjunkturinstitutet bedömde den 11 augusti att Sveriges BNP växer med 2,4 procent under 2026 och att lågkonjunkturen ebbar ut under 2027. Institutet räknade samtidigt med att inflationen under nästa år stiger över 2 procent även när förändrade energipriser och skatter räknas bort.

SEB:s seniorekonom Robert Bergqvist har varnat för att omfattande ekonomiska vallöften kan bidra till högre inflation i ett läge där hushållens köpkraft återhämtats och konjunkturen vänt uppåt. Riksbanken beslutade den 20 augusti att behålla styrräntan på 1,75 procent och bedömde samtidigt att en höjning senare under 2026 fortfarande är möjlig, eftersom både tillväxten och inflationen under sommaren hade blivit högre än banken tidigare räknat med.

Nationalekonomerna John Hassler och Lars Calmfors har också riktat kritik mot partiernas ekonomiska löften. John Hassler har beskrivit utvecklingen som en konkurrens mellan olika ekonomiska erbjudanden till väljarna och bedömt att många väljare kan vara trötta på den typen av utspel. Lars Calmfors har i stället lyft behovet av att diskutera finansieringen av statens ökade utgifter för bland annat försvaret och stödet till Ukraina, snarare än att samtidigt utlova skattesänkningar till privatpersoner.

Statsminister Ulf Kristersson har i samband med Moderaternas förslag om avgiftsfri förskola betonat att partiet inte ser reformen som en åtgärd för att stärka konjunkturen. Han har i stället kopplat förslaget till integrationen och arbetslinjen.

Madelén Falkenhäll konstaterar att partierna försöker överträffa varandra med ekonomiska vallöften men påpekar att samtliga förslag inte nödvändigtvis kommer att genomföras, eftersom regeringsunderlaget efter valet måste förhandla om politiken. Hon framhåller också att varje löfte behöver finansieras och att hushållens ekonomiska vinst därför kan minska om reformerna samtidigt betalas genom andra skatter eller besparingar.