Blodproteiner kopplas till minskad risk för hjärtsjukdom

Forskning vid Linköpings universitet visar att förhöjda nivåer av vissa bindvävsproteiner i blodet har samband med en lägre risk för kranskärlssjukdom. Resultaten presenteras i en ny avhandling av Filip Hammaréus, ST-läkare vid Universitetssjukhuset i Linköping. Forskarna undersöker om proteinerna på längre sikt kan användas för att upptäcka personer med förhöjd risk för hjärt-kärlsjukdom innan de drabbas av exempelvis en hjärtinfarkt.

En central del av forskningen gäller typ I kollagen, ett protein som ger kroppens bindväv struktur och hållfasthet. Region Östergötland uppgav i ett pressmeddelande den 1 oktober 2026 att Hammaréus har studerat proteinet både bland personer i befolkningen och hos patienter som tidigare haft hjärtinfarkt.

I en delstudie som publicerades i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports den 26 mars 2026 undersöktes 1 078 personer i åldrarna 50 till 64 år. Deltagarna kom från Linköpingsdelen av den svenska befolkningsstudien SCAPIS och bestod av lika många kvinnor som män.

Forskarna använde datortomografi för att undersöka deltagarnas kranskärl. Undersökningarna omfattade bland annat förkalkningar, förträngningar och förekomsten av åderförkalkningsplack. Resultaten visade att högre nivåer av kollagenmarkören COL1α1 hade samband med lägre förekomst av vissa förändringar i blodkärlen. Sambandet kvarstod även när forskarna statistiskt tog hänsyn till flera andra riskfaktorer.

Liknande resultat hade tidigare presenterats i en studie publicerad i BMJ Open 2023. Där identifierade forskarna ett omvänt samband mellan COL1α1 och kranskärlssjukdom i två svenska patient- och befolkningsmaterial. Studien visade också att markören framför allt tycktes spegla nybildningen av kollagen snarare än nedbrytningen av proteinet.

Avhandlingen omfattar även forskning om stora kroppspulsådern. Region Östergötland har redovisat att ett annat undersökt protein, TIMP-4, kan ha betydelse för hur en vidgning av blodkärlet utvecklas. Proteinet motverkar nedbrytning av bindväv.

Hos patienter med lindrig till måttlig vidgning av stora kroppspulsådern fann forskarna högre nivåer av TIMP-4 hos dem vars kärlvidgning ökade långsammare. Enligt Region Östergötland kan resultatet tyda på att proteinet har en skyddande funktion.

Filip Hammaréus har också medverkat i en studie om utvecklingen av lindrig till måttlig vidgning av den uppåtstigande delen av stora kroppspulsådern hos medelålders svenskar. Undersökningen publicerades i tidskriften Heart 2025.

I ytterligare en studie, publicerad i European Heart Journal – Cardiovascular Imaging 2024, undersökte Hammaréus och hans forskarkollegor blodflödet hos 47 personer med vidgad uppåtstigande kroppspulsåder. Resultaten jämfördes med undersökningar av 50 kontrollpersoner.

Med hjälp av fyrdimensionell magnetkamerateknik analyserades blodets rörelser i kärlet. Forskarna identifierade samband mellan förändrade flödesförhållanden och biologiska markörer för inflammation och kollagenbildning.

Hjärt-kärlsjukdomar kan utvecklas under lång tid utan tydliga symtom. I vissa fall konstateras sjukdomen först i samband med en akut hjärtinfarkt eller när ett pulsåderbråck brister. Mot den bakgrunden har forskningen undersökt om ämnen i blodet kan ge ytterligare information om sjukdomsrisk.

Enligt Linköpings universitet bygger Hammaréus forskning på svenska befolkningsmaterial, däribland SCAPIS och Life Conditions, Stress and Health, LSH. Projektet undersöker om cirkulerande bindvävsproteiner kan användas som komplement till etablerade riskmarkörer, exempelvis blodfetter och inflammationsmarkörer.

Forskningsarbetet har inte enbart omfattat redan kända bindvävsmarkörer. Universitetets sammanfattning av avhandlingen visar att forskarna även analyserat ett bredare urval av tänkbara biomarkörer. Genom dessa analyser identifierades ytterligare proteiner och biologiska processer med möjlig betydelse för utvecklingen av hjärt-kärlsjukdom.

Filip Hammaréus framhåller att analyserna av blodprover har visat samband mellan högre nivåer av vissa strukturbärande bindvävsproteiner och minskad förekomst av de undersökta sjukdomarna.

Avhandlingen försvarades den 25 september 2026 klockan 09.00 i Berzeliussalen på Campus US i Linköping. Docent Lennart Nilsson var handledare och docent Ljubica Matic vid Karolinska Institutet var opponent.

Trots resultaten är metoden ännu inte färdig för användning i den ordinarie sjukvården. Filip Hammaréus betonar att större studier behövs för att bekräfta sambanden innan blodproteinerna kan användas för riskbedömning av patienter.

Han beskriver forskningsresultaten som ytterligare kunskap om åderförkalkning, men konstaterar samtidigt att det återstår arbete innan fynden kan få en praktisk medicinsk tillämpning.